Om du någonsin möter en person som har förlorat sin bebis, säg aldrig det. Nej jag är inte så gammal och har några år kvar att eventuellt kunna få fler barn men även om jag så får 10 barn till är ingen av dem Bettan. Min sorg blir inte mindre om ett till barn kommer till familjen, hon slutar inte vara död för att jag kan få fler barn. Det är ingen tröst att höra det utan det känns snarare som ett slag i ansiktet. Som om jag skulle komma över mitt barn för att fler barn kommer? Det finns inga ord att säga till någon som förlorat sitt barn, ingenting kan göra det bättre men vissa saker gör det faktiskt sämre. Att undvika att fråga om barnet eller låta en prata om barnet är så jobbigt, jag vill inte låtsas som att hon aldrig har funnits bara för att det blir obekvämt för att jag blir ledsen och kanske gråter. Det är faktiskt värre. Hon har funnits även fast hon aldrig fick leva utanför mig, jag saknar henne så hela kroppen värker. Varje dag finns hon med mig, jag älskar henne precis lika mycket som mina levande barn.
Jag vill ha fler barn, det vill jag. Men det är inte bara att göra ett till barn så blir det bra igen. Om jag någonsin blir gravid igen kommer jag att vara livrädd från det positiva testet ända fram till den dagen jag får hålla mitt, förhoppningsvis, levande barn. Det är en lång väg att vandra då jag kommer oroa mig över missfall, om fosterskador, om för tidig födsel, om moderkakan kommer fungera hela vägen igen. Min man kommer att vara orolig. Barnen kommer också vara oroliga från den stunden de får veta att de ska få ett till syskon, jag kommer göra allt i min makt för att se till att de inte behöver vara det men de kommer ändå vara rädda att det ska hända igen. Det kommer vara 35 jobbiga veckor och det är läskigt att tänka på.
