Vattnet som gick

Jag är just nu en inkubator för vårt ofödda barn. Det är väl alla gravida men jag har reducerats till enbart detta. Jag håller mig i sängen, får bara gå upp för att gå på toaletten och sen ligga igen. Navelsträngen får inte hamna i kläm. Jag får blodförtunnande sprutor pga sängläget, blir stucken varannan dag för att upptäcka infektion som kan skada bebisen, nya infarter samt undersökningar dagligen.
Imorse verifierades huv nedåt med ul men strax innan lunch gjordes ett nytt som visade att bebisen snurrat sig till säte igen. Det ska tydligen vara svårt att vända sig med så lite vatten men jag huserar en gymnast av något slag under hjärtat.
Fick sitta utanför väntrummet nere på ul-mottagningen inför sista ultraljudet som skulle kolla placentaläge. Alla andra hade sommarklänningar med bara ben, jag patientskjorta och smutsigt hår.
Tillät mig själv känna bitterhet en stund för att sen återgå till att bara fokusera på att vara inkubatorn igen. Ingen mening att tänka på mina tre nya bikinis och gravidhängselshortsen jag inte hunnit använda och ligger i garderoben. Bara finnas för att baka bebis så länge det går.