Psykbryt hos psykologen – Tiobarnsmamma
Tina Johansson

Tiobarnsmamma

Psykbryt hos psykologen

Tisdag 16 juli

Sover till 11 då larmet ljuder.

In i duschen och fixar mig.

Kokar gröt. Steker ägg.

Gör kaffelatte.

Börjar bli stressad.

Klockan är 12:30

Måste åka om en kvart.

Sveper i mig kaffet.

Det skulle jag inte gjort.

Blev så illamående.

Att allt kom upp igen.

Det var den frukosten.

Klockan var 12:55 när jag kom iväg.

Tid 13:30 hos psykologen .

Får bilar framför. Som kör sakta.

Kör om. Gasar på.

Får en husbil framför.

Gaah, jag hatar när det går långsamt .

Blev mer och mer irriterad .

Klockan tickade på.

Superstressad.

Kommer komma för sent.

Pga all trafik.

Kommer in i rondellen i Mora.

Kööööö från alla håll.

I andra rondellen är det kaos.

Vafan kommer alla bilar ifrån.

Trafiken i Mora är katastrofal annars.

Men nuuu, som i Vasaloppstider.

Är väl turister…

Kommer fram till slut.

10 minuter försent.

Pulsen är skyhög. Andas.

Får komma in till psykologen.

Vi börjar prata om sist.

Vad det väckte för känslor .

Betättade att jag haft ett bryt

häromdagen då det kom upp minnen

på Facebook om begravningen.

Läste vad jag skrivit .

Vad folk kommemtetat.

Bröt ihop totalt vid köksbordet.

Grät länge.

Vi börjar prata om ensamheten igen.

Om hur jag var ensam som barn.

Nyckelbarn som det hette.

Hemnyckeln i ett band runt halsen.

Gick hem själv efter skolan.

Var 7 år.

Mamma kom hem vid 19

Jobbade i Eskilstuna.

Om otryggheten jag kände .

Hos mna morföräldrar.

Då de drack mycket alkohol .

Och senare blev alkoholister.

Men vad mamma ändå betydde.

För mig. Hon var mitt allt.

Då jag inte hade någon pappa.

Vi pratar om känslorna.

Om hur det var när jag flyttade.

Till Älvdalen när jag var 17 år.

30 mil från mamma.

Att vi hade tät kontakt.

På telefon.

Men att jag där oxå mådde dåligt.

Att där bröt min bipolaritet ut.

Förmodligen.

Då jag försökte ta mitt liv

Med en hel burk tabletter.

Och nästan lyckades.

Jag var 18 år.

På hennes födelsedag dessutom.

Men blev hittad i tid

Ambulans till Mora.

Magpumpad.

Kvar en natt och hemskickad.

Ingen uppföljning.

Ingen som brydde sig.

Ingen som frågade hur jag mådde.

Och varför…

Vi pratade om hur jag varit själv.

I alla dessa år. Med alla känslor

Och ingen att prata med.

Som fanns där för MIG

Jag har alltid tagit hand om andra .

Min morbror när vi var små.

Då han mobbades.

Mina barn och make som gift.

Fick aldrig vara sjuk och vila.

Aldrig må dåligt.

Hålla fasaden utåt och bita ihop

För att alla haft bilden av mig.

Som den duktiga, energiska mamman.

Som hade hemmet städat

Väluppfostrade hela,, rena barn.

Men i mitt inre ett vrak många gånger.

Vi pratade om känslan .

Att ingen funnits där. Eller finns.

Att ta emot mig när jag faller .

Som kan vara där och hålla om.

Torka mina tårar och lyssna.

Vi pratade om känslorna.

Som jag skjutit bort, förträngt.

Inte bearbetat.

För att det hade krossat mig totalt.

Då hade jag inte orkat mer.

Orka kämpa mot demonerna.

Som säger – ge upp.

Det finns ändå ingen som bryr sig.

Om jag försvinner.

Men det gör det ju.

Mina älakade barn är min livboj.

Och Jörgen som är min klippa.

De finns men inte på det sättet.

Där talas det aldrig om måendet.

Om känslor. Om att jag är sjuk.

Jag bröt ihop. Fick psykbryt.

Som jag kallar det.

När det blir för mycket.

För många känslor att sortera.

Tårarna rinner för kinderna.

Droppar ner på tröjan.

Håller handen för ögonen.

Krampaktigt för att inte synas

Vill inte visa när jag gråter.

Han ställer massa frågor.

Jobbiga sådana.

Jag måste känna efter.

Jag vill inte känna.

Jag vill fly som jag alltid gjort.

Han ser hur smärtsamt det är.

Hur hela kroppen krampar.

När jag försöker hålla emot .

Ska skriva ner mina känslor.

Tills nästa gång vi ses.

Om en vecka.

Tror det får bli det här.

Som jag skriver nu.

Spänningshuvudvärk efteråt.

Helt slut och tom i huvudet.

Samtidigt som tankarna flyger.

Ringer till Matilda .

Åker och hälsar på dem i Bonäs.

Hon och Fredrik ser på serie.

Kramar om. Längesen vi sågs.

De har precis ätit kebabrulle.

Gjort kaffe som vi dricker.

Har ont i huvudet. I kroppen.

Mycket spänningar .

Får en ipren.

Felicia kommer hem från jobbet.

Mer kramar

Matilda visar lilla stugan.

Där hon och Fredrik sover.

När de åker dit från Stockholm.

Martin kommer in.

Har varit ute och grejat på gården.

Ser klart avsnittet och åker hem.

Kram kram och hejdå.

Kommer hem och är trött.

Trött i huvudet. I kroppen.

Blir soffan och serie.

Tills det är läggdax.

 

 

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
Tina Johansson
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.