Trettonbarnsmamman

Berörd….

 

Jag har ägnat förmiddagen till att gå igenom massa mail som har kommit under veckan som jag inte hunnit med först nu….

Mail som har väckt massa olika känslor hos mig och jag känner mig väldigt berör av de – på gott och ont.

Vi har fått massvis med peppande tack-mail från folk som sett oss i Familjen Annorlunda. Folk som av olika anledningar tackar oss för vår medverkan och för min blogg. De tackar oss för att vi har gett de styrkan att på olika vis förändra sina liv och våga tro på sina drömmar.

De här mailen ( och även era kommentarer här i bloggen ) uppskattas så jäkla mycket ska ni veta!

De lyser upp våra dagar och varje gång jag läser någonting elakt och fördomsfullt om oss så tänker jag på alla dessa mail m.m och kan enkelt lägga dessa elakheter bakom mig – med ett leende på läpparna 🙂

Som jag sagt tidigare så valde vi att vara med i Familjen Annorlunda för att öppna människors sinnen och sudda ut en del fördomar jämtemot stora familjer. Vi har lyckats bättre än jag trodde med den biten tycker jag och av att döma av det många skriver till oss så har vi lyckats med så mycket mera också.

Vi är helt vanliga Peter och jag. Vi gör våra misstag och är inte så jäkla perfekta jämt och ständigt. Vi är mänskliga som alla andra 😉 Men vi gör vårt bästa för vår familj och våra liv och vi vågar utmana de svenska  normerna. Att vi berör andra är stort, enormt stort ska ni veta.

Och NI berör oss också ♥

Jag gör mitt bästa och försöker hinna svara alla mail jag får. Ibland blir det långa mail tillbaka och ibland kortare. Ibland blir jag så ställd att jag finner liksom inga ord annat är TACK ♥

Idag har jag ägnat en lång stod för att svara på ett mail som berörde mig massor och väckte också ilska hos mig. I det stora hela handlade mailet om hur en förstagångsmamma gång på gång blivit bemött av sin bvc-syster. Man vill ju lita blint på bvc, speciellt när man fått sitt första barn och är ny på detta med barn. Att då bli totalt överkörd och nertryckt är helt fruktansvärt! Jag har genom åren hört många olika mindre bra ”historier” om folks erfarenheter med bvc men detta tog priset tyvärr. När jag först läste det långa mailet jag fick så hade jag helst velat sätta mig i bilen för att besöka denna bvc-tant med ett gäng välvalda ord i bagaget. På bvc ska de vara proffsiga och finnas där till de nyblivna föräldrar. De ska hjälpa, stötta och ge råd. Inte tvärtom!

Jag har haft tur med mina bvc-”tanter”. Och de få gångerna de haft en annan åsikt än mig så har jag ändå gjort det jag som mamma ansett vara det bästa för MITT barn vilket inte hittills felat en enda gång 😉 En BVC-sköterska kan inte läsa till sig exakt allt då alla barn är olika och ibland behöver man frångå från böckerna och helt enkelt lita på sina insikter. Och man ska aldrig underskatta föräldrarnas insikter om sina barn.

Har ni haft dåliga erfarenheter från bvc??

Om så är fallet – hur löste ni det?

Idag är det fredag igen och här blir det fredagsmys till Lets dance 🙂

Helgen i sin helhet kommer att bli lugn och det är skönt det då nästa vecka blir hektisk 😀 På måndagkväll ska jag vara med på Loppis Baby Love-event på Junibacken där jag ska sitta i deras kändis-panel 🙂

Babylove10mars-690x975

Ang. Loppi så vill jag tipsa er att kika in hos Charlotta som är en av grundarna till Loppi 😉 Hon bloggar just nu mycket om bla sin son Rufus och hans ADHD-utredning, hennes tvillingtjejer som är i den härliga åldern att de är precis överallt just nu och hur hon går ihop med deras barnflicka då de pratar inte samma språk 😀 Charlotta skriver ärligt och öppet om sitt liv och hennes blogg är helt klart värt ett besök 😉

HÄR hittar ni till henne 😉

På onsdag ska jag då till Finest Awards ( rösta rösta ) och mingla lite bland ungdomarna 😀 Tur att mina sällskapstjejer är i min ålder så kan vi tillsammans känna oss som pensionärer 😉

På fredag ska jag och älsklingen titta på Lets Dance på plats och sova över i Stockholm 🙂

Nu vaknar småttingarna och min datortid är därmed slut 😀

Kram kram och tack ♥

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Tack för att du delar med dig av din familjs liv Mirka, tycker det är fantastiskt att läsa om er vardag. Egentligen som de flestas men med några fler barn. Min dotter föddes med gomspalt. Det missades av läkare på BB och när jag frågade bvc sköterskan vad hon trodde om hålet i gommen var hennes förklaring att det var ett blåmärke, 6 veckor senare på läkarkontrollen frågade jag läkaren och han konstaterade då gomspalt. BVC sköterskor är inte perfekta och kan också fela men man ska som mamma lita på sin magkänsla när något är fel. Som förstagångsföderska så litade jag tyvärr blint på sjukvårdspersonalen.

  2. Neta

    Japp bytte till Bvc i stan eftersom barnläkaren härute är orsak till att Es hjärntumör gjorde mer skada än den behövdes. Läkaren anmäldes av hennes neurolog på barnsjukhuset och blev prickad för det.
    Hade jag barn idag däremot skulle jag inte byta, är ju samma syrror på distrikten som har bvc och ingen läkarmottagning vad jag vet. Syrrorna har jag mkt med att göra och gillar alla tre skarpt.

  3. Tessan

    Jag är mamma till sex barn och måste haft en himla tur med mina bvc-tanter. Genom alla åren har jag bara råkat ut för ett tillfälle som kändes olustigt på bvc och den gången var det en vikarie. I övrigt har det varit helt fantastisk personal och det var med sorg i hjärtat som vi lämnade bvc sista gången då lilltös skulle skrivas ut därifrån. BVC-tanten vi då haft i många år föreslog då att vi skulle skaffa en liten till så vi kunde fortsätta komma dit haha 😉 Vi lärde känna denna dam när vi gick föräldrautbidning inför mitt och sambons första gemensamma barn, hon var och informerade om bvc, och hon gav ett så bra intryck att vi efteråt bad att få henne till vår bvc-tant :-)))

  4. Millans Värld

    Jag har fött tre barn och med alla så har jag haft en fin kontakt med BVC.
    Har aldrig känt mig i underläge, har enbart känt förståelse och empati.
    Så jag har kanske haft tur!

  5. Ebba

    Hejsan!
    Vi var inte nöjda med vår bvc ”tant”till mellan dottern, så vi bytade ställe när lillasyster kom. Man har rätt att välja själv. Men man blir automatiskt hänvisad till närmsta ställe.

    Jag fick en förlossningsdepression efter mellan dottern och då sa bvc ”tanten” till mig att skärpa mig och inte gnälla så mycket. Mellan dottern föddes med gulsot,hjärtfel, orkade inte amma, fick matas varannan timme,fick förstoppning av ersättningen och hon var extremt trött. Sambon och jag fick höra att ”det förstår ni väl att hon måste äta” när vi frågade om hjälp för att hon inte orkade äta.

    Mirka ni är en helt underbar familj och jag tänker ofta på dig när det är små kaos hemma hos oss. Eller när alla mina 3 barn och man var magsjuka samtidigt. Då tänkte jag klarar Mirka 12 barn så klarar jag 3 sjuka barn och 1 sjuk man.

    Stor kram

  6. Tjejmorsan

    Tack Mirka för att du är helt fantastisk som person och vän <3

    Du ÄR enastående!! Och även Peter också förstås 🙂
    Ja hela er familj är helt ljuvlig.

    Stor kram

  7. Lessi

    Alltså jag undrar om jag hörde rätt… Din mamma/barnens mormor kom tidigare varje dag och hälsade på sa du, när ni bodde i Märsta. Nu när ni flyttat 40 min ifrån henne så ses ni en gång i månaden. HUR kommer det sig? Jag menar ni bor ju inte i Norrland eller Skåne?!? Det förbryllar mig….tycker den relationen är viktig! Kram

    1. mirkak

      Så här ligger det till….När vi bodde i Märsta så jobbade min mamma 1 minuts promenad från oss och passade på att säga hej efter jobbet. Hon jobbar heltid och är trött efter jobbet och har sällan tillgång till bilen då min ”pappa” jobbar väldigt mycket. Så att åka de 40 minuten är inte så enkelt gjort. Och vi har ju rätt fullt upp på eftermiddagarna också med middag, läxor och allt annat 😉 Vi ses så fort tillfället ges och tar verkligen vara på de stunderna 🙂

  8. Lotta

    För två år sedan blev jag mormor, vår dotter födde en mycket efterlängtad son men redan på BB började hon att må dåligt. På BVC ignorerade man hennes tankar, rädslor o hennes ångest. Man lyssnade inte och nu två år senare mår hon ännu inte bra. Vi har fått slåss för hjälp och den läkare som vi ordnade själv sa vid senaste besöket att min dotters BVC tant borde ha anmälts. Det min dotter råkat ut för borde ha ansetts allvarligt. Babyn skrek dygnet runt å min dotter sov ingenting i 6 månader. Psykologen kallade det en tortyr som kunnat sluta med att hon haft ihjäl både sig o barn. Sånt händer ju tyvärr.

    OM vår dotter fått hjälp direkt är jag säker på att hon hade mått bra idag, det gör mig så arg!

    Kram Lotta

  9. Karin

    Hej Mirka!
    Det är du som ska ha ett stort TACK!
    Tack för att vi har fått lärt känna Dig och din underbara familj!
    Tack för att vi får följa din underbara blogg!
    Tack för att vi får fortsätta följa Dig och din fina familj även utanför Familjen Annorlunda!
    Tack för att ni återigen är med i Familjen Annorlunda så vi får följa er!
    Tack för att du delar med Dig av din fina familj och din vardag!
    Tänk nu om vi kunde få se en egen programserie med Dig och din underbara familj!
    Tack för att du är den du är!
    Massor med kramar till dig!

  10. Min kamp i livet

    Jag har fött 5 barn och när jag fick mitt första var jag 17 år. Det tittades lite snett på mig men dom gjorde det dom skulle men inget utöver, någon information om saker och ting fick jag inte. Det var tur jag hade mamma!Det var 1993.
    Sista barnet kom 2007 och då slutade min underbara bvc sköterska som jag haft till två barn. Den nya som började tyckte varken jag eller min dotter om. Det fanns en kyla och värmen som alltid funnits i det rummet var borta. Vid varje fråga ( frågor finns även fast man fått många barn 😉
    Svarade hon bara att ”det har mina barn haft, råkat ut för och med dom gick det bra. Det behövs inga undersökningar/läkare.
    Tillslut ringde jag och bad att få byta sköterska och först skulle vi inte få det, tog då kontakt direkt med sköterskan och självklart ville hon hjälpa oss! Hon är helt underbar men hon blev utfryst och dom andra behandlade henne illa så hon sökte sig till skolhälsovården istället efter att ha stått ut några år. Helt otroligt! Det kändes lite som om det var vårat fel men hon försäkrade att det var hon som ville hjälpa oss.
    Och hade hon inte hjälp oss hade vi inte fått glutenallergi diagnosen!!!
    Hon gav sitt hjärta till barnen <3

    Kramar

  11. Maria

    Med fösta barnet för snart 14 år sen var det mycket åsikter kring amning och att jag valde bort det från min BVC-sköterska, tycker att pressen på att amma har lättat på senare år, eller också är det jag som har blivit säkrare i mina val och mitt föräldraskap.

  12. Lotta

    Jaaa vet du Mirka, du och din fina familj har påverkat mig och min syn på min famililj, till det positiva!!! Ni är beundransvärda du och Peter som ror allt i land. Jag brukar tänka ibland när man känner att irritationen kommer och tålamodet tryter, att fan orkar Mirka så ska väl jag oxå orka! ;)Genom din blogg och er medverkan i TV så ger ni enormt mycket energi till alla oss som också står mitt i livet med familj och barn! Tack för att vi får följa er, ni är underbara!Kram/Lotta

  13. Alexandra

    Har pratat me min BVC sköterska flera gånger om att han rosslar när han andas ( blev även inlagda på bb för de men utskrivna utan undersökning när han spydde upp mycke fostervatten ) men fick inget gensvar. Va in till läkare varje gång han va förkyld för då blev de mycke värre. Men va bara ”orolig första barns mamma” <– en av läkarnas egna ord! Ja gav inte upp och tjatade till mej en tid hos astma och allergi läkare. ( tog nästan två år) och nu har vi fått reda på att han har svår astma och vi får medicinera två gånger per dag och han är mycke bättre!

  14. Jenny

    För 25 år sedan när jag fick mitt första barn skulle huvudet på barnet mätas under flera tillfällen. Detta gör man inte på samma sätt idag. Iallafall tog man ett huvudmått precis när barnet var fött och efter några dagar gjorde en bvcsköterska hembesök och kom fram till att min son hade väldigt stort huvud och det har ju du med sa hon till mig. När jag skriver detta så kan man ju undra varför man inte sa ifrån, men är man i tjugoårsåldern och sköterskan är 60 så tror man kanske att hon vet vad hon talar om. Efter några dagar gick jag och min man till bvc och hon tog huvudmåttet igen och nu sa hon att det var bråttom. Ni måste åka till akuten på sjukhuset han har vattenskalle. Vi slängde oss in i bilen och jag var i chock. När vi kom fram minns jag inget mer än att en läkare kom fram till oss och tog av min fina son hans lilla mössa och sa att det var inget fel på det huvudet, vi behöver inte göra något alls, det är bara för er att åka hem igen, den sköterskan är känd här för sina konstiga diagnoser . Detta är en händelse som jag aldrig kommer att glömma.

    1. Maria

      Påminner mig om när jag fick mitt första barn för snart 14 år sedan. Hon förlöstes med sugklocka och när huvudet mättes för första gången på BB hade hon ju en liten svullnad efter klockan… När sen BVC-sköterskan mätte hade ju svullnaden gått ner, och måttet var mindre än tidigare… vi försökte förklara hur det låg till (vilket man tycker att hon kunnat läsa i dotterns journal) men vi blev prompt skickade akut till läkare, lååååång väntan på en doktor som kikade lite snabbt på dottern och säger ”det ser normalt ut”…Som tur är var vi föräldrar ganska lugna och trygga i oss själva redan från början, men hon hade lätt kunnat skrämma upp oss…