Tiobarnsmamma

Alla mynt har två sidor

Hej det är jag som är den där Björn ni gärna kommenterar om.

Tänkte att ni kanske ville läsa om min sida av det hela med så här kommer några rader.

Jag ska inte grotta ner mig för långt utan tar vid där världen rasade för mig och Tina.

Vi har haft en svår tid med väldigt mycket utmaningar som lett till utmattning hos oss båda. Till viss del har det berott på min son det förnekar jag inte. Till viss del har det berott på mig det förnekar jag inte heller.

Och till viss del tycker jag det har berott på Tina men det får hon själv berätta om.

Den största delen beror nog faktiskt på sömnlöshet och utmattning hos oss ALLA.

Så jag ser det började det barka åt h***vete när även jag fick sömnproblem, vilket ledde till att jag va vaken dygnet runt i ett par dygn. Det ledde till att jag inte orkade hålla uppe fasaden längre utan bröt ihop totalt en lördag och då betedde jag mig riktigt illa och sa saker som jag verkligen inte kan stå för. Men jag förnekar inte att jag va en gris. Tillslut lyckades vi iallafall prata på en vuxen och normal nivå. Och så som jag förstod så kom vi överens om att på onsdagar skulle Tina hjälpa mig så att jag kunde få återhämta mig åtminstone en dag i veckan. Onsdagen kom och jag var vid gott mod och kände en oerhörd lättnad att jag inte skulle behöva vara den som världen kunde luta sig emot. När jag kom hem från jobbet efter att jag hämtat lillkillen i skolan va Tina inte hemma än. Okej tänkte jag hon kommer snart. Hon hade vart och gymmat i Bonäs och satt och pratade med sin dotter vilket hon självklart ska göra. När hon väl kom hem fylldes jag av glädje då jag trodde att jag skulle kunna lägga mig och vila ett par timmar då jag bara sovit ett par timmar på flera dagar. Så vart det inte utan Tina förklarade att hon va trött efter som att hon gymmat tre dagar i rad. Eller gymmat måndag,onsdag på tisdagen hade hon städat gymmet då det va äckligt smutsigt där. Det vart för mycket för mig så jag kröp ihop på stolen under fläkten och grät. (Första gången på VÄLDIGT länge tårarna har kommit fram hos mig)

Jag frågade Tina om hon inte skulle hjälpa mig så jag fick vila. Hade vi inte kommit överens om det? Den respons jag fick va att hon vände på klacken och gick in på toan nere en stund. Jag satt kvar och grät. När hon sen kom ut igen så förklarade hon att hon hade glömt det, vilket är helt naturligt då det är mycket för henne med. Jag frågade igen om hon kunde hjälpa mig men det gick inte för hon va trött efter dagen. Det vart för mycket för mig och jag slängde faktiskt ut henne. Så hon åkte till sina tjejer i Bonäs igen. Jag va helt förkrossad och sa saker jag inte ens visste att jag kunde säga och fick några rejäla skopor till baka. Jag började till och med packa hennes grejer i lådor och tänkte att om det bara är jag som ska finnas där för henne och hon inte för mig då får det f*n vara nog. Vi ”pratade” med varandra under kvällen. Morgonen kom och jag körde grabben till skolan och åkte till jobbet sammanbiten och ”stark”. Tina och jag pratade i telefon när jag kom hem och båda va lika sårade och ledsna. Vi bestämde att hon skulle komma och hjälpa mig vilket hon gjorde. Jag tog min sömnmedicin (för första gången på länge) och gick och la mig men kunde inte somna på ett par timmar ändå då alla tankar och känslor for igenom huvudet på mig. Somnade tillslut i sängen Tina låg ute på bäddsoffan den natten. Lillkillen vaknade vid 04 och jag for upp som vanligt och skulle fixa men Tina röt till åt mig att jag skulle lägga mig igen. Låg i dvala tills morgonen kom. Helgen som kom mådde jag väldigt dåligt över hela situationen och Tina fick lillkillens mamma att ställa upp från måndagen så jag kunde få lite tid att faktiskt få hjälp. Lämnade lillkillen i skolan på måndagsmorgonen och Tina körde mig till sjukan så jag kunde få hjälp med sömnen så jag hamnade i fas igen, vilket jag är evigt tacksam för då jag har väldigt svårt för att be om eller ta emot hjälp. Brukar ju vara den som försöker bära hela världen på mina axlar, vilket jag nu försöker inse att jag faktist inte kan. Vad som hände under veckan är inget jag vill skriva om här men det vart totalt kaos här hemma. Men nu sover jag bättre och känner att jag orkar igen. Tina har åkt till Älvdalen till kidsen och försöker tänka ut om hon orkar detta. Givetvis hoppas jag på att hon är villig att ta nya tag och att hon förstår att jag vill finnas för henne och alla hennes barn då dom alla betyder väldigt mycket för mig.. -Tina jag vet att våran situation är rörig och ansträngd, men jag ÄLSKAR dig och jag älskar även dina barn och vill att dom ska veta att även om du inte orkar med min situation så finns jag här för dom ändå. /Björn

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. maria piteå

    Jag kan bara gissa men ni som skriver om mamman till A. Ni har aldrig gissat att hon kanske också är utbränd och att det är orsaken till aty björn står själv?

    Det är inte så svårt att lista ut att det är något sånt om man följt tinas blogg.

  2. maria piteå

    Ge inte upp på varann.
    Ni har båda gjort fel mot varann.

    Ni behöver dock avlastning med A för att ni ska orka ta hand om varann.
    Det är inte alls konstigt att ni vänder er mot varann. Ni har båda gått rakt in i väggen och lite till.
    Ni får kämpa gällande allt när det gäller A. Ni behöver en stöd familj till honom eller personlig assistent och det måste ni ha rätt till. Ta kontakt med den förlängda armen eller något annat sånt företag. Ni behöver få hjälp med A. Sen när ni gjort de måste ni hela er. Be om ursäkt till varann och förlåta varann för ni båda har gjort fel.

    Om ni älskar varann vilket jag tror så klarar ni detta MEN inte utan HJÄLP med A.

    Kram till er båda.

  3. Tessan

    Jag är av den bestämda åsikten att du själv tillsammans med pojkens mamma måste ta ansvar för din pojk som har det svårt! Tina måste finnas för sina 10 barn och ta tag i sina egna problem. Ibland kan man inte bo tillsammans hur gärna man än vill ❤❤❤

  4. Lena

    Ni är så makalöst fantastiska båda 2 & ingen människa i världen ska döma eller klanka ner på er *hjärta*
    Som ni kämpar! som ni försöker lösa allt! men ibland går det inte & bägaren rinner över…
    Ni båda är så vackra människor, med hjärtan så fyllda av omtanke & kärlek, ni är kämpar av Guds nåde & jag håller mina tummar att era liv ska ordna upp sej *hjärta*

    Mina tårar rinner när jag läser…. ja ibland faller man helt, hoppas verkligen ni orkar fånga upp varandra *hjärta*

    Varm omfamnande kram med extra styrka & kärlek *hjärta*

  5. Madde

    Jag vet inte men att lägga en så väldigt krävande föräldraroll. Med det ansvaret som detta kämpande innebär på en redan psykiskt slutkörd person känns bara för mkt.
    Man kan vilja mkt för att man älskar men om psyket och kroppen säjer stopp så är det stopp. Var är barnets mamma i detta?

  6. Lena

    Fast jag tycker att bor man tillsammans så måste man hjälpas åt, annars kanske man inte ska leva ihop? är det då viktigt VEMS barn det är ? Att ha ett barn med autism kan vara väldigt krävande , Att hjälpas åt genom jobbiga perioder tycker jag är självklart om man lever ihop- annars kan man väl lika gärna bo själv?

  7. Britt

    Jo visst finns det två sidor, men gick du inte över gränsen när du gråtande ringer Tina och säger att du inte vill leva mer men att du älskar henne! Så gör man bara inte det är att skuldbelägga Tina på ett väldigt fult sätt! Ska hon behöva ta ansvar för att du inte vill leva ? Eller älskar du henne bara om hon hjälper dig med din son ?

    1. Tina Johansson

      Han mådde väldigt dåligt och sa saker han ångrat och bett om förlåtelse för.
      Jag kommer inte att lämna honom.
      Vi har pratat igenom det som hänt och tar en dag i taget och ska ta kontakt med familjerådgivning för hjälp att hitta ett sätt att kommunicera utan att det blir missförstånd och bråk.

      1. Stadsflickan

        Jag tycker att du tänker helt rätt Tina, som inte lämnar, som kan se att man säger saker i stridens hetta och när man är så trött och slut som jag faktiskt tror att ni båda är.
        Jag tycker lite som flera, att A´s mamma borde hjälpa till mer, det finns säkert en anledning till att det ser ut som det gör, håller tummar och tår att ni får den hjälp ni behöver.
        Är övertygad om att ni egentligen är rätt för varandra, att det är er situation med A samt ditt mående som gjort att ni hamnat där ni är nu.
        Lycka till med allt, kram!

  8. Karin

    Detta inlägg låter bara som BUHU det är MIG det är mest synd om..
    Faktum kvarstår (vad vi vet) att du dels tvingat Tina att sluta med sina mediciner och även slängt ut henne.
    Ett beteende under all kritik.
    Som nedanstående skrev så kan ni inte rädda varandra, det är bättre för alla parter att ni bryter upp.

  9. Sus

    Finns alltid två sidor… Hoppas ni klarar detta. Är ju väldigt jobbigt när bara en i familjen är sjuk så ingen lätt situation för er. Många styrkekramar till er båda! <3

  10. Mamma

    Så kan det vara men reagerar otroligt starkt när du skriver och lägger skuld på Tina att hon inte ställer upp på dig utan bara du på henne, det är att lägga en stor börda på henne!! Alla har vi ett eget ansvar att se till att vi mår bra, ansvaret kan inte ligga hos någon annan och är det det du vill leva med Tina för att hon ska hjälpa dig?

    1. Kung

      Du måste tänka på att Tina först och främst måste ägna sig åt sina egna tio barn innan hon kan hjälpa till med din son. Du har ju en mamma till din son, hon får ta sitt ansvar. Tina är inte frisk för tillfället, hon kan och bär inte ta ansvar för din son.

  11. Camilla hockeymamma

    Men för högre farao ni behöver hjälp,du med din son och Tina med sitt ni två är som två personer utan flytväst som försöker rädda varandra ur sjön,det går inte en av er eller i värsta fall bägge två kommer att drunkna.Du är säkert en fin person Björn och en bra pappa men ni måste ha strategier för hur ni ska klara av er vardag du och ditt barns mamma det är du ska börja.Lycka till Björn och jag hoppas verkligen att du får kortis till din son så du får återhämta dig.

Comments are closed.