Jag lovade att hålla er uppdaterade hur det går kring amningen.
Sedan förra inlägget så tyckte jag vi ändå fick ett flyt över amningen. Matheus ammade ett par tillfällen mitt på dagen & om nätterna & mornarna så funkade amningen som bäst.
I förra veckan så kände jag tydligt av när Matheus tuttade på mig att det knappt kom någon mjölk, det rann lixom aldrig till & det kändes mest som om han torrtuttade, kan man kalla det så? 😉
Det märktes ganska snabbt att han inte blev mätt under nattamningen, & kring morgonen var han totalt ointresserad utav mina bröst som annars var vår heliga mysstund.
Fortsatte prova amma ett par nätter till men har nu fått inse att jag inte har någon mjölk kvar helt enkelt..
Konstigt nog gör detta mig ändå ledsen, inte för att jag känner mig som en sämre mamma, det bästa för honom är att han blir mätt & får må bra & jag kan inte rå för att min mjölk tagit slut & det är absolut inte mitt fel, jag gjorde så gott jag kunde & kämpade på i 2 månader till efter att han först total rattade mina bröst & det finns dom mammor som inte kan eller vill amma sina barn överhuvudtaget & dom är absolut inte sämre mammor för det!.
Det är bara det att när Matheus låg i magen så bestämde jag mig för att jag ville amma honom länge & såg framför mig hur jag långtidsammade honom, & det är nog det som gör mig mest ledsen, att det inte alls blev som jag tänkt & önskat.. Som en sorg på något vis!
Ellah ammade jag till hon blev 10 månader & Kidh endast i 2 månader & för Matheus blev det 4 månader.
Jag vet inte hur det varit för er andra, men jag är ganska säker på att jag lyckats amma mitt första barn längre just för att det varit mitt första. Under den tiden var det bara Ellah & jag, vi kunde stanna kvar i sängen hela dagarna om vi ville, bara ligga nära & amma amma, det fanns lixom inte något annat som behövde min tid lika mycket som hon.
Desto fler barn jag fått desto färre tillfällen tycker jag man haft att få amningen att funka när den stannat upp & krånglat. Tiden att lägga på bara dig & bebisen finns lixom inte utan min tid ska nu räcka till för alla barnen, deras behov, laga lunch, middagar, mellanmål osv att amningen kanske har blivit lidande.. Absolut inte när den funkat som den ska, men under tillväxtfaserna när bebisen tappar tålamodet & man kanske behöver amma oftare, bara vara, hud mot hud & få mjölkproduktionen att öka, här känner jag att jag misslyckats stort men försöker trösta mig med att jag försökt vara den bästa mamman jag kan, för alla mina barn <3
Önskar så klart att amningen hade funkat felfritt & jag kunde ammat länge, precis som jag önskat & drömt om, men tyvärr blev det inte så & jag måste nu bara lära mig att acceptera det!
Vill tacka för all stöttning jag haft av er kring detta samtalsämne!
Puss & kram
Min dotter som är nu lite mer än 3 mån vägrade ta mina bröst, jag slutade försöka när hon var 10v gammal. Jag pumpar och ge henne bröstmjölken på natten annars är det ersättning som gäller.
Men jag är ganska less på pumpa det tar ip ganska mkt min tid men samtidigt vill jag ge henne det…..mölken är ändå ett bra skydd och nyttigt. Men fördelen att inte amma är att sambon får mata oxå och att vi delar på nätterna ?? är ganska skönt att få sova ut en hel natt.
Man är absolut ingen sämre mamma för att man inte kan. Ibland går det helt enkelt inte. Och väldigt sällan blir det som man tänkt med en bebis. Jag själv har en son och honom kunde jag amma i två veckor sen vägrade han och behövde bli mer mätt. Men ända från början var det en kamp och ångest varje gång han skulle ammas då vi aldrig fick det till att funka fullt ut mellan oss. Det är så himla olika det där ❤
Som du skriver är man varken bättre eller sämre om man väljer att amma eller inte. Den bästa av alla föräldrar ser till att sitt barn får mat i sin mage (förutom oändligt med kärlek naturligtvis ;-)).
Första barnet ammade jag i 10 månader, sen va liksom både han och jag nöjda.
Andra barnet slutade amma när hon var 3 månader pga hälsoskäl för hennes del.
Tredje barnet var nog 20 månader när han slutade. Och då var jag rätt slut, han kunde aldrig liggamma, vilket gjorde att jag var tvungen att sitta flera gånger varje natt.
Är nöjd med hur det har gått med alla tre <3. Dock var det tufft innan jag kom fram till att det inte gick att amma tvåan. Provade med att amma varje timme i ett par dygn och dricka massa te och annat. Tyvärr pekade hennes vikt ner, så var tvungen att ge henne speciell ersättning och då tog det inte lång tid innan hon ratade tutten.