Varje natt vaknar jag flera gånger av mina barn. Särskilt nu under semestern då vi vissa nätter har haft båda barnen i samma rum. Även om inte båda barnen startar natten i min och Glenns säng så hamnar de där ändå någon gång under sovtimmarna. Gärna på min sida av sängen. Supermysigt – absolut. Även om det stör min sömn vill jag inte ha det på något annat sätt just nu. Jag mår bra av att ha barnen nära. Och jag verkar ändå sova rätt bra när jag väl sover för (peppar, peppar) jag känner mig pigg på dagarna.
I natt sov barnen hemma hos mina föräldrar. En liten utflykt för dem och en chans för mig att jobba ett par dagar innan semestern fortsätter. Visst var det väldigt skönt att bara ha mig själv att tänka på i natt. Inte fundera på om något av barnen ligger för nära sängkanten eller om de riskerar att sparka till någon i sömnen. Men det är också tomt. Saknar någon som vaknar alldeles för tidigt och frågar ”är det morgon nu? titta, det är ljust ute”.
Vilken tur att jag ska hämta hem mina två sötnosar om några timmar. Tills dess ska jag passa på att jobba effektivt och njuta av egentiden och lugnet som jag ibland saknar annars. För visst är det underbart att det får finnas många olika nyanser i ett liv. Barn tar mycket energi – och ger mycket tillbaka. Men ibland behövs en paus för att få tid för annat viktigt. På samma sätt var vi nyss i vackra sommarlandskap, nu är vi i ett ganska öde Stockholm. Härligt det med på sitt sätt.