Vaknade imorse och grät i vanlig ordning. Kändes tungt att ligga kvar i det där rummet, kändes som de fyra dagarna varit fyra månader.
Men, vi är tillbaka på SÖS!
Trots att det inte är rutin att flytta patienter mellan sjukhusen hade läkarna gjort ett undantag och roddas med en överföring för de såg att jag mådde så dåligt.
Och det känns så skönt att vara ”hemma”, lättnaden var ännu större än jag trodde! Och jag fick besök av mina underbara kollegor!
En annan god nyhet är att bebisen lagt sig med huvudet nedåt igen trots att det inte var sannolikt!
Inte fixeras så får inte gå hem men utsikterna är så mkt bättre och stor chans att få föda vaginalt!
