Vi färdas 12 mil mot sjukhuset, de känns extra långa idag. Sist de var längre än vanligt var kvällen vi åkte för en kontroll då jag inte hade känt henne på några timmar. Jag mår så illa nu, har knappt kunnat äta. Drömde om Bettisen inatt och vaknade i gråt, först var hon död men så fick jag se hennes ögon som fäste blicken i mina. Då levde hon. Hon log och skrattade lite innan hon gick tillbaka till att vara död. Fy fan.
Hjärnan är åt alla håll just nu och så har jag huvudvärk. Kan knappt formulera en tanke, jag är så nervös.
