Hej vännen!
Som ni vet flydde jag ut på landet med barnen hem till min Pappa tidigare i veckan.
Det var ett ganska spontant men välbehövligt beslut.
Ska jag vara ärlig har jag inte alls mått speciellt bra den här veckan & kan egentligen inte sätta fingret på varför eller beskriva i ord hur jag verkligen känner.
Matheus har gått igenom någon fas, förmodligen en stor utvecklingsfas där hans humör varit allt annat än bra. Tror aldrig jag hört honom gnällt & SKRIKIT så mycket som han gjort dessa dagar & många stunder har ingenting hjälpt som tröst.
Han har krånglat, ålat & skrikit även vid amning & ett flertal gånger har jag bara känt att jag inte orkar mer.. Han har gråtit & jag har gråtit!
Har jag lagt ifrån mig honom i sängen eller i hans Babysitter så har han vrålat rätt ut tills jag tagit upp honom. Att kunna ta en dusch, laga lunch till dom andra barnen, eller ta ikapp jobb högen som bara växer eller bara få gå på toaletten har varit ett stort projekt & det mesta har jag fått lagt åt sidan. Stressen & pressen har ökat då det varit jobb som måste skickas iväg som jag helt enkelt bara fått struntat i, det dåliga samvetet mot allt & alla, speciellt dom stora barnen.
Jag har känt mig kvävd, som om jag inte kunnat andas, har gått med huvudvärk i flera dagar & dom sömnlösa nätterna har gjort mig deprimerad.
Att vara ensam hemma med alla tre barnen hela sommaren är så himla mysigt, men dessa dagar har jag bara känt att jag inte orkar mer. Jag har gråtit när Matheus skrikit som värst, jag har gråtit för att jag känt att jag inte orkar mer & jag har gråtit för att jag känner mig som världens sämsta mamma i dessa stunder…
Jag vet av erfarenhet att dessa perioder går över, men när man sitter där, mitt i det & nu också har två andra barn som jag vill ge min tid till, ett hem att ta hand om & ett jobb som ska skötas så har jag bara känt en stor hopplöshet, att jag inte räcker till & att jag slits sönder inifrån & ut..
Känner mig bara så himla lost just nu, i allt!
Lugnet på landet gör mig gott för själen & här är en av få plaster jag känner mest harmoni.!
Tack för att du finns <3
Åh fina du<3 jag känner precis igen mig!! Har en 7 mån liten kille o 2 större som är 9 o 4 år o en man som är egen företagare o jobbar mycket.. i perioder känner jag igen hopplösheten, att inte räcka till för de andra barnen när lillen tar all tid. Ibland hinner man ju bara med det mest basala o ibland kan en så enkel sak som att plocka ur diskmaskinen inte hinnas med på en hel dag…! Men nu när lillen blir lite större kan du ha mycket hjälp av Ellah, min tjej som är 9 år kan hjälpa till en stund om jag typ ska duscha o så!
Såå himla skönt när ngn vågar prata om det o inte förskönar som så många gör! Faktist kan jag tycka också att sommaren just med bebis kan va ganska jobbig, det ska va så kul o man ska göra så mycket o grilla hit o dit o strandhäng.. men det är inte så lätt med en bebis ju.. tackar vet jag hösten när man får grotta in sig o va i sin bebisbubbla med sina rutiner o va "tråkig"?
Oj vad långt… skönt att höra när fler är på samma ställe i livet som en själv!
Håll ut snart blir det lättare! Stor kram?
Hoppas ni snart får bättre och lätttare dagar. Ibland är det tungt att vara förälder. Finns det någon som kan avlasta dig/er? Kram!
Skönt,landet där kan man som andas ut! Vart är Matheus pappa under sommaren?:)
Hej Therese ! Till att börja med vill jag säga att jag är en trogen bloggläsare som följt din blogg under en lämgre tid, jag tycker att du är grym❤️
Jag känner igen mig så väl i hur du beskriver att du mår just nu, att du känner dig kvävd. När min yngsta son Harry föddes så kunde jag aldrig lägga ifrån mig honom i tex en babysitter utan att han skrek och skreeeek….. jag hade konstant dåligt samvete för storebror. Och jag kände ibland panik och som om jag inte fick luft.
Minns särskilt vid ett tillfälle när vi vet hemma hos svärföräldrarna på middag, Harry han skrek och skrek och jsg fick hemsk panik jag upplevde att ingen annan runtom såg eller kände av min panik. Slutade med att jag lyfte upp Harry sprang ifrån och lade ner han i vagnen för att snabbt komma ut. Tårarna rann ner för mina kinder.
Jag tror att om man vågar prata om sitt mående för någon så lättar det lite på trycket. Man förväntas vara överlycklig när man nyss blivit förälder och när folk frågar hur det går syftar de ofta till bebisen inte hur mamman har det eller mår.
Visst reser ni utomlands snart??försök och njut av sommaren och ta hand om det som betyder något! Framförallt ta hand om dig själv☀️❤️☀️Stor kram Josefine från Jönköping
Har du provat bärsele?
Äntligen! Blivit lite rädd när allt verkat så rosenskimrande och perfekt så jag har känt mig som sämsta mamman i världen. Tänkt att är det bara jag som inte orkar alltid? Har alla andra det så mysigt och skönt? Tack för att du delar med dig. Betyder mycket!
Exakt så kände jag också i perioder med min dotter! Så skönt att läsa att någon annan också känner precis så. Det är som en tabu att man inte får klaga eller tycka att det är skit när man äntligen fått en lite bebis, som man älskar allra mest! Tack för att du delar med dig. Du är inte en dålig mamma utan världens bästa för dina barn! Kämpa.
Det blir bättre!! De här utvecklingsfaserna kan vara otroligt påfrestande.. 🙁
Rekommenderar dig att ladda hem appen växa och upptäcka världen om du inte har den redan. Där står allt om deras faser, vad som händer med bebisen och varför dom reagerar som dom gör. Tycker det hjälper att ha en förklaring när min bebis inte riktigt är sig själv. <3
Ta hand om dig!
Anna – vilket jättebra tips! Jag har en sexmånaders som inte riktigt varit ”sig själv” de två senaste veckorna. Trodde först att det handlade om att vi varit på lång semester, sedan förkylning och vaccinationer på det. Men när jag läste om utvecklingssprånget som sker runt 6 månader så stämde typ allt in på min lillkille! Man är så uppdaterad på den fysiska utvecklingen (längd, vikt, ligga på mage etc) att man glömmer bort den mentala utvecklingen. Önskar att man kunde få mer tips från barnläkare (där jag bor går man till barnläkare för kontroll) om detta. Jag har också beställt boken ”The Wonder Weeks” som appen bygger på. Ser fram emot att läsa den!
Nu gör jag det som jag själv brukar klaga på att folk gör ^^ men känner såååä igen mig! Våra minsta är lika gamla och jag upplever också att det är jäkligt mkt nu!
Jag köpte hem Sempers magdroppar för att se om det är magen som tjorvar och jag började även ge lite ersättning efter amning. Och ungen va helt plötsligt världens nöjdaste!
Stora sonen på 3år hade kolik så när lilleman nu började bli mer missnöjd o skrikig så fick jag panik. Vill inte hamna där jag va för 3år sedan!
Ett barn med kolik och sakta men säkert förlossningsdepression…
Så mitt råd är att kanske testa magdroppar eller ev byta ut d-dropparna till vattenbaserade. Båda mina pojkar har fått ont i magen av dem oljebaserade.
Ev tilläggasmata då dem kommer in i en tillväxtfas nu och kanske inte blir helt mätta o nöjda på bröstmjölken.
Hoppas att det löser sig för dig / er ❤️
Stor kram
Känner igen det där när min son var i den åldern. Hade en dotter ochså som var 2 år! Det var sommar o varmt. Han sov dåligt grät vid amning. Tillväxtfas? Jag fick råd att gå o amma honom o vyssja o då lugnade han sig och det blev bättre! Hoppas det går över snart!!
Hej Therese! Känner så väl igen mig i det du skriver. När min andra son föddes kände jag precis likadant! Kvävd som du säger. Det ständiga dåliga samvetet gentemot storebror. Jag kunde heller inte lägga ned i babysitter , då började skriket direkt och det stressade mig!
När det var som värst vet jag att jag fick panik fick ingen luft och det kändes som alla runtomkring inte uppfattade denna stress jag kände över skriket.
Ver särskilt en gång när vi var på middag hemma hos svärföräldrarna och Harry som min son heter satte igång och skrek o skrek och alla runtom agerade inte alls tillslut fick jag panik tog Harry rusade ifrån och ner med honom i vagenen och gick ut!!! Tårarna rann längs med mina kinder.
Det var egentligen först när jag vågade börja prata om hur jag kände som det lättade på trycket! Ofta förväntas man vara sååååå lycklig som nybliven mamma och när någon frågar hur det går så syftar de såklart till bebisen inte mammans mående.
Följer din blogg och tycker du är fantastisk ❤️Åker ni snart iväg utomlands?? Försök att njut av sommaren och ta hand om det som betyder något! Ta hand om dig själv❤️Stor kram Josefine
Hej Therese! Känner så väl igen mig i det du skriver. När min andra son föddes kände jag precis likadant! Kvävd som du säger. Det ständiga dåliga samvetet gentemot storebror. Jag kunde heller inte lägga ned i babysitter , då började skriket direkt och det stressade mig!
När det var som värst vet jag att jag fick panik fick ingen luft och det kändes som alla runtomkring inte uppfattade denna stress jag kände över skriket.
Ver särskilt en gång när vi var på middag hemma hos svärföräldrarna och Harry som min son heter satte igång och skrek o skrek och alla runtom agerade inte alls tillslut fick jag panik tog Harry rusade ifrån och ner med honom i vagenen och gick ut!!! Tårarna rann längs med mina kinder.
Det var egentligen först när jag vågade börja prata om hur jag kände som det lättade på trycket! Ofta förväntas man vara sååååå lycklig som nybliven mamma och när någon frågar hur det går så syftar de såklart till bebisen inte mammans mående.
Följer din blogg och tycker du är fantastisk ❤️Åker ni snart iväg utomlands?? Försök att njut av sommaren och ta hand om det som betyder något! Ta hand om dig själv❤️Stor kram Josefine