Idag känner jag mig PMS och hemskt. Som ett litet barn så sitter jag och tjurar över saker som inte är väsentliga. Känner mig otroligt omogen och löjlig men samtidigt hopplös över att inte kunna göra något åt det.
Vi har varit i stan och kollat sommarkläder och jag blev så deprimerad av att prova snygga sommarkläder på HM men inget passade av det jag ville ha. Jag känner mig inte hemma i de byxor som finns just nu och jag passade inte med min kroppsform, i de kläder som fanns ute. Det materialet och i min storlek M va för små för mig, materialet är ett sånt som inte rör sig alls utan är stumt.
Hur som helst. Är man kort och dessutom lite mullig så är det inte lätt att veta vad man ska ha på sig och vad man passar i och där står jag, min stil som jag hade som ung och smalare, passar inte mig längre. Så vad gör jag nu som äldre och tjockare? Hur vet jag vad jag passar i? Jag kan bli tokig för mindre, jag vet inte vad jag ska ha på mig i sommar. Blir det 25 grader igen så vet jag faktiskt inte vad jag kan ha på mig av mina gamla kläder.
Nä usch nu blir jag väldigt personlig här, klagig och personlig. Jag mår skit av sånt här, jag vill bara passa i det jag vill ha och må bra.
Tre månader har gått sedan jag startade strikt med min kost och träning, har fallit lite tillbaka i gamla mönster de senaste veckorna sedan vågen gick sönder och det hela har resulterat i att jag bara gått ner 2 kg på 3 månader. Det är INGET alls enligt mig. De går man lätt upp. Målet va att nå 65 kg snart men jag står igen, på 67 kg. Jag blir fan arg, ledsen, besviken.
