Tunga dagar m.m – Trettonbarnsmamman
mirkak

Trettonbarnsmamman

Tunga dagar m.m

Hej på er. Jag försöker få till ett litet inlägg mitt i stojet här. Thor har en kompis hemma och de är överallt och ingenstans och leker med Nellie i hasorna 😀 Oliver, Benny och Selina har jag skjutsat till kompisar och Alice är fortfarande kvar hos Jenny och Orvar i Torstuna. Jag tycker att dagarna går i ett just nu. Hinner inte med allt som jag vill. Och vädret är det si och så med….idag är det dock rätt ok ute 🙂

image

Måste visa vilken fin tischa David har fått från Carola! Klockren!

Igår stod luften helt still inne i huset och vi satt på en fläkt vilket roade småtjejerna väldigt mycket 😀

image

Fångad av en stormvind…..😀

image

I ärlighetens namn så har jag noll fantasi. och verkligen inga gröna fingrar heller. Därför är jag lite stolt över blomskapelsen jag fick till här om dagen 😉 Sen lär nog rosen dö om en vecka eller så…..men just nu är den fin 😀

image

Igår hade vi regn nästan hela eftermiddagen/kvällen och efter regnet kom en härlig dimma som svepte sig över ängen och skogen. Så vackert 🙂

Annars så har det varit tunga dagar. Som ni vet så kämpar vi med Linnéas ätstörningar. Jag vet att vissa tycker att jag inte ska skriva om situationen och/eller “hänga ut” henne men som många vet så är Linnéa själv väldigt öppen om sin ätstörning i sin blogg m.m. Jag personligen anser att det är ingenting att skämmas över och rent av bra att lyfta fram då ätstörningar är en sjukdom som drabbar tyvärr allt för många. Jag är så otroligt tacksam över alla ni som ger er stöd och råd här på bloggen och via mail. Att veta att många andra har gått igenom samma helvete och blivit friska ger hopp när allt känns som mörkast! Linnéa behöver just nu mycket hjälp och stöd och det gör även vi andra i familjen. Det gick så bra för henne under ett par veckor men nu har vi gått tillbaka några steg. Det är väldigt tufft just nu 🙁 Att se sitt barn må dåligt och bara bli tunnare och tunnare är hemskt. Såå hemskt. Men vi fortsätter vår kamp och ger aldrig upp!

En sak vill jag säga till alla er som har barn:

Snälla prata med era barn och lär de att det aldrig är okej att kalla någon för elaka saker! Att ett barn får höra från andra barn att hen är tex tjock, fetto m.m kan få såna hemska efterföljder! Jag tror inte att alla direkt säger så för att mobba utan ofta kan de tyvärr bara tro/tycka att de skojar och är roliga. Men inte ens då är det okej! Jag skulle gärna vilja veta vad de barns föräldrar som har kallat Linnéa för saker skulle tycka om att få en pratstund med mig face to face? Jag skulle vilja veta vad de skulle tycka om det var deras barn som var i hennes sits? Vet de ens om hur deras barn betett sig i plugget? Eller är deras barn små änglar i deras ögon…? Vem vet. Skada har de gjort oavsett 🙁

Så hur ni än uppfostrar era barn så lär de att vara snälla i sina ord om andra. Även bakom andras ryggar.

Idag fick Linnéa återgå till dagvården. Det har inte gått bra alls där. Hon är just nu väldigt inne i sin egen bubbla och svår att nå 🙁 Imorgon blir det möten med läkare m.m….

Vi kämpar!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
mirkak

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Kärringen i Skogen

    Jag orkar inte läsa alla andras kommentarer,,,, men jag har läst “ikapp” din blogg och nog msåte väl Linnea veta VILKA som “retat” och sagt saker— Varför inte ta och slå ett samtal till de barnens föräldrar och ta en träff allihop, barn och föräldrar och prata ut om saken?
    Det KAN hjälpa en del, men kanske inte allt. Men för att reda ut inför kommande terminer osv, så att Linneas skolgång inte blir lidande.
    Sen tror jag inte på, om man får vara ärlig, att det “hjälper” med att skaffa vare sig hund eller katt… inte i den saken. Du skriver ju att det ska komma en “bebis”. Är det en människa som kommer till er familj är det en annan sak, men ett djur är ytterligare ett ansvar, och kanske är det frihet, ensamtid, att bara vara som ska gälla.
    Inte mer “arbete” för nån av er.. Jag håller tummarna för er dotter <3

  2. Lina

    Har inte riktigt fattat vad personen sagt för dumt. Har bara läst att massa kommentarer att nån sagt nått olämpligt

  3. Marie Blücker Eriksson

    Hej Mirka (och Peter)
    Sorgligt att höra om Linneas ätstörning. Vi är några tjejer som föreläser på skolor, fritids, förskola etc om vikten av att vara olik och unik och om hur framför allt personal och föräldrar kan upptäcka ätstörningar och förhindra att det blommar ut för fullt. Vi har samtliga olika typer av ätstörningar men ingen av oss har haft något utbrott på flera år. Men det sitter i hjärnan och man får lära sig att leva med det och utveckla sina strategier.
    Framför allt trycker vi på att man inte ska diskutera med barnen om de inte själv tar upp ämnet vikt, utseende osv, men man kan bryta om man hör någon kommentar och på det sättet försöka prata om att det är bra att vara olika och alla duger som de är. Barn och ungdomar blir så påverkade av tidningar och tv och klädföretagen t ex och de som kan gå in och bryta utseendetrenden är vi vuxna för de som tjänar pengar på vårt utseende lär inte göra det. Du vet det säkert men det finns stödgrupper och anhöriggrupper på FB.
    Bara några ord om att det finns många som jobbar MOT utseendefixeringen och att tycka att man inte duger. Vi vill dock bli fler och det jobbar vi på. Kram till er Alla, speciellt Linnea. Det är kämpigt men det blir bättre om ni fokuserar på det målet.

  4. Åsa

    När jag kämpade på med mina ätstörningar pratade vi bland annat om att det är som att bestiga ett berg. Man klättrar uppåt, sen ramlar man ner några steg, sen kliver man upp några steg till och så ramlar man ner några osv.osv. Poängen är att för varje fall så ramlar man ändå inte lika långt ner som där man började, så för varje tillbakagång har man ändå nått ett steg upp. Det låter ju rätt flummigt när man skriver det såhär men jag gissar att du förstår hur jag menar. Sen är det klart att det kommer att finnas dimma och snöfall på vägen, men till slut når man toppen..

    Allt gott!

  5. Helena B

    Åh styrkekramar till dig och hela din härliga familj. <3
    Jag hoppas innerligt att skola, föräldrar, grannar, vänner, vem det nu må vara, hör av sig till oss om våra barn beter sig illa! Annars får vi inte chansen att lära dem bättre. Självklart lär vi dem rätt och fel hemma, men "det krävs en hel by för att uppfostra ett barn".
    Kämpa Mirka!

  6. a

    Heja Linnea å hoppas du får bra hjälp och stöttning. Fy barn kan vara så grymma mot varandra så det är hemskt .Undrar vad de är för föräldrar ibland, man önskar att dom visste vad sina barn kastar ur sig för elakheter. Linnéa har tur som har en sån fin familj som bryr sig och stöttar. Hoppas nu att det vänder och går åt rätt håll. Tusen styrkekramar till er alla!!

  7. Maria B

    Önskar så att det blir bra för Linnea och er, det är så svårt det där och det är så tråkigt då maten blir ens fiende,
    Jag tycker det är starkt av er och bra att ni berättar om det. Det är verkligen inget att skämmas över och lyft det fram så behöver alla som drabbas inte känna sig lika ensamma och kanske kan hjälpa varandra……..

    Önskar er allt gott, har följt familjen annorlunda och eran familj är så cool, jag tycker att att Linnea är helt underbar med sin egna stil och estetiska ådra, allt gott till er

  8. Neta

    Det är väl samma föräldrar till ungarna som förstör på byn, stämmer ju med åldern iaf. Föräldrar som inte bryr sig som bara vill vara i fred efter en arbetsvecka och tycker det är skönt när inte ungarna är hemma.

  9. Ullis

    Förstår att det är kämpigt. Många med ätstörningar behöver extra zink i sig. Läs om anorexi och zink

  10. Carina

    Jag är 40 år och jag har själv varit utsatt för massor av elak mobbing under alla mina grundskoleår. Barn och tonåringar kan vara så elaka mot varandra och det sätter så enormt mycket sår i den som blir utsatt. Jag blev så fruktansvärt mobbad så jag började till slut att tro på vad dom sa om mig att jag tex var ful , fet etc. Jag vet vad er dotter går igenom även om jag inte drabbades av ätstörningar på detta sättet. Jag började att hetsäta istället och gick då upp massor i vikt. Vikt som jag än idag kämpar med. Hoppas att Linnea blir frisk och jag hoppas att dom vars barn har gjort henne illa läser din blogg så dom verkligen kan se och läsa att deras barn inte är änglar. De som mobbar behöver naturligtvis och hjälp att sluta mobba men det är värst för den som är utsatt. Linnea har precis som jag hade goda och underbara föräldrar som stötar och hjälper henne. Jag önskar er allt gott och Jag vet att det inte är till stor tröst just nu men ni ska se att saker kommer att ordna sig. Kämpa på

  11. Caroline

    Så tråkigt att höra att Linnea har blivit så kränkt, elaka ord kan sätta djupare spår än man tror. Viktigt att man pratar med sina barn hur man behandlar andra människor, och att faktiskt inte är okej att säga elaka saker till andra.
    Jag hoppas för Linneas skull innerligt att hon får den hjälp hon nu behöver och att ni familjen får stöttning, inte lätt att orka och räcka till när sådana här svåra problem drabbar ens barn, men man kämpar ju såklart med näbbar och klor, för att ens barn skall må bättre, förstår dig att det måste vara jätte jobbigt för er som står vid sidan om och ser, när hon blir sämre.
    Hoppas att det går bra för din fina tjej och att ni alla får stöttning i er svåra situation. Kram till er alla

  12. Annie

    Hej Mirka!
    Jag har följt din blogg nu ett tag och jag tycker att du/ni har ett helt otroligt tålamod och liv tillsammans med era barn! Rena och fina jämt-såsom jag prioriterar de mina!
    Jag blir så illa berörd med Linnea! Måste bara berätta om mitt öde då jag var 23! Har alltid varit lite knubbig, då jag växte upp! Fick en dålig pojkvänupplevelse då jag var drygt 22, så då gick jag ner MASSOR i vikt under en kort tid! Härligt tyckte jag…….på den vägen blev det en jättejobbig resa för mig! Om min favoritvikt var 40 så tänkte jag att om jag går ner till 37 kan jag äte upp mig till detta….icke! ond cirkel…till slut var jag ner på 34! Mina föräldrar var helt utom sig (såsom ni)! Detta är den så HEMSK sjukdom så ingen kan fatta! Förstår Linnea helt och hållet! Gick själv på vägning via mitt arbete, och då bantade jag ner mig för att slippa höra att jag gått upp i vikt! Helt stört beteende för mig idag….Ni måste ha tålamod, lättare sagt än gjort! Jag blev frisk efter mycket om och men efter 7 år då jag hittade ett underbart arbete med mysiga arbetskamrater! Innan det hade en gammal kompis skickat ett brev till mig (bosatt i England) och undrat om jag över huvud taget levde………Jobbigt att höra sådana ord, då man helst av allt vill leva och få familj!!!

    JÄTTEKRAMAR
    Hoppas det ordnar sig!

  13. stina

    Tyvärr är de många fler än barn som beter sig så.min dotter som va vid tillfället 17 år fick höra av en idiot läkare att du va minnsan ingen liten biff
    Vart så arg så jag hade kunnat slå till henne.

  14. M

    Hoppas att Linnéa får den hjälp hon behöver! Skulle hon behöva dygnet-runt vård kan jag rekommendera Capio Anorexicenter i Varberg. Kram och lycka till!

  15. ida - EndoPain

    Hej Mirka
    Vill bara säga att jag precis varit inne på din dotters blogg o läst lite samt lämnat en kommentar.
    Jag har också haft ätstörningar, och vet hur svårt det var att ta sig tillbaka. Jag sa åt henne att hon gärna får höra av sig om hon vill eller behöver prata med ngn som varit i samma situation också..

    Jag fick en anorexia pga att bland annat min pappa sa att jag var tjock.. men sen när jag fick anorexia.. ja då var jag för smal istället. så ja… jag dög aldrig tydligtn =(

    Kram

  16. Therese

    Hej.
    Så otroligt ledsen jag är över att höra hur Linnea har blivit behandlad. Att det har sagts fula saker till/om henne.
    Varför? För att hon har gått sin egen väg och inte varit som alla andra. Det är ju en enorm styrka som vi alla kan ta åt oss av. Är det ingen lärare som har sett eller hört som har velat hjälpa?
    Linnea…du är fantastisk. En otroligt fin tjej som kan göra precis vad du vill i livet. En utstrålning som gör att man blir glad av när man ser dig. Har dock bara sett dig i tv men det räcker!!
    Kram och all styrka till er ♡

  17. Mia Fridh Hagström

    Hej Mirka.
    Sorgligt att höra om Linneas situation. Det är precis som du skriver att negativa ord kan sätta djupa spår.
    Tänker jätte mycket på Linnea och håller tummarna för att det ska vända, Stor Kram o hoppas ni känner min värme.

  18. Jessica

    Många kramar till er och Linnea! Kämpa på, ni är starka!
    Var kan man hitta Linneas blogg?
    Kram Jessica

  19. Therese

    Usch vad jag lider med er. Då jag själv varit där vet jag hur tufft hon har det och känslan av att det ALDRIG kommer bli bättre. Men på något sätt så lyckades jag ta mig ur det och jag är övertygad om att Linnea kommer göra det också med den enorma kärleken från familjen och med den styrkan hon verkar ha inombords.
    Jag vet även hur tufft det är att stå bredvid som ni gör(mamma har ju varit öppen med hur de hade det under tiden). Att vara så maktlös! Att inte kunna förstå hur något “monster” kan förstöra så mycket inuti.
    Många kramar

  20. Fru Hjerpe

    Det som är sorglig är att vissa föräldrar faktiskt medvetet lär sina barn att “skoja” om andras övervikt, och gör likadant själva inför barnen. Jag har en sån familj i min närhet, där föräldrarna hetsar barnen att säga “hej tjockis!” när de svarar i telefon då vissa ringer, och sedan skrattar. Och föräldrarna bemöter sin omgivning på samma sätt. Jag som har ätstörningar i bagaget tyckte att det var väldigt jobbigt att bli bemött så av dem då jag var gravid – de använde alltså “tjockis” istället för mitt namn när de träffade mig! Vi umgås inte mycket med dem på gott och ont. Om de beter sig så inför mig igen kommer jag förhoppningsvis säga ifrån. Hoppas det iaf..

  21. mettemy

    Självklart ska du prata om er situation! Skulle det vara något att skämmas för bara för att det är själen å inte kroppen som är sjuk? Jag tror att ni blir mer hjälpt av er öppenhet. Har själv en dotter som fyller 15 idag , mitt hjärta blöder för er. Men jag tror att Linnea fixar detta , hon verkar vara en helt fantastisk tjej !

  22. Kathleen

    Hej.. Jag vet hur jobbigt det är att leva med en ätstörning…. Jag kämpar själv…. Dricker näringsdrycker m.m… Vill Linnea ha någon att prata av sig med så finns jag… Jag är 30 år… Kram på er

  23. Inger Mattsson

    Mirka!
    Vägen är inte rak för någon med anorexia. Det sätter sig i hjärnan på ett jätteknepigt sätt. Det är också svårt att förstå för omgivningen vad som gör att en person känner sig otillräcklig. I vår kultur saknas ofta den finess som mänskligt umgänge innebär och kräver. Få barn upplever ett familjeliv med sådana kvaliteter i tillräcklig omfattning. Du gör ett stort och viktigt jobb som dina barn inte möter i tillräcklig utsträckning bland alla andra barn. Du kämpar bra och Linnea kommer med stor sannolikhet inte att möta samma soppa i gymnasiet. Det skär som knivar i en som mamma att se sådant. Du kan behöva stöd i det som vuxen. Tag hjälp själv om du behöver det.
    Kram Inger

  24. Anki

    Mina tankar är hos er o skickar massor av varma kramar och inte minst till fina Linnea <3 Ni fixar detta, du, Linnea fina tjejen klarar detta <3
    Kramar från mig i Skåneland

  25. Angelica

    Åh jag lider så med er, hoppas det blir en vändning snart med Linnea så stt ni alla får må bra igen! <3
    hoppas ni kan komma ner till Motala något o sommar så vi kan kramas lite igen o fota härliga bilder på er alla på
    Stranden! 🙂 Ta hand om er <3 Kram

  26. Mia

    Fortsätt kämpa! Det finns en väg ut från ert helvete. Men den är lång och krokig. Min dotter har varit sjuk i 6 år och kan fortfarande få bakslag när hon tycker att hon är tjock(hon väger 49 kg)och äter minimalt en period. Jag hoppas att Linnéa får bättre hjälp. Hon kanske behöver dygnetruntvård en tid? Vet att det kan vara lång väntetid. Men de märker väl förhoppningsvis på dagvården om hon är i akut behov av inläggning. Skriv gärna till mig om du behöver stöd och råd. Hoppas att du får gå och prata med någon kurator eller liknande på sjukhuset. Det hjälpte mig jättemycket när min dotter var som sjukast. Kramar <3

  27. AO

    Stora fotot där ni sitter i soffan på din blogg.
    Ska du inte sätta dit ett nytt foto?
    Den minsta (13:e) finns inte med 🙂

  28. Thildateres

    Underbara vackra begåvade Linnéa, det är de som angriper dig som har svag självkänsla. Se på dig själv med generösa ögon, du är unik och en viktig del av er familj. Ta hand om dig så blir jag glad. Kram från Stockholm

  29. Sarah

    De här med mobbing är tufft men så länge vi vuxna inte slutar mobbas och fälla kränkande kommentarer om varandra så tror jag det är svårt att komma tillrätta med. Barn ser och hör helt klart mer än vi tror .Alla borde rannsaka dig själva det försöker jag göra.Det handlar inte om att jag tycker att jag är duktig utan när man själv får “smaka ” på skiten så tänker man efter.Linnea är en fantastisk tjej med så härlig stil tycker jag

  30. mej

    Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara som mamma, själv är mina barn bara 1 och (snart)4 än så länge, men “Små barn små bekymmer, stora barn…” säger man ju… Jag hoppas och tror att Linnéa hittar tillbaka! Stor kram till hela familjen!

  31. Mia

    Nu är det sommarlov för Linnea och hon behöver inte träffa de som har sagt/ mobbat henne.
    I höst kommer hon att byta skola och förhoppningsvis träffar nya klasskompisar som är mer mogna/ vuxna!
    Det är en liten tröst att hennes kombatanter har försvunnit ur hennes liv. Kämpa på, det måste va tungt.

  32. Mimmi

    tycker absolut du ska ta kontakt med berörda föräldrar!!! Känns som många föräldrar inte orkar se sina barns dåliga sidor utan skyller på skolan o lärarna istället. Tittade oxå in på Linneas blogg o reagerar på att folk skriver att hon ska skärpa sej!! Som att säga till nån som har ont att sluta ha ont!!! Idioter!!! Önskar er all lycka till!!!

  33. Johanna

    Kämpa vidare! Vi är många som tänker på er <3
    Jag undrar om ni eller skolan har kontaktat föräldrarna till de barn som har mobbat Linnea? Om inte så tycker jag det kanske skulle vara en bra idé, så att dom får veta vad deras barn har ställt till med, dom kanske inte ens vet hur dom har bettet sig och som förälder så hade iaf jag viljat veta. Stor kram till er!

  34. Anna

    Vet att det är en klen tröst men det blir bättre och vänder. Har haft en dotter i samma situation och det var bakslag titt som tätt. Men det är ett helvete när man är mitt uppe i det. Styrka till er! Kram!

  35. Anna

    Jag tycker det är jätte viktigt att man skriver av sig och berättar för andra så mycket det går. Man vill ha peppning och hjälp från alla håll. Det var många gånger vi i familjen ville ge upp och bara överlämna vår dotter som var svårt sjuk. Syskonen påverkades jätte mycket! Det var mycket bråk och tjat och all fokus låg på dottern hela tiden. Med allt det jobbiga blev faktiskt dottern och jag tightare , alltså positivt ! Nu är hon 22 år och frisk men har lite skev kroppsbild fortfarande. Ni fixar detta men det kommer att ta tid, för oss flera år tyvärr!
    Lycka till! Jag svarar jätte gärna på frågor eller om det är något speciellt du undrar om!

  36. Tezz

    Ja dagarna rullar ju på rätt snabbt!!
    Hopppas att solen och värmen kommer snart !!

    Angående Linnea så tycker jag ni verkar sjukt stöttande och visa all den kärlek som denna hemska sjukdom kräver !
    Det är så fruktansvärt tråkigt att dagens barn och vuxna är så elaka mot varandra!
    Min son som precis fyllt 4 år testar väldigt mycket just nu.. Jag är höggravid och ska ha barn om 13 dagar och han säger till mig att mamma du är tjock om
    Magen för du har en bebis där i!
    Sen testar han gärna om det är okej att säga så om andra.. Men då stoppar jag direkt och vi pratar mycket om vad man får säga och inte får säga! Vi lägger stor vikt vid att alla är olika men precis lika fina skickar all kärlek och kramar till er och hoppas att ni får den hjälp ni behöver!

  37. Mor till tre barn

    Jag förstår vilket helvete ni går igenom i kampen med ätstörningen och det går verkligen upp och ner. Jag själv startade en blogg när min ena dotter fick ätstörning och där skrev jag om kampen vi förde och den gav mig mycket på flera vis, jag hörde dock med dottern att det var okej först. Då var det mycket “sjuka” bloggar som verkligen triggade varandra idag tror jag Instagram är en ny kanal för det och det märkliga är att de hittar varandra.
    Det är ju mycket ljug och smusslande när ätstörningen är i familjen men man lär sig att tyda och läsa dem och idag vet jag är alla fighter var värt det även om det slet enormt på en. Styrkekram till er och vill du så är det bara du mailar mig för jag vet att som anhörig behöver man med enormt mycket stöd och just att få höra från andra som varit i samma sits är skönt.

  38. Annika

    Styrkekramar till er alla, tror o hoppas att Linnea vinner över monstret. Tror inte det är fel att vara öppen att prata om ätstörningar så länge alla parter är med på det som i detta fallet – om man kan nå ut till en endaste person att “dra öronen” åt sig både gällande ätstörning o elaka ord/mobbing så är det bra samt att ni inte behöver hymla utan köra med öppna kort.

  39. marina Jansson

    Håller alla tummar att det ska gå bra för dottern.Du har helt rätt att prata med sina barn.❤

  40. Linnéa Ä

    Köra Mirka! Tack för en fin blogg! Tänker på Linnéa och er andra runt om henne. Jag har inte varit med om just ätstörningar men har haft andra problem psykiskt. Psykologkontakt hjälpte och hjälper mig än idag. Jag har lärt känna en annan del av mig och kommit närmre mitt inre. Att lära sig att förstå sina känslor och lära sig att bearbeta dom gör att man kommer åt rätt håll, i alla fall i mitt fall. Jag hoppas och önskar att Linnéa mår bättre och kommer på fötter.
    Kramar Linnéa

  41. Susanne

    Har en dotter som är 27 år nu. Hon har varit frisk i snart 7 år. Hon var sjuk i 9 år. Vet vilket helvete ni alla går igenom. Vi fick aldrig nån hjälp (som hjälpte oss ),utan en dag bestämde hon sig för att ta ett beslut :leva eller dö. Och hon ville leva. Sen började en lång och jobbig resa. Den tog tid,flera år. Idag håller hon föreläsningar, är mentor åt sjuka,ambassadör i hjärnkoll för sjuka. Hon har utbildat sig till behandlingspedagog,läser nu till hypnosterapeut. Hon har hjälpt många sjuka,hon har vigt sitt livtill att hjälpa andra sjuka. Hon är ett bevis på att det går att bli helt frisk. Hon läser Linnéas blogg,och säger då att det är som att läsa om mig när ja var sjuk. Hon skrev en kommentar åt ett inlägg du skrev. Hon kanske skulle kunna hjälpa er. Lycka till. Man kan bli frisk.

  42. Ann

    Jag tycker absolut att du ska prata med föräldrarna till barnen som sagt elaka saker och kränkt Linnea.
    Det visar också Linnea att du stöttar henne och står på hennes sida.
    Förstår att ni måste känna er väldigt maktlösa nu,hoppas det vänder så fort som möjligt❤

  43. Monica

    Hej. Vilken söt tjej Linnéa är. Hoppas att allt går bra för henne och att hon tar emot den hjälp vården vill ge henne. Hon har fått en sjukdom som hon inte kan rå för men jag anser att de som mobbat henne är ännu sjukare. Jag håller tummarna för henne och tror att hon snart blir frisk om hon tar emot den hjälp hon kan få av personer som verkligen vill hennes bästa.

  44. Lotta

    Tyvärr så är det inte bara barn som säger dumma saker. Hsr varit med om att skolsköterskan talar om för 12-åriga flickor att de behöver gå ner i vikt.
    Tycker inte alls att man säger så till en tjej i den åldern. Då bör man väl skicka brev till föräldrarna istället

    1. Fru Hjerpe

      Jag fick som tolv, trettonåring höra av skolläkaren att jag hade feta knän. Det var ungefär i den vevan jag fick problem med maten vilket har hållit i sig i varierande grad i 18 år nu…

  45. Caroline

    Styrkekramar till er alla!
    Jag tänker på stackars Linnéa emellanåt. Hon kommer att fixa detta, det tvivlar jag inte en sekund på.
    Kram

  46. Elisabeth

    Lider med er, samtidigt som jag vet att jag utsätter min omgivning för samma sak, trots att jag är dubbelt så gammal som er dotter. Jag tror att jag har skrivit det innan, men det som hjälpte mig ur den allra värsta bubblan var när jag ställdes mot väggen och fick som ända alternativ att lägga in mig på avdelningen för att komma igång med maten. Det var så skrämmande och jag grät floder över att bli tvingad även om det var “frivilligt”. De tre veckorna på avdelningen var en stor hjälp. Påfrestande, irriterande, hög ångest men också hjälp 24 timmar om dygnet av fantastisk personal. Efter det var jag redo för dagvård som då funkade jättebra. Vill bara förmedla att det som kan verka som ett stort steg och oerhört skrämmande att våga ta, både som patient och förälder, kan vara en vändpunkt. Ni kommer att fixa det här. Linnea kommer så småningom att komma till en punkt när hon under att ätstörningen tar mer än den ger. som sagt bor jag ganska nära er och du är välkommen att maila om du vill.