Stronger Life

God morgon bästa ni. Herre gud vad jag har haft galna dagar de senaste dagarna. Veckan har bara haft 2 fulla dagar och sen denna då. Men det känns som att den här veckan har varit tre veckor lång. Jag har så vansinnigt mycket att göra och ta tag i men tiden räcker inte till och egentligen är det ju mitt jobb som är hindret. Jag jobbar 100%, alltså 8 timmar och det lämnar inte mycket utrymme för att hinna med sådant som man vill och behöver göra under dagen. Men istället för att jag ska känna mig arg eller förtvivlad över den känslan, så tar jag det som en drivkraft istället och känner ännu starkare att ”jag måste göra något annat, jag vill inte sitta fast vid ett skrivbord 8 timmar”.

Jag älskar att jobba med datorer och skrivbord, så missuppfatta mig inte, jag är en äkta kontorsråtta och jag älskar det. Men jag avskyr verkligen att känna mig bunden till något eller någon. Jag kommer så väl ihåg nu när jag skriver detta, att när jag var yngre så trodde jag inte att jag skulle någonsin kunna ha ett fast jobb eller ens gifta mig. För jag tröttnar på saker ganska lätt, vill ha förändring och se nytt. Men som tur var så kunde jag gifta mig, han är underbar och alla hans brister livar upp det och får mig att se bland annat rött men också det där nya som jag behöver. Han är visserligen samma person hela tiden men vi har olika sidor inom oss (arga, glada, ledsna, exalterade, målinriktade) så jag klarade av att gifta mig ändå. Och efter att ha jobbat som ambulerande konsult i mer än 10 år så kände jag att jag hade bytt kontor tillräckligt många gånger och hade nått en punkt där jag kunde stanna på ett och samma ställe.

Men känslan av att vilja känna mig fri, kvarstår. Känslan av att kunna styra över min egna dag, att inte behöva ha någon jag måste fråga om lov för att klippa håret, för att gå tidigare tre gånger just den veckan och ha semester 28 dagar (jag har lite extra iom min nya tjänst). Jag vill vara FRI. Och nu har jag äntligen tagit tag i det! Berättar mer sen.