Till dig som inte har ADHD.
Låtsas som att du har en berg-och-dalbana byggd inne i din hjärna. Perfekt skapad, varje skruv är fast, stabilt byggd och allting är på sin plats. Vagnarna i karusellen (läs: dina tankar) börjar sakta rulla uppåt för den högsta backen. Den når toppen. Sedan kommer det.
Vagnen rullar från 0-100 på 2.5 sekunder och är igång. Den stannar inte. Samtidigt som den går i en hejdundrande fart så ska den hänga med i svängarna också.
Så här ser mina tankar ut dagligen. Det går inte att hålla koll på alla tankar, om ens någon.
Jag får höra dagligen hur glömsk jag är. Hur bortkopplad från verkligheten jag är, hur frånvarande jag är. Tro mig, jag gör ALLT för att försöka passa in, men det fungerar inte varje gång. Jag är ingen dålig lyssnare, men din röst hörs ibland lika mycket som den droppande kranen 10 meter bort. Jag kan inte filtrera. Jag kan inte sätta mig in i din sits hur det hade varit utan min ADHD, lika lite som du kan sätta dig in i min sits om hur det är med ADHD. Det är inte synd om mig, det är varken något handikapp eller någon sjukdom. Jag är bara lite speciell (läs: unik).
Jag försöker lyssna på dig. Men ibland så ser jag bara dina läppar röra sig, samtidigt som tankarna är någon helt annanstans. Jag gör det inte medvetet, jag är inte dum i huvudet. Det är bara så mycket olika ljud runtomkring, och tankarna går in i varandra.
Du anar inte hur många gånger jag får höra ”Jag sa det ju till dig för 3 minuter sedan, du svarade?”, ”Men skojar du, du glömmer det hela tiden”, ”Varför är du sen, vi hade ju bestämt en tid nu?”, ”Du är trög alltså, jag har sagt det till dig 5 gånger nu.. lyssnar du inte?”
Jag är inte dement, utan det du säger till mig går inte in. Jag hör det inte, även om jag svarar. Ibland är det som att jag går på autopilot. Jag kan sitta och svara på alla dina frågor, utan att ens veta vad jag svarar.
Jag får även höra dagligen; ”Är du nervös? Varför sitter du och skakar på benet? Varför måste du alltid pilla på någonting? Varför sitter du aldrig still?”. Som sagt, det är inte något medvetet jag gör. Mitt skakande ben lugnar ner mig.. Det är avkoppling, det är min energi som måste komma ut på något sätt.
Bland det värsta jag vet är att prata telefon. Jag undviker alla samtal som går. Jag vet inte varför, men jag tycker att det är obehagligt. Jag vill se personen jag pratar med, även om jag är dålig på ögonkontakt. Jag vill läsa in kroppspråket, jag vill höra hur dina andetag låter, vilket humör du är på. Annars blir jag nervös. När jag väl pratar i telefon så går jag fram och tillbaka, kliar mig i håret, är frånvarande i blicken och vet inte riktigt vad min kropp håller på med. Det är ett sätt för mig att kunna fokusera på samtalet.
Du tycker att jag är slarvig? Ja, från din synvinkel är jag kanske det. Men kaos är mitt sätt att hålla ordning.
Jag kan även bara bära på en känsla åt gången. Är jag arg så är jag förbannad, är jag glad så är jag överlycklig, är jag ledsen så är jag helt förstörd. Mitt humör styrs av min tillfälliga känsla, ingenting annat. Min hjärna är i ständig kaos hela tiden, och ibland hinner jag inte med.
Min hjärna är så upptagen av allt runtomkring, så vänj dig med att jag inte hittar mina nycklar även om de varje gång ligger i min ficka. Jag vet inte vart jag lägger någonting, min hjärna hinner inte fokusera på småsaker. Den har tillräckligt fullt upp med att sortera tankarna på annat.
Jag är argare. Jag är gladare. Jag känner mer. Jag sörjer mer. Men när du lär dig känna mig och lär dig hantera mig så älskar jag även mer. Älskar jag något, brinner jag för något, så gör jag det till 100%.
Det i kombination med Bipolär
och ev personlighetsstörning
är fan inte lätt att hantera
för en utomstående/partner
Hoppas få den hjälp jag behöver
för att kunna hantera mig själv.
Och få verktyg att använda
för att styra mitt humör.
Har iallafall fått två tider
hos en arbetsterapeut i juli/aug.
Så det går framåt i utredningen.
Hej, låter som att du även är högkänslig? Då känner man mer, även positiva men även negativa känslor. Det pendlar upp och ner och man känner mer av folk, tar in stämningar. Sen om man är introvert gillar man inte heller att prata i telefon… Vet inte varför. Men det är enklare att t.ex. skicka meddelanden.