Idag blir du tre månader, jag förstår inte hur jag har kunnat leva denna tid utan dig. Alla andra lever på som vanligt medan jag står kvar i den värsta tänkbara smärtan. Det är så tomt utan dig. All kärlek jag har till dig har ingenstans att ta vägen, jag önskar att jag kunde ändra det som skett. Jag önskar att jag fick tillbaka dig. Du är så värdefull. Jag saknar dig mer än vad jag kan sätta i ord. Jag är så arg över att du aldrig fick öppna dina ögon och leva ditt liv utanför mig, det är orättvist. Vet du hur älskad du är? Vet du hur mycket vi saknar dig?
Jag kan fortfarande känna tyngden av dig i mina armar, känna din mjuka lilla panna mot mina läppar. Din lilla hand mot mig, dina fingrar runt mitt finger. Din perfekta lilla näsa mot min. Jag älskar dig så mycket. Om jag ändå fick vakna ur denna mardröm..
