Som rubriken lyder, är det ok?
Jag har aldrig reagerat när någon jag känner har valt att åka bort på en resa på tu man hand & lämnat barnen hemma. Det är extremt viktigt att även vårda förhållandet & inte hamna i dom klassiska mamma & pappa rollerna även i relationen. MEN, jag vet inte om jag med gott samvete skulle kunna resa iväg, bara jag & Constantin.?
Jag har kollat lite på en 7-10 dagars resa i Januari eller Februari till Karibien, en resa för bara oss två, kanske åka med ett par vänner & uppleva olika länder & öar på en kryssning. En liknande kryssning jag & barnen var på förra året..
MEN så var det de här med det dåliga samvetet. Jag är van att alltid ha gjort saker tillsammans med barnen, det har lixom varit dom & jag & ska jag vara ärlig har jag aldrig känt att jag vill vara i från dom. Jag har känt att jag vill resa, upptäcka världen & prova nya utflykter, men det är alltid något jag från hjärtat känt att jag vill göra tillsammans med barnen…
Att ens tänka tanken att åka bara vi två är utanför min comfort zone, men inser också att det kanske är viktigt, för oss två, speciellt eftersom vi aldrig haft ett förhållande utan barn.?
Karibien kanske ändå kan kännas någorlunda ok att resa till själv då barnen redan varit där & Matheus ändå är för liten för att ha någon glädje utav det.. Men ändå så vet jag inte, är så kluven…
Inte visste jag att en eventuell resa utan barn skulle ställa till med så mycket ångest i mig 😉
Har du några tips? Har du rest iväg utan barnen?
Några bilder från när jag & barnen var i Karibien <3
Puss & kram
Jag tycker ni ska åka. Jag har alltid resonerat som du och vi hamnade efter 6 år med bara familjeliv hos parterapeut. Han pratade med oss om vikten av ”vuxentid” trots att man inte känner behov av det. Nu 6 mån senare förstår jag vad han menar. Det är sjukt stor skillnad att vara utan barn. Man får mycket mer djup i relationen. Mitt råd- ÅK! Även om det känns tungt. Men en vecka kanske räcker med en sån liten… kram!
Jag har känt likadant, att åka utan barnen fanns inte på kartan. Skulle sakna dom för mycket och få så oerhört dåligt samvete av att ”överge” dom, trots allt jag som skapat dom. MEN nu i våras kände både jag och sambon att vårt förhållande behövde vårdas ordentligt, och inte bara över ett dygn. Man glider lätt från varandra och ”orkar” inte ge varandra uppmärksamhet i småbarnsåren. Vår största barn är 3 år. Vi kände Att vi både behövde en paus, få andas, få vara bara vi och tillsammans. Få rå om varandra ordentligt, komma tillbaka som två bättre föräldrar. Så i augusti åker jag och sambon iväg, i bara fem dagar dock men vi känner att de räcker gott och väl för oss. Och helt otroligt så längtar jag faktiskt efter att få komma iväg utan barn, tänk att bara kunna prata med min sambo helt ostört, dricka en kaffe på morgonen utan vällingen i högsta hugg i andra handen, kunna ligga och sola vilket man inte hinner med småbarn trots denna fantastiska sommar, gå ut och äta på kvällen utan att greja med barnvakt, gå en runda på stan och faktiskt få titta på något också utan att springa efter barn konstant, slippa höra tjat om glass, godis, dricka, mat och allt barnen kan komma på när man är iväg. Ja men så underbart att bara få göra de som faller oss in i utan planering och en stor skötväska och vagn i hela fem ljuvliga dagar,
Jag ska läsa en bok, minns inte när jag läste en bok sist.
Självklart vet jag att jag kommer sakna ihjäl mig efter barnens välling, tjat, gråt, skratt, vagnen, skötväskan, kaoset vid matbordet, blöjorna, bråken, lekarna och all deras kärlek redan första dygnet, men ska ändå försöka njuta och bara vara jag/sambo och inte mamma. Jag längtar faktiskt! Och jag hoppas och tror detta kan lyfta vårt förhållande igen och göra oss till bättre föräldrar.
Så ha inte dålig samvete, åka iväg och njut bara ni två. De kan bara göra er gott och barnen är så pass stora så de säkert förstår att ni också behöver lite tid, bara ni två. Precis lika mycket som de behöver tid med dig på tu man hand ibland. Samma sak gäller för er vuxna. Vill du inte vara borta så länge så ta en weekend någonstans då får ni ändå några dagar i alla fall ensamma. ?
Jag har känt likadant, att åka utan barnen fanns inte på kartan. Skulle sakna dom för mycket och få så oerhört dåligt samvete av att ”överge” dom, trots allt jag som skapat dom. MEN nu i våras kände både jag och sambon att vårt förhållande behövde vårdas ordentligt, och inte bara över ett dygn. Man glider lätt från varandra och ”orkar” inte ge varandra uppmärksamhet i småbarnsåren. Vår största barn är 3 år. Vi kände Att vi både behövde en paus, få andas, få vara bara vi och tillsammans. Få rå om varandra ordentligt, komma tillbaka som två bättre föräldrar. Så i augusti åker jag och sambon iväg, i bara fem dagar dock men vi känner att de räcker gott och väl för oss. Och helt otroligt så längtar jag faktiskt efter att få komma iväg utan barn, tänk att bara kunna prata med min sambo helt ostört, dricka en kaffe på morgonen utan vällingen i högsta hugg i andra handen, kunna ligga och sola vilket man inte hinner med småbarn trots denna fantastiska sommar, gå ut och äta på kvällen utan att greja med barnvakt, gå en runda på stan och faktiskt få titta på något också utan att springa efter barn konstant, slippa höra tjat om glass, godis, dricka, mat och allt barnen kan komma på när man är iväg. Ja men så underbart att bara få göra de som faller oss in i utan planering och en stor skötväska och vagn i hela fem ljuvliga dagar,
Jag ska läsa en bok, minns inte när jag läste en bok sist.
Självklart vet jag att jag kommer sakna ihjäl mig efter barnen redan första dygnet, men ska ändå försöka njuta och bara vara jag/sambo och inte mamma. Jag längtar faktiskt! Och jag hoppas och tror detta kan lyfta vårt förhållande igen och göra oss till bättre föräldrar.
Så ha inte dålig samvete, åka iväg och njut bara ni två. De kan bara göra er gott och barnen är så pass stora så de säkert förstår att ni också behöver lite tid, bara ni två. Precis lika mycket som de behöver tid med dig på tu man hand ibland. Samma sak gäller för er vuxna. Vill du inte vara borta så länge så ta en weekend någonstans då får ni ändå några dagar i alla fall ensamma. ?
Har ni barnvakt till en bebis så är det ju toppen!! För oss har det alltid räckt att åka en weekend sen har jag längtat ihjäl mig. Jag hade testat Tors-sön först om jag vore ni.
De e verkligen okej att åka utan barn ibland. Och detta för att hålla kärleken vid liv. Ja lovar dig. Fråga mig. Mina barn e nu i övre tonåren o vi har aldrig åkt själva. Men nu sitter vi här med o håller på o genomgå en skilsmässa. Dett för att vi aldrig prioriteras oss själva som par. Kram o lycka till
Det där kan man ju bara känna själv. Jag har aldrig varit ifrån mina yngsta 8 och 5 år mer än två nätter och då var de med min livskamrat/sin pappa. En natt utan oss. Dottern som är 12 år har en annan pappa så är van att ha veckosvbrott men det var först vid 4 års ålder hon var borta mer än tre nätter , jag skulle inte kunna åka, dessutom vill inte mina barn, bara en natt är jobbigt för de och något vi arbetar med.
Hej Hur kan du tro att han är för liten för att förstå Tänk att du försvinner med allt vad de innebär er doft era hjärtslag Man ska ej lämna barn under 3år ❤❤❤
Jag menar såklart att han är för liten att förstå att vi är iväg på en resa & på vad han ”missar” för roliga saker så som mina större barn är stora nog för att förstå. Har aldrig påstått att han är för liten för att förstå att vi åker bort, utan mer vad vi åker bort på. Om du förstår? <3 Absolut skulle han förmodligen sakna mig, & det kanske låter lite hårt, men tänk i alla andra länder, som b.l.a Danmark där dom måste återgå till jobb & låta ett Dagis ta hand om deras barn redan från 4 månaders ålder VARJE dag. Här i Sverige har vi turen att vi kan vara hemma så passa länge med våra barn, vilket är betydligt längre än dom flesta andra länder, vilket jag är SÅ tacksam för.. Men det blir ju även trygga & lyckliga barn även från andra länder?
En vecka, utan oss, tror jag han när han är 9-10 månader inte far illa av. Tror däremot att det är något som vårt förhållande skulle behöva och som gör oss starka tillsammans. Har aldrig behövt ha ett förhållande att vårda förut & denna gång vill jag kunna vara en bra mamma men också se till oss, som kärlekspar & inte bara enbart är mamma & Pappa & glömmer bort att prioritera våran kärlek för varandra… Dessutom ska barnen åka både till Rumänien, Grekland & Riga inom loppet på 5 månader nu innan hösten. Så resa, det får dom <3
Hej Hur kan du tro att han är för liten för att förstå Tänk att du försvinner med allt vad de innebär er doft era hjärtslag Man ska ej lämna barn under 3år ❤❤❤
absolut kan ni åka i väg utomlands utan barnen, utan dåligt samvete, man ska inte glömma bort att vårda relationen det är mycket viktigt. så tycker absolut ni ska boka <3
Som jag känner nu så skulle jag inte kunna åka utomlands utan barnen. Kanske en helg men inte en hel vecka. Skulle ha så dåligt samvete över det. Visst att det är bra att vårda relationen men en hel vecka medan barnen skulle få vara hemma skulle kännas fel. Dom behöver också avbrott i vardagen. Vårda relationen kan vi göra på annat sätt isåfall. När dom blir äldre fine då skulle jag kunna det säkert 🙂
Hej ❤Vill inte komma med pekpinnar Men du måste förstå att försvinna ur Matheus liv i flera dagar inte är bra även om du lämnar honom hos nån du känner dig trygg med så är de dig o pappans lukt han kommer sakna De går ju inte prata o förklara att ni kommer tillbaka De är inte SUNT för barnet under 3år att bara ifrån sina föräldrar nattetid ❤❤❤
Att åka iväg på en resa utan barn är ju inte bara ett sätt att vårda en relation, i slutändan gör Ni ju även barnen en tjänst. Glada och nöjda föräldrar som lever i en kärleksfull relation speglar av sig i barnen och deras mående. Självklart vill man som förälder att barnen ska få vara med om mycket, upptäcka nya platser etc, men man måste också som förälder få lov att göra saker UTAN barn. Bara för att man väljer att skaffa barn innebär det inte att man behöver säga nej till livet som partner, vän/vännina och att bara få vara JAG. Självklart ska Ni åka iväg på en resa bara NI två. När det passar bäst för Er (med tanke på lilla M ålder) är det bara Ni som kan besluta om 🙂 Kram
Tycker det är viktigt att man ”vågar” lämna bort sina barn för att vårda relationen med sin partner, men 10 dagar skulle jag nog inte lämna bort mina barn, framförallt inte en 9 månaders bebis. Hade nog börjat med en långweekend på 4 max 5 dagar. Tror du skulle ha svårt att njuta dom sista dagarna. Jag var utan mina barn i 8 dagar ( dom var hos pappan) när dom var 1 1/2 år och 7 år. Sista dagarna tyckte jag bara var jobbiga, speciellt att vara utan minstingen som inte riktigt förstod var jag var.
Summa sumara så skulle jag absolut rek att åka utan barn men inte så länge som 9-10 dagar.
Inte ens haft en tanke på att resa utan barn, det är dem vi vill resa med. Skulle aldrig lämn bort en bebis oavsett syfte. Alla som som det passar dem.
Förstår helt hur du tänker 🙂 Jag har en son som blev 6 år detta året. Hans pappa och jag blev gravida med honom efter 3 månader ihop 🙂 När sonen var 6 månader så lämnade vi honom i trygga händer hos mormor i en lite mindre än en vecka för att åka upp till Sälen. Det var så välbehövligt och sonen hade det så mysigt med mormor! 🙂 Vårt förhållande tog slut efter 3.5 år och jag har nu hittat min dröm man :). Men eftersom vi inte har barn tillsammans så ville jag åka iväg med honom och få den egentiden man normalt brukar ha med en partner innan man skaffar barn. Så vi har varit iväg 2 gånger nu till Mallorca. Med det sagt så tycket jag inte alls du ska ha dåligt samvete, jag vet det är svårt, men när barnen sen är hos någon dom älskar att vara hos så kommer det kännas så skönt att åka iväg med C samtidigt som du får fina mysiga uppdateringar från barnen den veckan, så vinner alla på detta ?
Jag och min man var iväg 5 nätter i Grekland utan barnen. Men då var barnen under 5år allihopa. Nu hade det tagit emot lite eftersom barnen vet hur roligt det är att resa (rest väldigt mycket med barnen), nu är dom 6år, 8år och 9år. Men de låter ändå mysigt att åka iväg med bara sin stora kärlek.
Jag tänker så här: för vems skull skulle det vara svårt att lämna ditt/dina barn? Jag utgår ifrån att du lämnar barnen med någon du litar på och som barnet känner och kommer ha det bra med. Så vad är det du är orolig för? Att barnet ska fara illa? Nej, jag tror det är för vår egen skull som vi har svårt att lämna bort våra barn för att själva ha det bra. Nu är mina 4 barn stora, men när de var små tyckte jag också det var jobbigt att lämna dem ifrån mig, men faktum är att jag är övertygad om att det är lika viktigt för barnen att vara ifrån föräldrarna ibland som för föräldrarna att vara ifrån barnen.
Vi behöver vår egentid, vi behöver ladda batterierna, vi behöver ta hand om våra andra relationer (t.ex. till vår partner) och vi behöver få lite distans till vårt föräldraskap.
Men jag tror också våra barn behöver få längta efter och sakna oss. Dessutom tror jag det är bra att de får göra egna upplevelser som de kan berätta om för oss.
Jag vet precis vad du menar med dåligt samvete, då jag själv haft fyra småbarn, men jag tror det skulle gagna barnen mer om vi mammor tog hand om oss själva och jag tror på allvar att vi faktiskt blir bättre föräldrar av att vara ifrån våra barn ibland, så länge vi vet att barnen är trygga.
Ett gott råd är som nämnts ovan, prova åka iväg på kortare resor innan, typ weekend. Jag tror du måste träna på att släppa kontrollen och vara ifrån dina barn ibland. ?
Med all välmening och lycka till! Mamma till tre döttrar 29, 27 och 25 år, samt en son på 16 och mormor till en två-åring! ❤
Att resa utan barn tycker jag inte är fel. Men kanske lite tidigt med en sådan liten bebis att vara borta 10 dagar. Jag hade väntat tills barnet var lite äldre och hade kunnat tycka det var kul med en egen ”semester” hos släktingar. Kanske i detta läge ta någon kortare weekend i något av våra fina grannländer.
Tror alla gör sitt bästa & att varje mamma gör det bästa för sina barn, även om det skulle innebära en veckas semester utan en 9 månaders bebis. Jag är lite lika dig i tankarna & har svårt att lämna mina barn hemma, liten som stor & leker mest med tanken på en eventuell resa, men vet flera vänner som rest & lämnat betydligt yngre bebisar hemma en vecka eller längre & jag anser inte dom vara ”sämre” mammor för det. Tycker det är Allt för ofta som andra mammor drar sitt mammakort & berättar vad som är ok & inte ok för en mamma. Alla gör sitt bästa, för sitt jag & sina barn, hoppas jag? 🙂 KRAM
Jag menade inte alls att man är en sämre mamma om man reser utan barnen eller reser ifrån dem när de är mindre. Jag berättade bara min tanke och hur jag hade gjort. Det innebär inte att jag ser ner på någon som väljer annorlunda. Vet inte riktigt vart ”sämre” kommer ifrån, för det skrev jag aldrig. Skrev inte heller vad som var okej och inte okej, utan skrev bara hur jag själv hade valt då du frågade om tips.
Förlåt, borde uttalat mig tydligare. menade inte att du tyckte någon annan mamma var sämre, menade på generellt att en del ”mammor” kommer med sina pekpinnar & talar om hur Man SKA vara… Ber om ursäkt om du tog illa vid dig, var inte alls så jag menade <3 KRAM
Jag skulle kunna åka själv på en resa utan min sexåring utan dåligt samvete, Men skulle aldrig kunna vara utan min bebis på 10 månader i 10 dagar. Det beror ju på hur man själv känner. Dåligt samvete tycker jag inte du ska ha. Finns det någon som kan vara med din bebis i 10 dagar? ?
Just nu känns den ”eventuella” resan så långt fram att de känns helt ok att vara ifrån Matheus 7-10 dagar, men jag kommer förmodligen känna något helt annat när vi kommer till Februari & jag inser att jag inte alls är ok med att vara borta en vecka från min bebis 😉 Leker mest med tanken att resa i väg någonstans & hur jag då skulle komma över det dåliga samvetet gentemot barnen att man reser utan dom. Ärligt så har jag nog ”lättast” att lämna Matheus hemma då jag vet att han skulle ha det bra & att han är för liten för att förstå. Dom äldre är jag vana att ALLTID ha haft själv & gjort allting med att det i dagsläget i tankarna känns jobbigare att lämna dom hemma en vecka.. Om du förstår vad jag menar? 😉 <3
Jag skulle kunna åka själv på en resa utan min sexåring utan dåligt samvete, Men skulle aldrig kunna vara utan min bebis på 10 månader i 10 dagar. Det beror ju på hur man själv känner. Dåligt samvete tycker jag inte du ska ha. Finns det någon som kan vara med din bebis i 10 dagar? ?
Börja med en kortare resa utan barn, tex en helg i Köpenhamn! Testa lite och se hur det känns.