Dricker kaffe & försöker värma mig efter en blåsig & kall morgonpromenad.
Ni ska bara veta hur mycket jag längtar efter att så smått få börja julpynta. Så fort Halloween är över känns det ok & då brukar jag tjuvstarta lite smått. Hösten & mörkret blir så himla mycket mysigare då.
I kväll har Ellah dans & samtidigt har Kidh lyckats fått tandläkartid & nu ringde också en vän som behöver hjälp med sina barn. Frågan är hur jag ska bolla ansvaret med fem barn, laga middag, köra till dans & befinna mig hos tandläkaren samtidigt. ?
Kommer säkert på en fungerande lösning under dagen. Får kanske köra Ellah till dansen lite tidigare, lämna henne där för att vända & åka till tandläkaren med Kidh & ta med alla barn tillbaka till dansen? Det borde fungera?
Tänkte försöka hitta ork att fixa klart i Ellahs rum i veckan. För visst var ni nyfikna på att se bilder därifrån nu när deras tv rum byttes mot ett sovrum till Ellah. Blev så enormt mysigt där inne att jag själv skulle vilja flytta in där.❤
Känner mig trött, dämpad i humöret & jag känner mig verkligen som färgen grå. Vill bara komma ur den här bubblan. Kan också gissa att vädret i samband med allt som sker får mig att känna som jag gör.?
Hur ska man ta sig ut, på andra sidan igen? Ni som har erfarenhet av ångest & depression, Ge mig tips tack ❤❤❤
Hoppas du får en fin dag!
Hör senare.
Puss & kram
Mina tips är att ge dig själv förståelsen för att du mår såhär. Skriv in dig i en kvinnogrupp, det bästa jag har gjort på länge, det är tack vare den jag mår bättre❤ och ta dagen som den kommer mellan varven.
Man ska aldrig pressa sig till saker.
Bara lyssna på vad man vill, vill man bara ligga hemma så gör man det.
Desto mer hjärnan återhämtar sig, då kommer lusten och energin att göra andra saker av sig själv.
Viktigaste är att tillåta sig själv må som man mår.
En sak som hjälper är att prata med någon kurator tex. Dom öppnar nya tankar, och kan vara skönt och lätta på hjärtat.
Samt låta sig gråta utan att någon dömmer en.
”Heja dig dig kramar!!”
Jag kom ur min depression efter ett helvetes år med detta i baggaget:
Jag pluggade 2 år och sökte heltidsjobb i 1 år utan att få något, var på över 100 intervjuer.
Vi köpte en hund och jag fick astma så vi fick lämna tillbaks hunden
Läkarna kom fram till att det var ångest som framkallade problemen inte min älskade valp
Min sambo var med i en bilolycka och dog nästan (lite mer bakom den historien så vi höll på att bryta)
Jag var arbetslsö och levde på vikariat och grät varje dag
Min sambo jobbade dygnet runt
Jag började gå i samtalsterapi via vårdcentralen och satan vad det hjälpte. Hon bara lyssnade. Behövde ingen som tillrättavisade mig och var dyr som en psykolog. jag behövde ett neutralt stöd.
Sen efter ett halvår, bestämde vi oss för att rida genom stormen ihop och på stranden i thailand gick min man ner på knä och vi förlovade oss. Idag är vi gifta, båda har det bra och vi har precis köpt hus 😛
Men som sagt, samtalsterapi!!
Hitta en bra kurator (föredrar det mycket mer än psykolog) som du kan ventilera allt med för att lätta på alla känslor, så skönt att prata och bli lyssnad på av någon som inte har massa åsikter. I början är ett tips att försöka få tider tätt ungefär 2 ggr i veckan i några veckor för att sedan dra ut på det. Detta i kombination med lite vardaglig motion fungerade för mig i en jobbig period i mitt liv ❤️ massa styrkekramar ❤️
Mina är skratta, umgås med människor som får mig att le som jag bara vräker ur mig allt som snurrar i huvudet, psykolog, sömn (fast jag har haft enormt svårt att sova, kanske sov en natts sömn på en vecka under en lång period), äta regelbundet och dansa. När jag mått som sämst vill inte jag göra nått, sover inget och har ingen matlust. Men jag vet att gör jag allt det där ändå så mår jag bättre. Jag har gått igenom nått liknande du går igenom fast ändå inte det här året och än är det inte över. Jag har äntligen börjat sova hela nätter, jag skrattar mer och oftare, äter regelbundet = sover bättre och bättre. Sömn och skratt har varit mina två absolut största och bästa mediciner. Och att jag inte skäms längre och tror att det är mitt fel utan är jätte öppen mot alla, det gjorde också mkt. Hör av dig om du vill dela erfarenheter.
Jag gick in i väggen för några år sen och det som gjorde mig starkare var – göra det du älskar, gör det Du vill och känner för, är det något du inte vill våga säg ifrån det stärker dig ?? Promenera få frisk luft.
Gör någon slags träning zumba körde du va hemma? För att få något annat att tänka på och för få ut dina tankar. Tänk på dig själv och dina otroligt dina barn ❤️
Jag gick även och pratade med någon det kan jag varmt rekommendera då är det du och en annan person som bara lyssnar på dig❤️
Du kommer komma ut på andra sidan det lovar jag dig
Stora kramar
Det tar tid. Det går i faser, min erfarenhet är att låta det ta tid. Annars är risk att man samlar på sig massa obearbetat som pyser upp mkt längre fram och någon oskyldig får sig en oförtjänt känga ?. Prata med någon, skriv av dig, tillåt dig vara ledsen, tillåt dig vara glad, tillåt dig vara arg. Det kommer en andra sida, men skynda inte över för fort! Ta hand om dig!
Mina tips är att röra på sig,äta ordentligt,sova tillräckligt (vilket är svårt som förälder) göra saker du tycker är roliga och som ger dig energi.Behöver inte vara något särskilt egentligen.Köp ditt favoritgodis/snacks/mat/dryck.Se din favoritserie osv.Och ta hjälp utifrån,gå och prata med någon.
Har inte personlig erfarenhet men min sambo är drabbad. För honom är medveten andning en stor hjälp och lyssna på kroppen. Även yoga är bra för kropp och själ! Hoppas du mår bättre snart ! Kram ❤️
Jag gick in i en depression efter min bästa vän tog sitt liv, fick också svår ångest. Har aldrig tidigare haft psykisk ohälsa så det var riktigt skrämmande. Det första rådet jag fick var att tillgodose alla basbehov så som sömn/vila, hygien, näringsrik mat/regelbundna måltider och motion. Att försöka vara ute mycket. Sen gick jag hos psykolog som hjälpte mig förstå min ångest och vad som triggade den. Fick lära mig att ju mindre man reagerar på sin ångest så minskar den successivt, vilket stämt på mig iallafall. Var i dina känslor, fly dem inte utan känn dem, acceptera och var still tills det går över. Då kommer hjärnan lära sig att du inte flyr från ångesten, för det är vad ångest är – vårt inbyggda fly eller slåssbeteende som vi haft sen vi var grottmänniskor. Tänk att det är tillfälligt, du kommer inte alltid må såhär, det i sig blev en stor tröst för mig. Till slut blir livslusten mer närvarande, man börjar sakta må bra och dagarna blir mindre ångestfyllda och mer ljusa. Lyssna på din kropp, vad du behöver. Du känner dig själv bäst ❤
Har svårt o ge dig råd då mina erfarenheter av depression o ångest har med andra diagnoser o göra för mig. Men prata prata prata. De tar tid men de hjälper
Hej! Av egen erfarenhet så är sömn viktigt. Ingen stress. Jag äter antidepressiva mediciner. Mot min ångest och oro. Tror att du har haft mycket nu med allt och kroppen känner av det. Hoppas detta svar hjälpte dig. Kram ❤
Hej!
Jag som har en nyfödd vet att man kan få hjälp med att få träffa en kurator via bvc. Du kan ju testa att vända dig dit även om Mattheus inte är så liten längre. Hoppas allt löser sig för dig!
Träning, andra människor, musik 🙂
Jag tror hårt på att en del av lösningen är att träffa någon och prata. Kram!
Min utväg var träning på gym powerwalks och att vara i stallet (rida,mocka,borsta,sopa,pyssla med hästarna, andas frisk luft)
Det hjälpte mig när livet var som mörkast, att trötta ut kroppen gjorde att mina jobbiga tankar skingrades mkt. Även psykologsamtal/gå till en kurator och bara tömma alla känslor man bär på tyckte jag hjälpte.
Du är en stark tjej Therese, det kommer bli bra?Stor kram till dig?