Hej & Välkommen du ljuvliga Fredag!
I dag slutar Constantin tidigt från jobbet & vi ska upp på stan för att skriva på faderskapsintyget så han nu också på papper kan bli Matheus Pappa. Tycker vi i Sverige borde kommit lite längre? Är det inte bra knepigt att man automatiskt blir barnets far när man är gifta men att enbart vara sambos är inte tillräckligt, då måste man åka upp & skriva på papper för bevisning att man är barnets Pappa.
Efter jag skrev mitt senaste inlägg om att få tiden att knyta an till Matheus så känns allt faktist redan bättre. Kanske behövde jag bara få ur mig det?
Jag tror att jag har varit så himla rädd för att Ellah & Kidh ska känna sig åsidosatta eller mindre älskade nu när jag också delar livet med Constantin & vi fått ett barn tillsammans. Låter kanske konstigt? Men under hela deras uppväxt sedan deras Pappa & jag separerade när Kidh bara var 6 månader gammal så har det varit vi tre, vi tre mot världen. Även om jag stundvis levt i andra kärleksrelation så har ingen bott här med oss mer än mitt x & det var drygt ett halvår.
Jag har alltid strävat efter att Ellah & Kidh aldrig ska sakna något även om dom växt upp med mig ensam. Vi har knutit sådana starka band tillsammans då det för det mesta bara varit vi tre, vi har & delar allt tillsammans. Det är jag som tagit alla vakna nätter, alla sjukdomsdagar, torkat deras tårar när dom varit ledsna, skrattat åt deras bus & delat deras glädje & allt detta har jag delat ensam med barnen Jag kan inte riktigt förklara känslorna, men det har verkligen varit vi tre, en stark & kärleksfull trio..
I detta har jag väl varit rädd. Nu har dom en till vuxen i huset dom ska lyssna på, i huset dom är uppväxta i & haft sina rutiner & här måste även Constantin få ta sin plats & känna sig hemma & ha saker & ting att säga till om för detta är också hans hem, hans & Matheus.
Jag har varit rädd att dom kanske känt sig utanför eller mindre älskade nu när Matheus kommit & dom ser oss tre tillsammans, mamma, pappa & barn, på ett vis dom aldrig själva är uppväxta på.. Det har i sin tur gjort att jag kanske satt tiden med Matheus åt sidan dessa veckor för att Ellah & Kidh ska känna så lite förändring som möjligt & att min tid & kärlek till dom aldrig kommer förändras..
Men dessa känslor & rädslor har nog enbart bara funnits inom mig. Ellah & Kidh har inte ens visat en tendens över något av det jag oroat mig över, dom älskar att jag delar livet med Constantin, att ha fått en lillebror & dom önskar redan fler syskon & bröllop oss två i mellan.
Förstår inte varför jag varit så dum? Mina barn är ju självklart klokare än så, dom vet om att min kärlek till dom aldrig kommer förändrats & dom är & kommer alltid vara lika viktiga för mig & sedan jag insåg detta så har jag mått mycket bättre, jag har tagit mer tid till Matheus & har i vissa stunder satt mer krav på Ellah & Kidh, då dom faktiskt snart är 7 & 9 år gamla. Vissa mornar har jag stannat i sängen i lugn & ro & fortsatt mata lillebror medan dom gjort sin egen frukost & fixat ordning sig till skolan utan att mitt mammasamvete ätit upp mig.
Är så stolt över mina ungar, varenda en & dom gör mig till den lyckligaste människan på jorden<3
Tack för alla egna erfarenheter ni delade med er av angående detta, tack <3
Hoppas du får en fin dag!
Puss & kram
Förstår hur du tänker ang faderskapsintyget. Men var drar man gränsen? För ihop? Sambo? Date?
Sambo är ju tyvärr ingen juridiskt bundet och det är nog därför. Så jag tycker inte det är konstigt, även om jag förstår hur Du menar! Skönt att allt känns bra med barnen. ?
Tänker mest att faderskapsintyg borde gälla alla, oavsett giftermål eller ej. Har vänner som varit tillsammans i även 10 år & har 6 barn tillsammans men ej är gifta soma alltid behöver gå igenom denna process & så har jag två andra vänner som varit tillsammans 1 år & har hunnit gifta sig under det året & dom behöver inte skriva papper. Lika för alla fäder tycker jag oavsett giftermål, sambo, särbos & liknande 😉 Kanske var otydlig i min text 🙂 Ha en super fin & solig dag <3
Vet preciiiis hur du känner! Har en 7 årig son som jag har haft ensam sen dag 1! O för nåra år sedan träffade jag min stora kärlek (som jag redan haft ett förhållande med när jag var yngre) o vi fick två barn ganska tätt o jag känner igen varenda känsla du beskriver! Så skönt o läsa att man inte är ensam? kram o tack för en fin o ärlig blogg!
Gratulerar till sonen! Fina barn alla tre. Om faderskapserkännande kan jag mycket – och pater-est regeln är från romerska rätten och betyder kort och gott att fadern är den som giftermålet utpekar. Ja nu är sambos vanligt och även särbos med barn förekommer. Visst är det en ny tid men det är bra att ha en stabil lagstiftning för det handlar ju om så mycket mera än just ett nyfött barn.
Inte så vanligt men dock har jag åsett hur fäder skrivit på och sedan önskat återta. Om syskonkärlek – klart det där blir bra!
Trevlig sommar!