Idag har Ctg sett bra ut och crp på 12, sån lättnad att det inte fortsatt stiga!
Läkaren kallade mig dock för tickande bomb då ju längre jag ligger här desto mer sannolikt att det blir en infektion, att moderkakan lossnar (ökad risk vid prematur vtnavg) eller att bebisen mår dåligt på nåt sätt så ny deadline är v 35+0 ist för 37+0 vilket är om 2 veckor imorn. Så det blir en prematurbebis (som dessutom är 20% mindre än snittet) men från 35+0 är det inte obligatoriskt med neovård utan kan ofta skötas på bb. Jag hoppas att bebisens lungor är lite bättre förberedda efter betapred som gavs när jag kom in och att vi kanske slipper sond och kan amma direkt istället! Och blir det neovård kommer den inte bli lika avancerad och lång som vid tidigare prematurer så jag hoppas hoppas bebin stannar kvar de här två veckorna!
Att stanna 2 veckor till känns väldigt uthärdligt eftersom vi redan betat av nästan 3 v här. Känns ganska surrealistiskt att vi får träffa bebisen om bara ett par veckor senast, lite läskigt också! Har inte med nån av mina graviditeter kunnat knyta an riktigt ordentligt innan de är ute, jag vet ju inte ens vem det är därinne? Och jag har fortfarande ingen aning om det blir snitt eller vaginal förlossning, bara för att huvudet låg neråt igår behöver det inte alls betyda att det gör det om 2 veckor. Så jag är inställd på båda födelsesätten, ser för- och nackdelar med båda. Jag har genomgått två vaginala födslar varav den senaste var helt fantastisk med då var det okomplicerad graviditet och fullgångna barn. Snitt känns säkrare för bebin men jobbigare återhämtning för mig, jag är lite rädd för igångsättning också, att jag ska få ohanterliga värkar. Men samtidigt är det tredje barnet och borde gå smidigt men oroar mig för komplikationer och semesterbemanning etc. Vi får helt enkelt se när det närmar sig.
