Jag är inte på humör att blogga idag just nu egentligen. Stötte på problem när jag kom och hämtade mitt barn idag och möttes av en rätt så fientligt inställd barnskötare. För pedagog är för fint för att kalla henne. Min yngsta dotter är rätt harmless, otroligt charmig och har alltid varit känd för att ha ett hjärta av guld. Hon tycker inte om att säga något ont om andra, att vara taskig och störa ut folk. Men trots det så fick hon ett haglande anklagande om att hon hade gjort si och så… och det var minsann inte första gången, det var andra gången och alltid på henne. Alltså ärligt, nu får vi tagga ner med den dåliga självkänslan att tro att alla är emot dig.
Där står min yngsta tjej och gråter för att hon blir anklagad, en liten tjej på 8 år som alltid säger sanningen, som erkänner sina brister, fel och bus som hon kan hitta på. Hon säger alltid som det är, hon ljuger inte. Och när hon känner sig falskt anklagad så känner hon sig så maktlös att hon börjar gråta.
Men trots det så står barnskötaren där och säger lite fräckt till mig: ”det är klart, det är ju ditt barn”. Är hon på allvar eller? Så jag kan inte bara tro på mitt barn för att jag vet att hon är ärlig alltså? Utan det blir automatiskt att jag bara tror på henne för att hon är min dotter. Jisses, ärligt, orka diskutera med så omogna personer. Jag skrattade åt henne, sa att det var lönlöst att ha en diskussion med henne och tog mitt barn och gick.
Herre Gud vad är det som händer denna vecka?
