Smålandslotta

länk till första inlägget: http://nouw.com/loottzz/category/min-pappa

Nu kommer den jobbiga biten av det som hände min pappa.

Han vart piggare efter att ha fått en ny njure, men inte tillräckligt pigg för att börja jobba igen.Så han vart sjukpensionär istället.

Efter 3-4 år så började han känna sig piggare och började söka efter något enkelt jobb där han kunde få deltid, men det är inte lätt att få när man varit med om det min pappa varit med om.

September 2009 så dog min därför, och efter det så försökte pappa byta sin lägenhet till något mindre och med hiss, istället för att ha en trea och tre trappor upp utan hiss.För dom där trapporna va verkligen jobba för honom..

9 månader hade gått efter att farmor gått bort, och jag va uppe hos pappa en onsdag då han kände sig förkyld och inte orkade åka ut och handla. Så jag handlade en färdigrätt, tidningen och cigaretter till honom, lämnade det till honom och åkte sedan hem. Hörde sedan inget från honom varken på torsdagen eller fredagen, men det va inget ovanligt då han kunde känna sig orkeslös ena dagen och nästa orkade han ut igen. Vi hördes inte av dagligen så jag tänkte ju inte på det, det kunde gå några dagar innan vi hördes av.

Lördagen den 17 juli 2010
Jag hade stallet den helgen så jag och mamma satt i stallet och hade precis gett hästarna lunch, när pappas ena kompis ringde och frågade om jag pratat med pappa. Eftersom att han hade försökt ringa honom utan svar både torsdag kväll och fredagen. Men jag sa att jag trodde att han kanske mådde sämre igen och inte orkade prata i telefon, men att jag skulle åka och kolla eftersom att jag ändå hade nyckel dit.

I bilen på vägen dit så kändes allt normalt, men när jag sedan parkerade bilen utanför hans port så fick jag en sån konstig känsla i kroppen. Så jag sprang uppför trapporna för första gången någonsin, och syrrans kille hängde inte med. Hann låsa upp dörren innan han hann upp. Jag sprang in mot pappas sovrum.

Och det va då jag såg honom sittandes på golvet med ansiktet lutat mot sängen, Då förstod jag att han va borta och sen svartnade allt.

En läkare kom och förklarade honom som avliden och ringde sedan efter dom som hämtar folk som gått bort. Det va en evig väntan och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. satt ute på balkongen och bara stirrade ut i tomma intet kändes det som.

Sedan gick jag till pendeln och mötte min kompis Petra som hade satt sig på tåget direkt när jag ringde, vi promenerade sedan runt i området och mamma ringde sen när dom kom och hämtade pappa. jag ville inte se när dom bar iväg honom så jag höll mig undan tills dom åkt.

detta får räcka för nu. kommer en del 3 på det sista.

den 17 juli 2010 va den värsta dagen i mitt liv.