Therese Wickman

FILM OM TSUNAMI UPPLEVELSEN!

Ni är många som önskat att få ta del av min berättelse från Tsunamin 2004.

Har nu orkat ta tag i det så här har ni filmen <3

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=9SDW1Zlp-yE[/youtube]

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Tårar rann när du berätta… Så skönt att det gick bra för dig /er,och starkt att orka prata om det igen.. Minnen kommer upp då jag arbetade på en av charterbolagen denna tid och jobbade dag o natt och pratade med anhöriga som saknade sina barn föräldrar släktingar .. Smärtsamt och jag har fortfarande svårt att se bilder , dokumentärt mm om tsunamin trots att jag var här hemma o ingen familj drabbades , tyvärr kollegor omkom. Såg dödsannonser på de namn jag hört i telefon flera månader efteråt..<3 kramar till dig!!

  2. Erika

    Så otroligt starkt av dig att dela med dig av din erfarenhet från händelsen. Blev otroligt berörd av att se klippet. Ha det så bra!

  3. Sandra Steneskog

    Therese. Din film berörde verkligen. Är helt tung i kroppen efter att ha hört dig berätta din story om Tsunamin..
    Jag var också där, med min familj på Kamala beach. Vi bodde på ett hotell som heter Kamala Bay Garden, ligger precis vid foten av ett berg som vi fick fly upp till. Allt gick så snabbt som du sa. Jag var livrädd och när alla flydde upp i bergen, det var först då jag förstod allvaret! Alla dessa timmar där uppe, skadade och sårade människor och att man såg ut över vattnet, när det försvann gång på gång. Det är något man Aldrig trott att man skulle vara med om själv i sitt liv.. Jag tycker fortfarande efter 10,5 år att det är jobbigt. Jag vågar till exempel knappt bada. I en pool där man bottnar går på sin höjd, men respekten för vatten efter den katastrofen går knappt att beskriva. Som du säger, knappt något går att berätta om såhär efteråt, för allt hände verkligen så snabbt i just den stunden.
    Hela min familj klarade sig också, precis på sekunden då vi var påväg ner till stranden och mötte vatten och sårade..
    Man ska vara tacksam över livet, speciellt om man varit med om något så ”stort” och hemskt! Tack för din film och berättelse Therese. Jag behöver sånt för att fortfarande bearbeta, för jag är inte den som kan prata om sånt här annars. Tack<3

  4. Elin

    Hej! Vilken otroligt berörande berättelse. Du är en jätteduktig talare. Något jag undrar är vad som hände när ni kom hem? Fick ni hjälp av sjukvården med terapi osv? Kunde ni liksom börja leva normalt direkt eller blev ni sjukskrivna? Massa kramar

  5. Linda

    Det var starkt av dej att berätta, jag minns dessa olycksdrabbade dagar så väl. Familjen vi bodde granne med då var också där, föräldrar med deras tvillingar på 7 år. Det var bara Pappan som kom hem igen..helt fruktansvärt & jag förstår att det är jobbigt att tänka tillbaka.Kram <3

  6. Sabina

    Så starkt av dig att berätta
    Har kolla på alla dina youtube klipp nu.
    Du är så fin och en sån bra mamma.

  7. Fattiga Maman

    Jag blev så rörd över din berättelse att jag satt och grät. Jag kände en flicka som förlorade sin pappa, mamma och lillebror, hon var den enda som överlevde av hela familjen…

  8. Madelene

    Starkt av dig att orka berätta din historia, den berör och det var oerhört känslosamt att titta på!

  9. Anna

    Otroligt starkt av dej att berätta minns att man tyckte att det var fruktansvärt, våra grannars dotter på ca 18 år var där men dom fick kontakt efter några dagar och fick veta att hon levde.
    Kram Anna

  10. Linda Mikaelsdotter

    Blev så himla berörd av din berättelse! Starkt av dig att berätta, du är så stark! Kram fina Therese! <3

  11. Amanda Johansson

    Oj vad jag grät till detta klipp.
    Så fint av dig att du delar med dig. Vilken tur att ni klarade er!
    Har du varit i Thailand efter denna händelse?
    Om du har, hur kände du då för att åka tillbaka?
    Om inte, skulle du våga åka tillbaks igen?
    Är du rädd för att åka utomlands pga. det som hände?

    Kram <3

  12. Jonna

    Tack för att du delar med dej, och att du är så stark som orkar berätta om detta. Mina grannar som är som syskon för mej va där nere under tsunamin, dom klarade sej som tur va. Men man känner sej så himla hjälplös. Men ett år senare som 19åring bestämde jag mej för att åka som volontär och jobba på ett barnhem gör tsunamidrabbade barn. De gav mej glädje lycka förtvivlan men de gav mej även en ny syn på livet. De va de absolut bästa jag gjort…! Tack Therese för att du orkar dela med dej 🙂

  13. Andrea

    Tack för att du dela med dig! Du är så söt, skönt att du klarade dig och hela din släkt ock förstås!!