Tänk att idag för exakt ett år sedan tog jag ett graviditettest som visade positivt.
Tog testet några dagar innan beräknad mens men jag kände i hela kroppen att jag var gravid & ville se efter om så var fallet. Just denna kväll var Constantin ute på jobb med sin bror & skulle sova kvar hemma hos honom då dom jobbade helt på andra sidan stan & skulle upp väldigt tidigt dagen efter för att fortsätta..
Jag ville bara skrika rätt ut att jag var gravid. Jag var orolig, fundersam, förvirrad & kände en mängd olika känslor. Nu? Vad skulle vi göra ,vi hade ju bara varit ett par i dryga 3 månader..
Dagen efter jag tagit testet ringde Constantin, han hade blivit jättedålig på kvällen innan men hade nu blivit extremt dålig så jag & min mamma fick åka & hämta upp honom & köra honom till Akuten. Han var så dålig att han inte kunde gå eller titta utan att han spydde okontrollbart..
Där inne, på akuten när läkarna konstaterat att han fått Kristallsjukan & han låg på båren alldeles slutkörd så kunde jag inte hålla inne på min hemlighet längre utan kläcker ur mig: Jag är gravid!
Kan dock ha varit värsta tänkbara tillfället att slänga ur sig något så stort, men det bara kom ut innan jag han reagera..
Han tittade på mig, log & sade att jag skojade…
Försökte övertyga honom om att så var inte alls fallet men vi beslutade för att vi skulle ta ett test tillsammans när han var frisk igen..
Den dagen kom, ett par dagar senare & han stod tillslut där med stickan i handen som visade ett klart & tydligt plus.. Tror vi gick igenom alla känslor man kunde känna i den stunden & samtidigt som en del av oss var väldigt glada & lyckliga så var vi livrädda! Detta var så himla oplanerat, vi som varit så förbannat försiktiga, uppenbarligen inte tillräckligt & vi som inte vart tillsammans vidare länge & så hade Constantin ganska nyligen flyttat till Sverige, hade inget fast jobb & kunde inte ett dugg svenska..
Vi låg sömnlösa många nätter innan vi fattade beslutet tillsammans med Constantins ord: Livet blir sällan som man planerar, detta har en mening & jag skulle inte kunna leva med att vi tog bort ett barn som jag vet att jag inom ett år ändå kommer vilja ha & då kanske det inte ens går. Ett barn & en graviditeten är lätt att ta föregivet, men det ska man inte..
Skulle ljuga om jag talade om att resan hit varit enkel, för det har den inte.. Speciellt inte första tiden. Constantin hade svårt att förstå mitt illamående & min trötthet & att jag faktiskt inte orkade göra saker som jag gjort innan. Kände markant av vår kulturkrock & att han förväntade sig saker jag inte kunde leva upp till. Kändes som om han inte kände empati & jag vet att vi bråkade helt i onödan flera gånger & vi tänkte nog båda två, hur f-an ska det här gå…
Men under tiden som gick & desto mer vi lärde oss förstå varandra så stöttade vi också upp varandra på ett helt annat vis. Vi fanns där för varandra & Constantin växter in i rollen & har varit väldigt delaktig i allt med denna graviditet, han har pussat & kramat på magen, sjungt & pratat med sin son, varit med på alla tester, ultraljud, valt barnvagn & stöttat mig när jag mått dåligt & talat om hur vacker & sexig jag är.
.En delaktighet jag tyvärr inte hade under graviditeten med Ellah & Kidh & som kom att betyda väldigt mycket för mitt graviditetspsyke…
Även om vägen hit inte varit spikrak så är vi så himla glada att vi vågade ta beslutet om att behålla Matheus. Han är så himla självklart i familjen & han ger oss så himla mycket kärlek…
När jag ser tillbaka på oss två, mig & Constantin för ett år sedan & fram till nu så inser jag hur mycket vi hunnit med, hur vi har växt tillsammans & hur vi dag för dag slipas mot varandra & försöker lära oss av varandra & våra olikheter .
Känner mig stolt över oss! Constantin har fått fast jobb på detta år, vi letar hus, vi reser, planerar framtiden, giftemål & eventuellt fler barn.
Även om vi än idag kan bli extremt oense så försöker vi lära oss något från det & förstå att allt faktiskt handlar om missförstånd. Jag måste lära mig förstå han & hans känslor & förväntningar & han desamma med mig.
Känner sådan kärlek till denna familj, min familj & även om folk pratat bakom ryggen om att jag är för naiv för mitt eget bästa ibland, vilket jag förmodligen kan vara så kommer jag aldrig ångra beslutet om att behålla Matheus eller tron på vår kärlek <3
Livet är alldeles för kort har jag lärt mig för att inte våga följa sitt hjärta & sina känslor!
Blev du snabbt gravid i din relation, isåfall, berätta gärna mer!
Puss & kram
Ja jag å min sambo blev gravida efter en månad. Var inte önskat utav sambon alls just då med tanke på att vi inte hade varit tillsammans så länge alls. MÅNGA motgångar å jag trodde nog ganska ofta att vi inte skulle vara tillsammans speciellt länge. Men efter sonen föddes så försvann de känslorna då en liten del av mig trodde de berodde på hormoner jag kände så å det stämde nog. Nu har vi två gemensamma barn. Men vi hade båda barn sedan innan. Han 3 å jag 1. Så totalt 6 barn i förhållandet.
Ja jag å min sambo blev gravida efter en månad. Var inte önskat utav sambon alls just då med tanke på att vi inte hade varit tillsammans så länge alls. MÅNGA motgångar å jag trodde nog ganska ofta att vi inte skulle vara tillsammans speciellt länge. Men efter sonen föddes så försvann de känslorna då en liten del av mig trodde de berodde på hormoner jag kände så å det stämde nog. Nu har vi två gemensamma barn. Men vi hade båda barn sedan innan. Han 3 å jag 1. Så totalt 6 barn i förhållandet.
Livet blir sällan som man tänkt sig. ?
När min äldsta dotter föddes för snart 22 års sedan hade jag o hennes pappa varit tillsammans i 10 mån och 2 dagar. En chock för oss båda såklart. Men valde ändå att behålla .Jag var 20 år gammal. Men vid 26 års ålder hade vi fått 2 barn till❤
Hade varit kul o få se bilder på Ellah o Kidh när dom var lika gamla som Mateus. ??
Jag och sambon hade varit tillsammans i cirka 4 månader när vi plussade på stickan. Jag blir 21 år i oktober och sambon är 30 år. Vi hade hunnit prata barn och vi båda ville i framtiden skaffa barn och bilda familj. Men jag lyckades bli gravid trots p-piller och vår son är beräknad om endast några få veckor. Att behålla vår bebis var aldrig några tveksamheter, det var ett självklart val. Idag är vi så glada och lyckliga för att de blev både snabbt in i relationen och oplanerat. Han är så efterlängtad och älskad redan innan han hunnit komma till världen. Allt sker av en anledning! Vi har bara fått positiva ord från alla runt omkring oss, både barnmorskan, familjerna och våra vänner.
Tack för en härlig blogg! Du är fantastisk!
Kram
Jag och min sambo träffades via en dejtingsida. Har en dotter 7år nu sedan tidigare. Jag tog ut min hormonspiral för jag tänkte att det kommer ta ett år kanske att bli gravid. Men efter 2 veckor så var jag gravid och vi hade varit tillsammans i 3 månader. Sambon ville dock så gärna ha barn. 15 månader senare kom lillasyster, också planerat då vi ville ha två barn tätt. Efter 19 månader kom lillasyster nummer 2, inte planerat alls men vi tyckte att vi varit försiktiga och jag skulle satt in en ny hormonsprial men blev inte av. Så nu är jag mamma till 4 underbara barn ❤️På tre år har vi fått 3 fantastiska barn.
Ja… Ca 3 veckor efter vi träffades. Ja e i v 10 imorgon ?
Här var vi med snabba, vi gifte oss efter 8 månader och innan dess hade vi fått 1 missfall… eller om det var 2. Ett halvår efter giftermålet blev vi gravida med Tuva och nu har vi en Oliver med 🙂 + att jag har 2 sen innan.
https://lotte4.blogspot.se
Jag blev gravid efter 3 månader med min sambo. Jag trodde dock inte jag kunde bli gravid men ack så fel jag hade. Jag och min fördidetta försökte få barn i 4 år och det gick aldrig. Jag och min nuvarande har en dotter på 2 och väntar bebis nr 2 i november som oxå gick väldigt snabbt och oplanerat. Jag plockade ur min spiral på måndagen och få hade jag mens. På fredagen hade vi oskyddat sex ca 1-2 dagar efter mens. Och vi plussade någon vecka efter. Planen var inte att skaffa barn då. Utan vänta till hösten med att bli gravida. Men nu blir vi istället en familjemedlem till i november 🙂 så efterlängtad!
Jag blev gravid efter 3 månader med min sambo. Jag trodde dock inte jag kunde bli gravid men ack så fel jag hade. Jag och min fördidetta försökte få barn i 4 år och det gick aldrig. Jag och min nuvarande har en dotter på 2 och väntar bebis nr 2 i november som oxå gick väldigt snabbt och oplanerat. Jag plockade ur min spiral på måndagen och få hade jag mens. På fredagen hade vi oskyddat sex ca 1-2 dagar efter mens. Och vi plussade någon vecka efter. Planen var inte att skaffa barn då. Utan vänta till hösten med att bli gravida. Men nu blir vi istället en familjemedlem till i november 🙂 så efterlängtad!
Jag blev gravid 3 månader efter att jag träffat min sambo. Veckan innan vi plussade träffade han mina föräldrar för första gången . Idag 5 år senare har vi två underbara barn, hus och har det helt fantastiskt tillsammans självklart finns där tjafs ibland om helt onödiga saker . Men frågar du mig så anser jag att folk som aldrig bråkar/diskuterar i sitt förhållande har nog egentligen inget bra förhållande. Man måste rensa lite ibland och det är ju så jäkla skönt efteråt ??
Vi blev gravida efter 11 månader men det var planerat å slutade i missfall. Idag är vi gravid igen alltså ett år senare å väntar bebisen nästa månad. ❤️
Ser att jag har köpt samma första baby set newbie ? som ska med till BB?
Kram från mig