Tiobarnsmamma

Dubbelt Upp – En mamma med rutin

Artikel i Svenska Tvillingklubbens egen tidning
Dubbelt Upp

 

En mamma med rutin

Kan man vara proffs på att vara mamma? Antagligen inte.
Men en som tveklöst har rutin på att vara mamma är Tina Johansson, 35 år, i Älvdalen.
De senaste 14 åren har hon fått inte mindre än tio barn!
Och som grand finale (för nu ska det inte bli fler barn) blev det tvillingar!

stolt nybliven 10-barnsmamma
Trött, slut men ändå lycklig nybliven 10-barnsmamma.

– VA? Är det två? Du skojar!
När Tina fick reda på att hon väntade tvillingar blev hon förvånad, men mest bara glad.
I januari i fjol fick hon en son, Theodor, och nu var hon på ultraljud för att hon misstänkte att hon var gravid igen,
trots att hon inte hunnit få tillbaka sin mens.
Eftersom hon och barnmorskan var oense om i vilken vecka hon var, blev hon skickad på ett tidigt ultraljud.
– Jag ringde genast till Jörgen, maken, och berättade, han reagerade precis som jag.
Trodde inte det var sant, men tyckte att det var väldigt roligt.
För att vara mamma till tio barn, mellan knappt 3 månader och 14 år, ger Tina intryck av att vara fantastiskt lugn och harmonisk.
Vi talas vid en söndag förmiddag och lyckas prata ostört bortåt en timme.
Mindre än tre timmar efter vårt samtal dimper länkar till föreslagna bilder,
tillsammans med tydliga anvisningar om vem som är vem, ner i min mejlbox. Imponerande.

Man kan tro att en kvinna som fött barn regelbundet under 14 år har hyfsat enkla graviditeter, men då misstar man sig.
Tina har alltid plågats av illamående under sina graviditeter, och tvillinggraviditeten var inget undantag.
– Jag mådde jätteilla. Dubbelt värre. Dessutom var det mitt i sommaren, värmen gjorde inte saken bättre, berättar Tina.
Det varade i fyra månader, dygnet runt …
Foglossningen, som Tina alltid fått när hon väntat flickor, slapp hon dock nu.
Tina märker tydliga skillnader beroende på om hon väntar en flicka eller pojke.

jörgen med sina nytillskott

Pappa Jörgen med tvillingarna – då Tina var på uppvak efter snittet.

– Det är nästan så man tror att det är något hormonellt: när jag väntat flickor har jag lidit av foglossning,
när jag väntat pojkar har jag sluppit det helt.
Väldigt tidigt fick Tina också karpaltunnelsyndrom, en åkomma som gör att man tappar känseln i händerna och att de domnar bort. Det gör att man inte kan använda händerna som vanligt, att man har svårt att få grepp och lätt tappar saker man håller i.
– Det var riktigt besvärligt, minns Tina. I vänstra handen hade jag ont ända upp i axeln, i den högra till armbågen.
När det var som värst kunde jag inte ens hålla i en telefon eller ett glas, än mindre plocka upp Theo på nätterna …

När Tina var ungefär i vecka 30 drabbades familjen av magsjuka, även Tina.
Det visade sig ödesdigert, Tina fick värkar och förlossningen ville dra igång.
– På söndagen kände jag att jag hade regelbundna förvärkar, säger Tina.
På måndagen hade jag en rutinkontroll inbokad och barnmorskan konstaterade då att jag var öppen 3 cm,
mot 1 cm ett par veckor tidigare.

Barnmorskan ville omedelbart skicka Tina till Falu lasarett. Men en flerbarnsmamma som Tina kan inte bara ”försvinna” sådär.
Tina åkte hem med sin äldste son Alex, som varit med på kontrollen, och hann både packa och ordna barnvakt
innan hon och Jörgen senare på eftermiddagen körde de 12 milen till lasarettet.
Tina hade nu värkar var tredje minut och fick genast Bricanyl – för att stoppa förlossningen –
och cortisonspruta – ifall det inte skulle lyckas.
Cortisonet påskyndar fostrens lungmognad så att de vid en eventuell tidig förlossning ska klara sig bättre.
Eftersom Tina näppeligen skulle kunna ta det lugnt på hemmaplan bestämdes att hon i stället skulle läggas in på sjukhuset.

Isac med båtnapp och Noel med ankarenapp – ca 3 veckor

Isac och Noel med tydliga namnnappar, cirka 3 veckor gamla.

Det blev tre långa långsamma veckor för Tina.
Lille Theo, som var bara cirka ett år och som var i en väldig mammaperiod saknade nog Tina mest.
Samtidigt var det nog bra för Tina att få den tiden, för att faktiskt kunna varva ner – och vila.
– I en stor familj som vår är det mycket aktiviteter och mycket som måste ordnas varje dag, berättar Tina.
Jörgen fick ta över ruljangsen hemma, och det var bara på lördagarna som han och barnen kunde komma och hälsa på.

Efter tre veckor fick Tina äntligen åka hem till sin älskade familj.
Det blev dock en kortvarig lycka: det dröjde mindre än en vecka innan Tina fick värkar igen och fick åka tillbaka till lasarettet i Falun.
– Jag stannade ytterligare en vecka i Falun, men sedan var jag i vecka 36 och då ”fick” jag föda på hemmaplan, i Mora, fortsätter Tina. Så när jag åkte sa jag till personalen ”nu ska jag hem och föda barn”.
Jag var bra less på magen vid det laget, men de trodde inte att det skulle gå så fort.
Tina var hemma vid 19.30 på kvällen och redan ett par timmar senare var det dags.
När Tina och Jörgen kom till sjukhuset 23.30 var Tina 6-7 cm öppen och 02.40 var tvilling 1 född.
Tvilling 2 hade länge legat i säte, men när 1:an föddes snurrade han runt och la sig med huvudet ned.

Vid 02.50 fick Tina väldiga krystvärkar och plötsligt gick vattnet – våldsamt.
– En sköterska blev helt nedsköljd, skrattar Tina, från topp till tå!
Den häftiga vattenavgången gjorde dock så att tvilling 2 for runt och barnmorskan tappade bort hans hjärtljud.
Det dröjde så pass länge att hitta det igen, att man inte vågade vänta längre. Det bestämdes att Tina skulle katastrofsnittas.
– Allting gick väldigt fort, minns Tina.
Innan de la snittet hittade de i alla fall hans hjärtljud igen, men jag blev ju sövd och minns ingenting.
Och Jörgen satt där med tvilling 1 och så plötsligt försvann de iväg med tvilling 2.

 Stolt storasyster Linnéa med tvillingbröderna i famnen

I en så stor familj finns det alltid händer till hands.
Här är det stolta storasyster Linnéa som fått båda tvillingbröder i famnen.

Tvilling 2 var ”slapp” och grå när han föddes 03.28 men blev snart piggare. De vägde 3010 och 3080 gram och var 49 cm långa. Först nästa morgon vid 08.40 kunde hela familjen återförenas, Tina var svag och hade förlorat 1 liter blod vid förlossningen, men tvillingarna mådde bra, var stora för tiden och behövde inte ens sola för gulsot.
Lite dåliga på att amma är de dock, något som Tina är lite kluven inför.
Å ena sidan tycker hon att det är bekvämt att fler än hon kan mata tvillingarna, och hon har absolut inte gett upp amningen heller, Isac och Noel får dia så mycket de vill. Men samtidigt har hon helammat alla sina andra barn, ganska länge.
– Det känns ju lite trist också att avsluta ”serien” med ett kejsarsnitt, säger Tina.
Jag tyckte det var jobbigt efter förlossningen, men jag slapp å andra sidan både eftervärkar och hade nästan inget avslag.
– Jag är dock oändligt tacksam att läkaren gjorde sig besväret att lägga ett bikinisnitt, säger Tina.
Det blev kanske lite snett i brådskan, men det är ju klart bättre än att ha ett ärr över hela magen.

Livet i en familj med många barn är inte så olikt livet i vilken familj som helst, påstår Tina,
även om hon erkänner att det inte blir särskilt många timmars sömn varje natt –
och att det är svårt (för henne själv) att hinna med att äta ordentligt och regelbundet.
”Vi gör som alla andra, fast mycket mer” brukar hon säga,
och syftar då på att de till exempel kör tre maskiner tvätt varje dag eller dricker 18  liter mjölk i veckan.
Sedan har inte alla barn egna rum heller, familjen bor på 140 kvadrat, fördelade på 6 rum och kök.
Förutom de sedvanliga lekarna inomhus, som att se på film, teckna, måla och pyssla, och de fem (!) datorerna
är inomhusaktiviteterna tämligen begränsade, desto mer sysselsättning finns i trädgården: lekstuga, sandlåda, gungor, folbollsplan …

Två systrar med varsin lillebror

Här är det Lovisa 8 år och Evelina 4 år som matar bebisar

I vardagen möter Tina inga negativa reaktioner på att de har så många barn.
– Tvärtom, här är det flera äldre damer som brukar säga att jag är så duktig, berättar Tina.
Men mina barn är väluppfostrade och tar inte så mycket plats heller.
– Kanske är det så att man känner lite mer press på sig än andra, funderar hon vidare,
att barnen ska kunna uppföra sig och vara hela och rena, när man har många barn.
Men, skitiga och snoriga ungar är det värsta jag vet, så det blir naturligt så att jag tycker de ska vara fina när de går ut.
En hel del aktiviteter är det förstås också i familjen, men två dagar i veckan är ”lediga”, onsdagar och lördagar.
Det är mest ridning och fotboll det handlar om, och fotbollen är ett sätt för Tina att komma hemifrån
och inte alltid vara i sin mammaroll.
Hon sköter nämligen kiosken åt fotbollen O/Ä–Åsen BK och inte bara när hennes egna barn spelar, utan för alla matcher.
– Det blir ändå som ett sätt att komma hemifrån lite grann, säger hon.
Och jag har ganska ofta hjälp av Amanda, det blir lite av kvalitetstid tillsammans.

3 dagar i veckan är tre av Tinas barn på hos dagmamma, sammanlagt 15 timmar i veckan.
På måndagar och fredagar, när Tina ”bara” har sina mindre barn hemma, är det ändå 5 barn:
Evelina, 4 år, Olivia 3 år och Theo drygt 1,5 år. Plus Isac och Noel då, 3 månader gamla.
Lite av en proffsmamma är hon allt.

Tina är 35 och Jörgen, pappa till alla utom de 2 äldsta, är 38 år.

Alexander, -94
Amanda, -96
Linnea, -97
Matilda, -99
Lovisa -00
Evelina -04
Olivia -05
Theodor, -07
Isac, -08
Noel, -08

Från vänster – Lovisa, Tina med Isac, Olivia (ligger), Linnéa med Noel, Amanda, Evelina (ligger) Alex, Matilda, Jörgen, Theo      (8 mars-2Från vänster – Lovisa, Tina med Isac, Olivia (ligger), Linnéa med Noel, Amanda, Evelina (ligger) Alex, Matilda, Jörgen, Theo      (8 mars-2008)                                                                               Fotograf: Nisse Schmidt                       Fotograf: Nisse Schmidt
Hela familjen samlad: från vänster Lovisa, Tina med Isac, Olivia (ligger),
Linnéa med Noel, Amanda, Evelina (ligger) Alex, Matilda, Jörgen, Theo. (8 mars-2008) Foto: Nisse Schmidt

 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Comments are closed.