Jag märker att något som faktiskt snor mycket energi ifrån mig, är många människor. Jag tycker om att ha huset fullt, att ha massa människor runt omkring mig men när det gått några dagar så behöver jag varva ner och vara ensam. Och när jag menar ensam så menar jag helt ensam utan make, föräldrar, barn och vad det nu än mer kan tänkas vara.
När man har två barn och två föräldrar som är här ofta samt make som inte jobbar vardagar, så blir man lite lätt lättretlig och kvävd. Jag behöver vara ensam! Och jag jobbar dessutom ute i vardagsrummet nu när min far tagit över mitt arbetsrum medan han varit på bättringstiden så det blir lätt för mycket ljud och distraktioner för mig. Usch jag kvävs.
Men idag fick jag lov att skicka ut alla på en promenad så att jag kan lyssna på musik högt och bara vara själv. Ibland får jag en feeling att vilja gå tillbaka till 20-årsåldern när allt löstes med hög musik och en cigg haha. Jag skulle aldrig vilja röka idag men mentalt känns det bara så rätt och härligt. Men det stannar också där, mentalt bara.
Nu behöver jag springa av mig lite. Ut och promenera och testa på lite löpning.
Underbart med det våriga vädret.
Saknar sommaren, värmen, solen
