När det ofattbara händer

Idag har varit en dålig dag, jag har gråtit större delen av dagen. Kuratorn ringde mig, alla provsvar ska vara färdiga nu och läkaren ska ringa upp mig för att informera och ge oss en tid för återbesök då jag hellre vill ha ett fysiskt möte där M får vara med än att ta det över telefon, det är lättare att ta in informationen så också tror jag. Om vi nu kan få några svar på varför det hände. Jag vill även lämna lite till personalen på förlossningen. Hur som helst, jag pratade med kuratorn och berättade om min bearbetning, jag kan ha svårt att sova ibland då jag återupplever förlossningen hela tiden och framför allt stunden då Bettan precis har fötts när hon ligger alldeles tyst och stilla i sängen innan jag får upp henne på bröstet. Jag ser henne framför mig, min fina lilla älskling.. Det är fel. Jag är så arg och ledsen över det här. Det är orättvist. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag förstår fortfarande ingenting. Hon ska vara här, med oss. Växa och utvecklas, upptäcka världen. Istället är allt bara så tomt. Varför fick hon inte leva?