Godmorgon fina du!
Här i Örebro vaknade jag & lilleman upp till Sol tidigt i morse, men nu ett par timmar senare så spöregnar det ute & enligt vädret ska det fortsätta så hela dagen.
Jag har en konstig & obehaglig känsla i hela min kropp. I går kväll läste jag om Terese Alven, en fantastisk inspirerande kvinna inom samma bransch som mig, men inom Hälsa & Idrott. Ni kanske vet vem det är?
För bara några veckor sedan fick hon reda på att hon drabbats av äggstockscancer & igår omgiven av sina små barn & sin man valde hon i samråd med läkarna att få somna in & sova sin sista tid innan hon tar sitt sista andetag.
Hela denna situationen gör mig illamående, ger mig dödsångest & en rädsla inom mig jag så kraftigt känner i hela kroppen. En ung kvinna, bara 4 år äldre än mig, en mamma mitt i livet får en cancerdiagnos & kommer dö inom mindre än en månad efter beskedet. Hur är det rimligt, hur är det rättvist?
Jag är livrädd för att bli sjuk & få cancer, men ändå är jag säker på att jag någon gång i livet kommer få det.. Både min Farmor & Farfar gick bort i Cancer, min faster fick bröstcancer ganska så ung & det känns som om var & varannan människa får det, så varför skulle jag inte bli drabbad?
Jag är inte rädd för min egen del, inte heller för döden. Men jag är livrädd att inte få se mina barn växa upp, inte få finnas för dom längre & livrädd att dom skulle behöva överleva utan mig….
För dom vill jag alltid finnas & att bli sjuk & gå bort 37 år gammal som Terese vill jag inte… Kan inte ens sätta mig in i hennes känslor när hon förstod att hon inte skulle få finnas mer, att behöva säga adjö till sina barn & acceptera vad som skulle ske..
Idag går mina tankar till hela hennes familj & ångesten som trycker i mitt bröst idag gör mig extra tacksam för livet!
Var rädd om dig <3
Puss & kram
Det är så hemskt det som hänt Terese, så orättvist. Hennes blogg spark i baken var den första träningsbloggen jag läste. Jag blir också livrädd av tanken på att inte finnas där för mina barn. Att inte få se dom växa upp. Så sorgligt alltihop.
Det är helt fruktansvärt. Min tvillingsyster gick bort i spridd bröstcancer för ett år sedan och lämnade sina två barn och man efter sig. Det enda hon sa när vi pratade bär vi visste att det inte skulle gå bra så sa hon att det enda som hon ångrade sig med var att hon hade låtit energitjuvar ta hennes tid och fått henne att må dåligt och att hon ens hade brytt sig om vikt och vad hon åt. Att hon inte njöt av livet mer. Värt att tänka på tycker jag. Tänker på Terese nära och kära och på hennes barn framförallt. Kram
Ja, det är fruktansvärt. Terese är en sån glädjespridare, inspiratör och stark människa. Fuck cancer! Hädanefter tänker jag på henne varje gång jag springer en runda. Spring för Terese ?
Usch jag får sån dödsångest av det där. Läste om henne och hon har precis som jag opererat bort en cysta för ett år sen. Det är precis det här jag är rädd för. Att lämna mina barn. Fy mår såå dåligt kan inte sluta gråta. Måste ta tag i att gå till doktorn men vågar inte. Rädd för svaren jag kanske får…
Men usch vad sorgligt. Känner också enorm dödsångest när jag läser sådant här. Av precis samma anledning som du. Vill också finnas där så länge jag bara kan för mina älskade barn ❤️ Helt ofattbart att det kan hå så fort också. Ska krama mina barn extra länge idag ❤️
Du sätter ord på det jag känner. Det är för jävligt och ger ångest.
Therese fick ju inte ens en chans att kämpa, det bara kom, tog över och nu är det snart slut. Så sorgligt.