16 fulla veckor och det känns otroligt, nu är det mer ”på riktigt”. Min lilla älskling växer och utvecklas för fullt där inne.
Hela 40% är redan avklarat, om ynka 4 veckor kommer vi över halvvägskullen och rullar stadigt mot den dagen vi äntligen får träffa den lilla person som jag bär på. Mitt hjärta är så full av kärlek till den här bebisen redan nu. Jag känner fortfarande ingen oro över att det ska hända något utan gör det jag kan för att hålla hen säker där inne och litar på att det värsta inte kommer att hända igen, förhoppningsvis kan jag känna så här hela vägen. Åtminstone majoriteten av tiden.
Min barnmorska är jättebra och jag känner mig bekväm med upplägget för den här graviditeten, om jag känner mig orolig kan jag höra av mig och komma in för extra besök. Jag har träffat en läkare och vi kommer göra tillväxtultraljud vecka 28, 32 och 36 och jag ska försöka få till en kontroll av fostervattnet vecka 38 också bara för att känna mig säker att det finns tillräckligt. Jag vill inte bli igångsatt utan vill vänta till min kropp kör igång själv, den får till senast vecka 41+3 på sig sen är det dags för vräkning men eftersom jag blev gravid ganska precis ett år efter Bettan föddes tror jag att bebisen kommer att födas före beräknat datum. Jag hoppas på det!
