God morgon måndag. Hur har helgen varit? Min va väl sådär. Ganska bra, med mycket att göra men inte det jag hade önskat. Många planer men hann inte med allt. Ändå va jag rätt effektiv med ärendena. Vilket konstigt väder vi har numera eller hur? Sol, regn och sol igen. Fram och tillbaka.
Lika upp och ner som vädret är, så känner jag mig mentalt. Den här helgen har varit rätt krävande och nu för första gången sedan Corona kom ut, börjar jag känna mig instängd och utmattad. Jag är bara en arbetande kvinna och mamma hela dagarna. Jag börjar tappa humöret, jag börjar tappa orken att köra på hela tiden som bra förälder. Det finns inget jag kan göra för att vila upp mig för barnvakt har vi absolut inte nu när vi inte får vara nära morföräldrar.
Jag är ändå tacksam för att vi kan gå ut och röra oss
Jag vet att det bara är att hålla ut och knäppt att klaga när andra har det värre, som varit instängda i 1 månad utan att kunna gå ut och ta promenader och ”rasta” ungarna. Men jag bara säger hur jag känner. Oavsett vad så kämpar jag vidare och försöker må så bra jag kan.
Jag har småsaker att se fram emot men just nu står allt still. Har inte fått köra, har inte fått svar på om bostaden, har inte tid för studier. Så jag har bra saker men just nu står det stilla. Det kommer nog snart igång igen. Det gäller att inte tappa hoppet helt och hållet.
