Hade tänkt avsluta tisdagen med ett yogapass, men jag var så full av överskottsenergi att jag inte skulle kunna koncentrera mig under yogan, därför valde jag istället att ge mig ut på en löprunda i höstmörkret. Och det var helt rätt val. Det kändes som att jag susade fram, och jag hade så mycket tankar i huvudet att jag inte märkte att jag knappt fick luft. Mot slutet fick jag därför dra ner lite på tempot.
För att synas i mörkret letade jag fram min reflexväst med texten ”We love running” på ryggen. I lurarna valde jag att lyssna på riktig feelgood-musik som ”You raise me up” (se inlägget nedan), ”I am what I am” och ”Bridge over troubled water”.
Reflexväst är riktigt bra att ha och det borde man egentligen ha när man cyklar också så att man syns. Kan du inte skriva lite om hur du tänker när du väljer löparkläder när det är så kallt? Hur du väljer dina lager?
Kramar Matilda
Härliga musikval och bra jobbat!