Hej vännen!
Vilket härligt vårväder vi bjuds på.
Dock har jag inga planer på att gå ut idag. Jag vill lägga fokus på att ta tag i hemmet och sådant jag ligger efter med. Men bara att se solen stråla in genom fönstret ger sådan positiv energi, och att jag i natt fick sova en hel natt utan uppvak.
Det är alltid känsligt att dela med sig om ämnet i mitt tidigare inlägg. Att öppet berätta att man är trött, är i en svacka och inte riktigt njuter på samma vis att vara mamma längre. En del känner igen sig i känslorna, kan relatera och förstå att det inte har med att man inte skulle älska eller vara tacksam för sina barn, medan andra tycker att man som mamma inte bör gnälla, man ska vara glad och lycklig i stället.
Tänker att man får vara öppen i sitt sinne, alla sitter på olika erfarenheter och lever olika liv, kanske ditt liv känns jätteenkelt, medan en annan går igenom svåra tider just nu. Jag har varit i båda delarna, där jag som ensamstående tyckte att livet gick jäkligt smidigt och kände mig som starkast på Jorden, medan nu, känna mig svag, känna att jag är otillräcklig och trött enda in i benmärgen, Men så ser livet också annorlunda ut, idag har jag tre barn, varav ett plusbarn och jag tror på riktigt inte att man kan förstå hur det är att ha ett plusbarn om man själv inte har den erfarenheten.. Min bror säger ofta, hur fan orkar du Therese, hade mitt barn varit som Matheus hade jag aldrig orkat. Han menar såklart inte att han inte är underbar eller att han inte är älskad, utan bara att han kräver så enormt mycket att man som vuxen känner sig helt dränerad. Förklarar att jag ibland faktiskt inte orkar, men han är mitt barn, min älskade apunge och vad skulle jag göra`? Jag måste ju orka? Han är ju mitt barn och den viktigaste på Jorden..
Det i kombination med allt annat kan ibland bli för mycket och jag vet att dom som sitter i samma situation oavsett om man lever i par eller är ensamstående förstår och uppskattar att man pratar öppet om detta, att veta att det inte är något fel på en och att man är långt ifrån ensam.
Någon annan tänker säkert, fan så mycket gnäll, var glad att du har dina barn och allt annat, men den personen kan då omöjligt ha varit i min och andras situation eller mått som vi..
Jag dömer ingen, jag hade själv extremt svårt att förstå när folk beklagade sig över föräldraskapet då jag själv aldrig kunde relatera till deras situation när jag var ensam med Ellah & Kidh och kanske upplevde jag dom som otacksamma och beklagande? Nu däremot kan jag relatera, jag kan förstå på ett helt annat sett och nu förstår jag verkligen vad dom menade och ingenting handlade om att dom inte skulle vara tacksamma för sina barn, så därför ber jag alla att vara öppna och förstå att alla sitter på sin historia och att alla föräldras liv ser olika ut. <3
I går var det Våffeldagen. Helt ärlig hade jag ingen aning om det fören jag såg något på Instagram som påminde mig.
Vi har haft som tradition sedan barnen varit små att alltid äta våfflor på just den dagen. Inte kunde det bli annorlunda i år. Slängde ihop ett lyxigt mellanmål som vi åt efter barnen kom hem från skolan och innan jag och Ellah åkte till stallet. Älskar våra Onsdagar i stallet, även om vägen dit ibland kan bli krånglig med att leta barnvakt åt Matheus . Igår åkte han hem till sin Pappa så det löste sig och vi fick även en stund för oss själv, jag och dom stora innan dom på kvällen åkte hem till sin Pappa. Alla barn skulle egentligen åka på Fredag eftermiddag och vara tillbaka på Söndag förmiddag, som vanligt när dom inte stannat hemma hos mig extra på Pappahelger, men har så extremt mycket att göra, speciellt i hemmet som jag omöjligt hinner göra under bara en hel dag ( Lördag) så dom åkte redan igår kväll så jag får Torsdag och Fredag dag också på mig att fixa allt, samt att få sova. Just att få sova, ska faktiskt bli enormt skönt. Tänk att man tig sömn för givet förr 😀
Önskar dig en fantastik kväll!
Var rädd om dig, sprid kärlek och ge någon du tycker om en kram.
Puss & kram
Tänker oxå att plusbarn låter otroligt likt ADHD, vad är skillnaderna? Skulle va intressant o veta. Har förut aldrig hört talas om plusbarn. Är det en diagnos av nåt slag? El en benämning, för vad? Finns säkert o läsa om men skulle va mkt mer intressant o lättförståligt om du som har plusbarn, beskrev. Har M’s pappa nån diagnos? Kan man får hjälp på nåt sätt om man har plusbarn? Många frågor här ? Men är så intressant när det är nåt man aldrig hört talas om! Hoppas du får den hjälp du behöver el har rätt till med honom?? o att ni kan få nån typ av rutiner när det gäller allt. Vissa barn behöver ju väldigt tydliga rutiner, o alltid veta vad som händer (gäller inte bara barn med diagnos) o att man följer dom hela tiden. Brukar hjälpa barnet o veta vad h*n ska göra o vad som förväntas av h*n. Bildstöd kan oxå va en grej, ett typ belöningssystem mm. Nu är ju M väldigt liten fortfarande så då är sånt här svårare. Men man kanske kan börja me att han ska sitta ett visst antal minuter på sin stol vid middagen. O då får han fylla i en ruta på tex en orm o sen har man vissa steg där man får en liten belöning. Men kan rita ormen tillsammans, komma på namn, ålder mm. Men allt på hans nivå. Nu är det här bara tips för jag vill så gärna kunna hjälpa på nåt sätt. Men jag vet ju inget om plusbarn, o jag känner ju inte M p detta kanske är nåt du redan provat. Då ber jag om ursäkt! ? Vill verkligen inte komma o tala om hur du ska göra. Utan det är bara genuina tips/tankar från en mamma till en annan ? Du verkar va en jätte fin mamma med ett helt otroligt tålamod!? Men alla behöver vi andpauser då o då. Hoppas du hittar en lösning för o bli avlastad. Tänker på stödfamilj, Mirka (ni är väl vänner vad jag förstått) har ju det o kanske kan ge lite tips ? Som sagt, jag bara öser ut tankar. Vill du kan du bara strunta i det jag skriver ? Spånar lite högt bara på olika lösningar.
Hoppas du får en fin helg o får sova lite mer när barnen har pappa helg, o får bara va lite oxå!? Ta hand om dig, finns bara en av dig!!? Många kramar
Jag har själv ett plusbarn på 1,5 år så jag relaterar så otroligt till allt du skriver angående detta ämne. Och nä, föräldrar som inte haft ett plusbarn kommer aldrig förstå. Jag beundrar dig så enormt. Att rådda allt själv med barn, hem, jobb osv, helt fantastiskt starkt. Även om mycket blivit så mycket lättare med tiden så är det fortfarande stora utmaningar i vardagen och då har jag ändå en sambo som får ta mycket, vet inte hur jag skulle orkat om jag var själv. Tack för att du är så öppen kring detta lite tabubelagda ämne!
Vad är ett plusbarn? Är det ett annat ord för ADHD? Det verkar te sig väldigt likt ADHD i alla fall. Jag var själv med min son hans 5 första år, han fick senare ADHD-diagnos och han var på många sätt ett oerhört krävande barn.
är plus barn något som är kopplat rill, adhd? kan små barn få diagnos o, medicin. vår son hade, svår att sova o, vi fick lergigan till honom. något som BVC nämnt kring sömnen?
Hej!
Förstår dig helt. Jag har 3 barn som är stora nu och dom har alla varit lugna barn . Men ojoj vad jag iallafall varit helt slut många gånger. Ja just ja jag är gift och har haft hjälp hela tiden å. Så måste säga att du är otrolig . Du måste vara rädd om dig själv också! Det hjälper ingen om du springer rätt in i väggen❤.
Ta all hjälp du kan få.
Detta måste också vara jobbigt för dina 2 andra barn.
Var rädd om din fina familj.
Kram
Tycker att du är så duktig Therese! Förstår verkligen att det är jobbigt med tre barn ensam, varav en är så liten fortfarande, och väldigt aktiv. Jag själv tyckte att det blev mycket enklare när mitt barn blev lite äldre, stor skillnad på när dom är 2 år och 4 år, och tiden går ju rätt så fort ändå, så den här jobbiga perioden kommer ju inte vara så länge till. Hoppas du mår bättre snart och ev kanske får lite mer avlastning, om du vill det själv,
Wow vilken lyx, blev alltså ons-sön barnledig? Då får du ju massa egentid iaf!? Men trodde ärligt inte att du tyckte Matheus pappa var en sån bra/lämplig pappa att du ens ville ha han där en hel helg efter allt. Nu lämnar du honom i hela fyra nätter till C?. Då antar jag att ni kommer bättre överens och att du litar på honom, underbart ju.
Vad är syftet med din kommentar? Genuint nyfiken
Vad är syftet med din kommentar? Genuint nyfiken
Jag förstår inte alla dessa nya uttryck för barns diagnoser men oavsett vad han har och vad det nu betyder, så är du en kämpe, en kämpe för att du orkar med alla barnen, själv, med jobb och hus etc. Du är en riktigt kämpe och grym mamma ska du veta!
Tack ? Sök på High Need Baby så får du klarare syn på vad plusbarn är. KRAM
Kärlek!