Tiobarnsmamma

Grottäventyr och skallgång

Onsdag 11 juli.

Vi har länge pratat om

att åka till grottan i Jätturn.

Så idag skulle vi dit.

Sov dock länge

Åt frukost.

Ingen stress iväg.

Skulle bli en lugn, mysig dag.

En kort vandring på 2 km

från parkeringen.

Fika och ro in i grottan.

Vandra tillbaka och sen hem.

Det började med

att vi åkte fel, två gånger.

Stannade vid en vägkrog

och frågade efter rätta vägen.

Kom till en korsning

Hm…var ska vi nudå ?

Stannade vid ett hus.

Frågade efter vägen igen.

Välfdigt dåligt skyltat.

Men vi kom fram till slut.

Snörade på oss kängorna.

På med ryggsäckarna.

Och började gå i värmen.

Båda började bli hungriga.

Mysig skog att vandra genom.

Mötte ett sällskap.

Skönt, tänkte vi.

Då är vi själva där sen.

Men icke.

Ett stort gäng med flera barn

satt vid eldstaden och åt.

Vi tog en roddbåt

Och rodde ut till grottan.

Som var en besvikelse.

Motsvarade inte alls

beskrivningen på nätet.

Där står det – Ro in i grottan.

Den var så liten.

Visst, båten gick precis in.

Men nja.

Inte riktigt vad vi förväntat oss.

Rodde bortanför grottan

Och åt vår matsäck i båten.

Vi ångrade att vi bara köpte

en liten baguette…

Men hade 2 munkar var oxå.

Vi tog vaniljmunk trodde vi.

Det var äpple.

Gick bra för oss….NOT.

Men kaffet var jättegott !

Vi ser att sällskapet är på väg.

Så vi tog oss tillbaka.

Kikar in i kolarkojan.

Ska skriva i gästboken.

Pennan funkar ibland.

Vi går tillbaka andra vägen.

Jätturn runt

Kommer över bron.

Och möter en man i full fart.

Han ropar – Gustav.

Vi frågar om han tappat nån ?

Ja, en 7 årig pojke.

Vi släpper våra väskor

och hjälper till att leta.

Han springer dit vi kom ifrån.

Och vi går samma runda igen

Som när vi gick dit och tbx.

Björn har en stor röst.

Den ekade över sjön.

Vi hör den andra mannen ropa.

Kommer tbx till väskorna.

Hör inga mer rop.

Kanske kan är hittad ?

Vi börjar gå mot parkeringen.

Hör mannen ropa igen.

Möter pojkens mamma

med en annan man.

Jag tar hand om henne.

Så han kan leta med de andra.

Försöker ge stöd och tröst.

En förälders största mardröm.

Att ens barn försvinner.

De hade gått vid 13

från sjön i två olika grupper

Den första 10 minuter

innan de andra började gå.

Han skulle springa ikapp dem.

Och tog fel stig någonstans.

Vi var uppe på berget 13:30

Så vid 14 tiden mötte vi

mannen efter bron.

Över 1 timme har gått

sen de tappade bort Gustav

Det var ca 30 grader varmt ute

Mamman sa att de ringt polisen.

Men att det tog så lång tid

Hennes mobil hade 2%

Så i stort sett död.

Bad mig ringa dem igen.

Ringde och förklarade läget.

De hade en bil på väg.

Hon skulle skynda på den.

Tog mitt namn och nummer.

Vi ropade och ropade

Guuuuustaaaav !!!!

Men inget svar alls.

Hon var livrädd

att han gått ner till vattnet,

och sedan drunknat

Inte helt lätt att ge rätt svar.

Försökte lugna henne med

att hjälp är på väg.

Hon höll på att kräkas

och svimma om vartannat.

Sa att vi måste gå tillbaka

till parkeringen.

För att möta upp polisen.

Då hon är mamma.

Som kan ge signalement.

Och berätta hur det gått till.

Få i oss vätska.

Vägen kändes så lång tbx.

Mötte en annan man

som var i samma sällskap.

Han hade sprungit en väg

ända till slutet av den,

men utan resultat.

Vi kom fram till parkeringen.

Två poliser anlände i en bil.

Någon fick ett samtal.

Pojken hade blivit hittad

och upplockad av bil på väg 50..

Men av vem ? Ingen visste

Enligt den uppgiften

skulle han ha körts till släkt.

När mamman ringer dit.

Så är han inte där.

De vet inget. Väldigt oklart.

Är han hittad eller inte ?

Till slut får vi beskedet.

Han är HITTAD och mår bra.

Tack o lov för det.

Vilken lättnad.

Då hade vi varit ute i 4 tim

i värmen och ropat/letat.

4 personer som sökt överallt

på alla leder runt sjön.

Svimfärdiga av vätskebrist.

Och när adrenalinet släppte

gick luften ur oss totalt.

Vi som var helt slut

redan när vi gick tillbaka.

Fick superkrafter och energi

Så vi flög fram i skogen

över stock och sten.

Totalt 9 km.

Hade hela resan kvar hem.

Satt länge och vilade.

Hämtade vatten ur bäcken.

Pratade med poliserna

tills den andra bilen

kunde bekräfta uppgiften

att pojken var där hos släkten.

Vi stannade i Rättvik.

På Diner 45 för att äta.

Väldigt fint och 50 tal.

Högrevsburgare med strips.

Mycket folk.

Tog lång tid att få maten.

Och när vi sen skar i burgarna

så är de alldeles råa i mitten.

Björn gick tbx med dem.

Vi fixar nya

Och vi väntar och väntar.

Han går och frågar efter maten.

Oj, vi ber om ursäkt.

Vi råkade ge dem till en annan.

Men vafan !

När vi väl får maten är vi nöjda

Det är gott. Och vi blir mätta.

Ska dit snart igen.

För att köpa milkshake.

De var jättestora

och såg hur goda ut som helst.

4 mil kvar hem.

Gissa om vi längtade hem.

Vår mysiga lugna tur

förvandlades till nåt helt annat.

Men det fanns ingen som helst

tvekan att inte hjälpa till..

Var hemma vid 20.

Hade varit på Ica Maxi.

Och köpt gott till mys.

Vattenmelon.

Bubbelvatten.

Ölkorv.

Har nog aldrig varit så skönt

att duscha som då.

Och bädda ner oss i soffan.

Vi tittade klart på vår serie

Och sen var det sängen.

Puuh vilken dag.

Skrev ett sms till mamman.

och fick till svar

 

 

 

 

 

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.