Ibland händer det saker i livet som gör att vi bara kraschar. Ibland går luften ur en och man vet bara inte, vad man ska tycka eller tänka längre. Och även om det är okej för mig att känna mig ledsen, besviken så vill jag inte sjukna för långt ner ändå. För livet är som det är, vissa saker kan vi bara inte styra.
Vi kan inte styra hur andra lever sina liv, vi kan inte göra något åt att andra faller tillbaka i sina missbruk eller vad det nu kan vara och vi kan inte låta oss sjukna ner till botten bara för att de gör det, hur mycket vi än älskar de.
Så jag måste göra mig själv stark, jag kan inte fortsätta som jag gjort de andra åren, då jag tillåtit vissa situationer påverka mig otroligt mycket. Den här gången står alldeles för mycket på spel. Jag har mina barn, min familj, mina studier, mitt nya jobb, mina framtidsplaner, bostadsflytt och ja jag vet inte vad mer.
Så jag behöver stärka mig, tänka på mig själv, vara lite egoistisk, tänka på mig, min familjs, mina barns framtid.
