DÅ VAR MAN INTE SÅ KAXIG – Tandlakarvillan
tandlakarvillan

Tandlakarvillan

DÅ VAR MAN INTE SÅ KAXIG

 

Hello, mina godingar.

Är det kaos ute så myser man inne, här snöar det och ikväll blir det nog till att skotta om man ska komma ut från uppfarten imorgon. Det är coffee a clock här hemma i Tandläkarvillan – inatt fick Smilla sin sedvanliga “jan-mars-hosta” och vi hade glömt sätta igång luftfuktaren. Jag vaknade först 02:40 av att jag hörde ett välbekant ljud och försökte lokalisera vart kattjäkeln höll hus och vart hon skulle kabla ur sig sin spya – såg något fluffigt ute i hallen som krökte sig i hörnet så jag slappnade av och la mig ner – ingen matta, toffla, klädpåse eller någons ansikte i närheten, då tar jag det imorgon, tänkte jag.

Sen började det, hostan. Smilla låter ungefär som en gräsklippare som börjar få dåligt med bensin och bara hackar omkring, hennes förkylningsastma gav sig till känna redan som bebis, och har hemsökt oss som en påträngande vålnad varje vinter sen dess.

En kort stund senare stod hon vid min sänghalva med ansiktet tryckt mot mitt, och stirrade. “Mammaaaaa! Jag kan INTE somna OM!”. Den vältränade armén satte av mot luftfuktare, vattenflaska, extrakuddar, nässpray, papper och hostmedicin. Jag och mannen är som en hel marinkår när det kommer till diverse barnsjukdomar, alltid redo och med full utrustning, ett ord och så ger vi oss av åt olika håll för att snabbt och smidigt styra upp nattsömnen.

 

Ni som har barn med astma, ni vet.

 

Fick sätta av mot köket för hostmedicinen, kommer på halvvägs ner att jag är naken, fönsterlamporna är tända – hoppas ingen nattvandrare kikar in mot vårt upplysta kök och ser något vitt i kylskåpslampornas sken, det kan inte vara en trevlig syn (ha ha) ser vår nykräkta katt som sitter i matrummet och stirrar misstänkt på mitt nya pampasgräs – hastar vidare uppför trappen med medicinsprutan.

 

Preppar Smilla med diverse, bäddar åt henne mellan oss, tio minuter senare är det fortfarande lika illa, väcker mannen och ber dem byta plats, tröstar med att stryka hennes hår med en sträckt arm rakt över mannens ansikte, axeln värker efter kvällens träningspass, upp på toaletten och hämtar alvedon till mig själv. Tillbaka till sängen igen, kommer att tänka på Pampasgräset och katten, sätter av mot trappen igen, låser in gräset i badrummet och beger mig upp igen. Slumrar till, och vaknar en stund senare av att Smilla stirrar på mig igen vid min sänghalva. “KAN-INTE-SOVA”. Pust, mannen har rullat över och tagit över nästan hela sängen, Sally har tryckt sig emellan och låter som ett helt tröskvärk (av välbehag! herregud så hon kan kurra!) förstår att hon inte kan sova på en decimeter. Väcker mannen igen, slänger ner katten, gör om proceduren med tröstande händer genom håret, försöker att inte armbåga mannen på kuppen, min blåsa sprängs – upp igen på toaletten, tröstar liten tjej på vägen mot sängen, ber en stilla bön om lite nattsömn.

Gör det man aldrig ska göra, kollar klockan, 04:40.

Vaknar av något avlägset, har jag sovit fem minuter? Och vad i helvete är det som låter? “MAMMA, jag somnade tillslut”. Åh, vad bra gumman, jaha var det min klocka som ringde – dags att gå upp redan, härligt!

Så, lite kaffe idag då som sagt. Kan det ha blivit 4 timmars sömn inatt om man pusslar ihop det? Hm.. Själva då? Har ni sovit gott – snälla säg nej!

 

 

 

 

I köksfönstret står en väldoftande Jasmin, och påminner om att våren VISST är på intågande, om två månader eller så, men den lukten är magiskt, vill alltid ha jasmin hemma.

Igår var jag på ett så himla härligt pass, step upp med styrka som jag och svägerskan börjat på, riktigt skönt att komma igång, och jag har börjat träna yoga med en app hemma – det tar som bekant 6 veckor att skapa en ny rutin, och jag måste göra det mesta dagligen för att inte tappa det, så håll tummarna för att jag lyckas nu. Tränar ni också hemma?

 

 

Ha en fin dag,

Kram M

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
tandlakarvillan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.