Det är verkligen stressigt, pinsamt och obekvämt att tvingas vabba när man har ett helt nytt jobb. Känner mig som den bekräftade fördomen arbetsgivare har om småbarnsföräldrar…
Livet som småbarnsmamma i jobbdjungeln är inte helt lätt eller okomplicerat.
Först skall du ens få ett jobb, sedan pussla runt liv & barn så du lyckas behålla det. Bara tanken på att någon gång sedan avancera känns ju oändligt långt bort.
Man kan argumentera, vrida och vända på det MEN småbarnspappor blir verkligen inte lika ifrågasatta och särbehandlade på arbetsmarknaden som småbarnsmammor faktiskt blir.
Nu har jag tack och lov hamnat på en fantastiskt förstående arbetsplats men ändå 🙁
Kanske någon tänker
– Men kan inte hennes man vabba?
– jo, absolut! När han är hemma. Men varannan vecka är han bortrest på jobb & då står man utan val tyvärr.
Idag ställer min fantastiska pappa upp och tar hand om sjuklingarna.
Hur löser ni det hemma hos er? Vad har du för erfarenheter kring denna problematik?
Krya på er! 🙁
Vill du göra ett länkbyte?
kram och ha en bra dag! 🙂
Känner mest att jag jobbar med VAB. Hoppas klara oss januari ut (om inte för barnet så för lönen – man blir inte rik på att VABBA). Vi kan som tur är dela ganska mycket, nästan så att maken tar mer. Jag är ny på mitt nuvarande jobb och känner också lite skuld att inte vara på plats. Samtidigt betyder det att jag inte har lika mycket ansvar som de som varit här ett tag, så det funkar om jag är frånvarande. Men det är inte det lättaste att få allt att gå ihop jämt.