Det gör mig arg och väldigt besviken på hur samhället ser föräldraansvaret på så olika sett!
Hur kommer det sig exempelvis att det är SÅ stor skillnad på att vara en bra Pappa vs en bra mamma i dagens samhälle, 2016 dessutom? Varför sätts det så låga krav på en bra pappa medans ribban på att vara en bra mamma är superhög?
Som ett exempel. Två föräldrar som är separerade, och Pappan har barnen varannan helg. Är han ute i Parken någon dag den helgen, eller dyker upp på någon av barnens aktiviteter så får han Jubel och applåder för att vara en sådan fantastisk Pappa? Han leker ju i Parken och han har dukat upp Fredagsmys i soffan?
En mamma som skulle ha sina barn enbart varannan helg? Skulle folk hurra henne när hon lekte i Parken, eller när hon gjorde något extra mysigt med sina barn`Nej, folk skulle tycka hon var en dålig mamma för att hon enbart spenderade varannan helg med sitt/sina barn? Något måste ju vara fel på henne, hur kan hon ha sina barn så lite?
Va Fan?
Är man inte två föräldrar, två som skapar ett barn tillsammans och bör därför dela lika på ansvaret?
Hur kommer det sig att folk som lever i en relation är glada och tacksamma och lägger upp bilder på instagram där mammorna hyllar sina män, alltså barnens far för att han hjälpt till att bytt en blöja eller vart ”snäll” och tagit en kväll med barnet när det vart ledsen? Hallå? Är det bara jag som känner att det är absurt? Varför ska han bli hyllad för det? Hör inte det till ansvaret som Pappa?
Alla andra timmar om dygnet och alla andra blöjor och vakna nätter som faktiskt mamman tar? Vem hyllar henne? Ska man ens bli hyllad för att man tar sitt ansvar?
Jag har med facit i hand krigat genom vakna nätter, torkat spyor, vart vaken i dygn och tagit hand om sjuka eller ledsna barn, torkat tårar, vridit och vänt på mig för att alltid se till barnens bästa och sätta deras behov först, jobbat extra för att ha råd att bo kvar, lagt all ledig tid och energi på att spendera det tillsammans med mina barn, jag har vabbat när dom vart sjuka, tagit allt ansvar med aktiviteter, föräldrasamtal, utvecklingssamtal , spenderat timmar i olika lekparker mm. Tagit min roll som mamma på 100% en roll som jag valde att ta den dagen jag valde att bli gravid…. Ett ansvar som man egentligen bör kunna dela lika på?
Men hur kommer det sig då att Pappan, barnens pappa ex kan bli berömd för att han dyker upp på barnens Ridskoletävling? Kommer sist och åker först dessutom? Men bara att han kom är ju ett tecken på en att han är en bra pappa och förtjänas att hurras !?
Men en annan som var i stallet flera timmar innan för att fixa hästar, förbereda barnen, peppa och ladda dom inför tävling? Är uppenbarligen bara en ren självklarhet som mamma, medan den manliga föräldern dyker upp och visar sig och därmed tagit sitt ansvar av föräldraansvaret!
Skrattretande!
Hur kommer det sig att det är såhär? Då menar jag absolut inte alla fäder, för det finns dom som verkligen delar på ansvaret och som faktiskt ser det som en självklarhet och där pappan kanske till och med tar mer av ansvaret? Men jag behöver väl inte förklara mig? Antar ni förstår vart jag vill komma? För ni måste ju upplevt samma som jag angående detta i samhället och på sociala medier?
Puss och Kram
Ja det är helt galet! Ett ojämställt föräldraskap ledde i mitt fall till skilsmässa. Jag blev helt enkelt så arg på att ta allt ansvar medan barnens pappa bara gjorde något någon gång ibland när han fick lust. Att män hyllas när de agerar pappa medan kvinnor döms så fort de inte klarar av att vara supermammor är sjukt irriterande men beror väl till viss del på att vi har historien emot oss. Tidigare generationers pappor befattade sig inte alls med att ta hand om barn om det inte handlade om att vara auktoritära och bestämma och domdera (nu genersliserar jag, säkert fanns det många undantag) medan mammorna var hemmafruar som ägnade sig på heltid åt att ta hand om barn och hem. Dagens mammor å andra sida dubbelarbetar och förväntas satsa på sin karriär samtidigt som de ska sköta barn och hem medan papporna inte längre behöver satsa lika mycket på jobbet eftersom de inte längre är ensamma familjeförsörjare (det finns det dock många ensamstående mammor som är). Alltså är det lätt för dagens pappor att framstå i bra dager, för utan att behöva göra särskilt mycket är de ju ändå så mycket bättre än tidigare generstioner. För dsgens mammor är det däremot kört. Vi kan aldrig bli den sortens supermammor som våra föregångare var, åtminstone inte utan att drabbas av utmattningssyndrom. För vi ska ju jobba (och vara duktiga) både utanför och i hemmet. Förväntningarna på oss som mammor har inte förändrats, det har bara tillkommit en massa nya krav, de som hör till vårt yrkesliv. Nu menar jag absolut inte att vi ska gå tillbaka till.att bli hemmafruar, utan att det är dags för papporna att börja axla halva ansvaret.
Det finns olika synvinklar på den frågan.
Min sambo har en dotter sedan tidigare och jag ser den andra sidan av myntet..
Han måste kämpa mycket hårdare än mamman för att bevisa att han är en fantastisk pappa. Samhället har redan bestämt att mammor alltid är lite bättre på allt än vad pappor är. Det känns lite som Goliat mot jätten..
Det förutsätts automatiskt att mamman är bäst för barnet, men i detta fallet är det inte så.. Väldigt frustrerande och tråkigt.
Vet fler pappor som känner likadant.
Det här om något behöver lyftas fram.
Försvarar inte alla pappor med att skriva det här, det finns rötägg av båda könen.
Men bra ansvarstagande pappor har det betydligt tuffare än mammor att hävda sin rätt gällande sitt/sina barn i dagens samhälle.
Bra skrivet! Man har lika stort ansvar för barnet/barnen när man separerat. Man ska inte skuldbelägga mamman för att hon inte har sitt barn varannan helg. Det är ju helt sjukt! Du är ju inte en sämre mamma för det eller pappa för att du har dem varannan helg. Och varför glorifiera när pappan har barnen Gud vilken bra pappa du är som tar barnen till parken. Galet!
Haha, jag har också tänkt denna tanke! Antingen ska ju både mamman och pappan hyllas för att de tar hand om sitt eget barn! Eller så ska det ses som en självklarhet att föräldrarna tar hand om sitt barn och inte göras till så stor grej.
Jag tycker att mamman ska ha huvudansvaret för barnen. Så har det ju vart i alla tider. Pappan brukar gå å jobba Medans mamman tar hand om barnen. Det lämpar sig ju bra att mamman tar huvudansvaret för man har starkare band (i de flesta fall) till sina barn som mamma. Jag själv hade vart glad om pappan bara var ett fint stöd som stötta å hjälpte till å kanske tig över lite nån gång ibland.
Jag tycker att mamman ska ha huvudansvaret för barnen. Så har det ju vart i alla tider. Pappan brukar gå å jobba Medans mamman tar hand om barnen. Det lämpar sig ju bra att mamman tar huvudansvaret för man har starkare band (i de flesta fall) till sina barn som mamma. Jag själv hade vart glad om pappan bara var ett fint stöd som stötta å hjälpte till å kanske tig över lite nån gång ibland. En mamma som inte vill vara mycket med sina barn är något ganska konstigt skulle jag tycka.
Håller med till 100% Men hade jag varit separerad från barnens pappa hade jag velat ha dom som du. 🙂 så klart man hade klarat det men fy så jobbigt jag hade tyckt det var att vara ifrån dom mycket.
Så jag pratar lite emot mig själv 😉 Hade du velat dela vårdnaden 50/50 om du tänker på dig själv då, inte barnen eller pappan?
Bra Therese!
Jag har heller ingen aning om varför det är så men det är verkligen så.
Pappan till mina barn vill dessutom gärna höra hur bra han är när han väl gör nått som jag gör dagligen!
Vi får uppfostra våra barn bättre så den generationen inte blir likadan.
Du har så rätt. Instämmer till 100 %. Är en mamma med vuxna barn och farmor dessutom. Det som du berör i ditt inlägg va likadant när jag var liten samma när mina barn va små och är väldigt ofta likadant nu;2016. Skrämmande. Men det är fädernas (dom som är som du beskriver)förlust. Borde ligga i båda föräldrarnas intresse att ställa upp på barnen,vare sig föräldrarna är tillsammans eller inte. Ha det bra med dina fina barn
Tror nog du väljer att se det du vill se för att ha något att klaga på. Jag har aldrig sett något liknande och har dessutom själv aldrig fått beröm för att jag är med barnen. Snarare så antas vi män dela alla hushållssysslor och ansvar för barnen utöver allt ”mansgöra” (tvätta bilen, klippa gräset, laga staketet osv).
Bra inlägg! Hos oss är det tvärtom, dvs min sambo hämtar och lämnar alltid på dagis då jag pendlar till jobb och dessutom jobbar mer. Jag gör som så många pappor alltid gjort: lägger stor vikt vid mitt jobb. Till skillnad frän många fäder brottas jag med konstant dåligt samvete och vissa är så dömande ”men vem tar hand om din dotter när du jobbar sent..?” har man fått höra ibland. När min dotter var mindre var det jag som hämtade/lämnade varje dag i två års tid. Min kille veckopendlade då i ett högpresterande jobb. Aldrig aldrig fick han frågan. Jag hoppas att min lilla tjej inte ser tillbaka som att hon inte fått tid med mig som mamma, utan att vi föräldrar växlade med förändraansvaret och var jämställda samt att hon fick mycket mer tid med sin pappa än många andra. Hejja dig som lyfter viktiga frågor!!
Vilket inlägg!! Heja säger jag bara! Det kunde varit jag som skrivit det, för det är så rätt, och så sjukt att samhället är så vridet!!
Puss fina <3
Min mormor säger alltid hur duktig min man är, som leker med barnen, byter blöjor eller dukar av bord och tar disken och jag blir gaaalen! Jag säger åt henne direkt och då skäms hon lite och säger att, ja men på min tid så var inte karlarna med och hjälpte till alls… Samma med förskolepersonalen som berömmer min man för att han gjort matsäck…men hallå, liksom!
Tack för att du skrev denna text! Har inte barn själv men har definitivt sett detta mönster och blir helt galen på det! Klart det är helt absurt.
Därför är det bäst att ha lika mycket vårdnad om barnen. Vardagen med barnen är så annorlunda mot helgen. Så barnens vardag bör båda föräldrarna få vara delaktiga i. En helgförälder känner sig lite utanför och tar ett steg åt sidan, det behöver inte vara ointresse.
Jag håller inte med. Det kan finnas massor av mer eller mindre goda skäl till att bara ha sina barn varannan helg.
Ett skäl kan vara att varannan helgsföräldern mår så pass dåligt på grund av djup depression, missbruk eller liknande att han / hon inte orkar och klarar av att ha barnen mer än så. Det finns redan tillräckligt många barn som tvingas vara vara föräldrar åt sina föräldrar. Att själv inse att man har så pass stora brister i sitt föräldraskap att man inte klarar av att ha barnen mer än så tyder på självinsikt och att man åtminstone på något plan är en bra förälder.
Men ibland kan det också ha med rent praktiska saker att göra. Jobbar man kvällar och ändå inte kommer hem förrän barnen har somnat förstår jag inte varför det skulle vara bättre att ha barnvakt eller ob-dagis varje kväll de veckor man har barnen än att låta dem bo hos den andra föräldern i veckorna. Alla kan inte byta jobb hur lätt som helst.
Det kan också ha med bostadssituation att göra. Det är inte säkert att det är bättre för barn att pendla tio mil enkel riktning till dagis/ skola och kompisar varannan vecka än att bara vara hos föräldern varannan helg. Att byta till en bostad närmare den andra föräldern är inte heller hur lätt som helst för alla, det är extrem bostadsbrist i stora delar av landet och på många ställen är priserna skyhöga och det kan då vara väldigt svårt för en ensamstående vuxen att få lån.
Problemet är so.m hon skriver att mammor och pappor döms så olika när det gäller det här.
Jag känner flera pappor som har barnen på heltid för att barnens mammor missbrukar, är psykotiska eller liknande och inte ens kan ta hand om barnen varannan helg. Tack och lov har mammorna i de här fallen åtminstone insett själva att de inte kan och klarar av det så papporna och barnen har sluppit vårdnadstvister.
Hurusom helst betraktas de här papporna mer eller mindre som hjältar i omgivningens ögon. På sätt och vis är det ju det, men det gäller ALLA föräldrar oavsett kön som tar hand om barn på heltid och får avlastning av den andra föräldern max varannan helg.
Hur ofta får mammor som tar hand om barnen på heltid för att pappan inte är kapabel att ta hand om barnen höra att de är hjältinnor?
Finns ingen anledning att ha så olika måttstockar.
Vilket bra inlägg, otroligt bra skrivet!