Den 16/8 är min andra lilla stjärna beräknad ⭐️
Denna graviditeten är på många sätt lik den jag hade med Noomi till skillnad från att jag mådde 10 gånger sämre vecka 7-12 denna gången puh. Det svåraste var att hitta någonting över huvud taget som jag ville äta. Blev liksom inte nöjd på någonting. Stackars Adde lagade massa god mat som jag mådde så illa utav (främst dofterna). Köpte armbanden som ska funka mot åksjuka och gravidillamående och de funkade väl sisådär, möjligen något bättre stundtals. Tur att det vände i vecka 13. Förutom det har jag mått väldigt bra och hållit igång som vanligt. Träningen har skett ganska sporadiskt men jag har i alla fall tränat mer denna graviditeten vilket känns bra och jag känner mig ganska grundstark. Det är först nu (v.34) som det börjar kännas lite mer i kroppen och det är ju inte så konstigt det närmar sig verkligen nu! Så glad och tacksam för att jag fått må så bra. Snart har jag gått upp 10 kg och lilla killen tar mycket plats, det är nu svårt att hitta en skön viloposition och jag sover även mer oroligt om nätterna. Tänk att jag ska få gå igenom en förlossning igen! WOW!
Med Noomi startade värkarbetet i vecka 39+2 på vid kl 6 på morgonen. Jag vaknade utav att jag hade återkommande ganska lättsamma värkar och låg och klockade dessa för att få ett hum om ifall det var något på gång. Och det var det ju upptäckte jag väldigt snart. Vid 9 tiden ringde jag förlossningen första gången och de sa åt mig att ta två Alvedon och lägga mig i badet. Det gjorde jag och värkarna tilltog bara mer och mer så vi kontaktade förlossningen igen vid 11 och då hade de inte plats på SÖS som jag valt i första hand. De hade heller inte plats på Huddinge som låg närmst efter och vi fick vänta på att bli uppringda. När vi sen fick plats på Danderyd åkte vi direkt och var på plats vid 12.30. Kl 13.00 gjordes den första gynundersökningen som visade att jag var öppen 6 cm! Vilken känsla det var att veta att det faktiskt var på riktigt! Jag fick ligga i badet och vid skiftbytet pratade de nya barnmorskorna om att de hoppades få vara med vid den lillas ankomst innan de gick av vid 22. Jag tänkte hela tiden att det är inte långt borta nu. I badet tilltog värkarna ordentligt och jag började försöka få ordning på smärtlindring genom lustgas vilket inte var det lättaste. Väl tillbaka inne på förlossningsrummet 15.30 visade det sig att jag var öppen 10 cm och barnmorskorna var mer förvånade än jag. Dock hade inte vattnet gått än och de ville inte ta hål utan erbjöd mig då epidural. Någon som varit med om liknande? Eller är det ett av deras trick för att få vattnet att gå självmant? Det var nämligen det som hände. Denna tiden var det allra jobbigaste under min förlossning så jag bad om att få epiduralen utan att tänka på något annat än GE MIG NÅGOT BARA! När narkosläkaren la mig på sidan och tvättade inför nålsticket kom första krystvärken och vattnet sprutade. Det blev alltså ingen epidural. Det var dags att föda! Efter 20 min krystvärkar kom lilla Noomi till världen kl 16.35 den 12/7-16.
Min första förlossning gick relativt fort och minnena från den tycker jag är bra. Inför den kommande känner jag mig lugn men funderar en del på om det kommer gå mycket snabbare och just det att vi ska hinna till förlossningen i tid. Såklart inget man kan förutse men högst troligt är det ju att det i alla fall kommer gå snabbare, i många fall halveras ju tiden. Så denna gången blir det att åka på första tecknet. Har återigen valt SÖS då det ligger närmst från oss och min nuvarande BM sa att jag troligen kommer prioriteras för att slippa bli omflyttad då jag är omföderska och det kan gå snabbt. Det känns väldigt skönt. När det kommer till smärtlindring och annat förlossningsförberedande tänk känner jag att det är något jag tar som det kommer. Men möjligen kanske hoppa över lustgasen?! Den gjorde att jag tappade kontrollen över andningen sist och jag vill kunna vara så närvarande som möjligt. Vi får se helt enkelt! Det är inget jag bestämmer i nuläget. Vilken smärtlindring valde ni?
Något som känns så så bra är att få dela detta med Adde. Han känns väldigt lugn trots att det är hans första gång men det kanske är jag som speglar av mitt lugn i honom haha. Han är såklart nervös och förväntansfull också konstigt vore det annars. Men med den tryggheten och kärleken vi har till varandra vet jag att hans närvaro blir det absolut mest optimala stödet. Eftersom man vet vad man ska gå igenom finns även en stor dos respekt för det är ju det tuffaste man som kvinna presterar fysiskt. Men jag vet också att jag klarade det förra gången så det ska nog gå bra denna gången också.
Nu ligger ju lillkillen i helt fixerat läge vilket inte behöver betyda någonting alls men det vanligaste är att det sker nära förlossningen eller inte alls när man är omföderska. Det känns i alla fall skönt att veta att han inte ligger i säte! Han är så välkommen och efterlängtad när han än väljer att komma ut ♥️
Idag fick vi hem lite saker vi beställt från Babyshop. De har stor sommarrea så passade på lite ☺️ Det blev bland annat detta babynest och bomullsfilt. Länk finner ni här!
Det känns så mysigt att göra i ordning hans lilla hörna det gör det än mer verkligt att vi snart är fyra ♥️
Så mysigt att läsa Fis helt övertygad om att det kommer gå hur bra som helst också underbart att få känna sig lite delaktig ❤️Tack för att du delar med dig ?
Tack snälla ♥️ Känns fint att kunna dela med sig!