Jag blir så matt och trött på: När det som skall förenkla ens vardag istället försvårar och försämrar ens vardag 🙁
Usch en sån morgon! Och då menar jag INTE ösregnet, den trasiga kaffebryggaren eller den trotsiga treåringen. Utan min bil!!
Just som jag hade börjat försonas med bilen. Till och med börjat gilla det gamla skrället och lärt mig hans egenheter ja då uppstår nya, ologiska och frustrerande problem.
Hade det inte varit för att jag är höggravid med foglossning så hade jag gladeligen tagit en powerwalk i regn och rusk och hämtat Lille M på dagis i eftermiddag. Allt för att slippa ta tag i bilproblemet.
När man är stressad på morgonen till dagis och kommunhus (för VA-prov jox). Ja, då startar inte bilen och när den äääntligen gör det – Då dör den!
När vi väl kom till dagis (sent) och jag lämnat Lille M. Ja då kommer jag inte ens in i bilen igen! Låst, vägrar låsa upp sig! Och intill mig står trädfällare som behöver ställa sig på ”min plats” STRESS Väl inne i bilen – Så startar den såklart inte! Och inte hjälper det att ha kroppen full med känsliga gravidhormoner direkt.Efter 10 minuter får jag igång bilen och gasar mot kommunhuset med mantrat ”nu får det bära eller brista”.
Jag kom fram. Lämnade va-prov (försent, men ändå). Kom jag därifrån sedan? Ja, tillslut efter massa onödig stress, gravidtårar och startförsök.
Just nu flyr jag med en kaffe (dagens första kl 11.00). När muggen är tom skall jag ”ta tag i problemet” Det vill säga ringa min stressade man som är bortrest och fråga vart saker och ting ligger i garaget och hur man kopplar plus och minuspoler och sånt där lovely 😉
Sorry för gnället. Var bara tvungen att ventilera =(
