Sarianne

Jag får ofta frågan om hur jag lyckas få ihop tiden till att plugga när jag har barn?

Direkt efter min mammaledighet valde jag att hoppa på förskollärarutbildningen, jag sökte till universitet och hoppades på det bästa. Sommaren 2009 fick jag besked på mailen om att jag blivit antagen till utbildningen. Jag var glad, innerligt – så där så det känns i hela kroppen. Jag hoppade på tåget och kände att det här var helt rätt för mig. Hittade till universitetet med hjälp av en gps första dagen. Jag hittade dit, satt mig ner och inväntade uppropet.

Vill ni bli lärare? hörde jag en röst bokstavligen vråla ut över salen. Damen som höll i uppropet gav sig inte förrän alla i salen skrek JA! Hon fortsatte: Det kommer att krävas blod, svett och tårar av er…

Gulp!

Det började rulla på med ett extremt tempo redan från början, lärarna hade skrämt upp oss genom att benämna den kommande första tentan som ”monstertentan” den som alla fruktade!
Bara ordet tenta var helt nytt, den första terminen slet jag som ett djur. Visste inte var ribban låg och misslyckas det existerade inte i mitt huvud. Jag skrev tentan, väntade i två veckor och satt som en hök för att bevaka när studieresultatet skulle komma in på webben. Jag klarade den! Minns att jag dansade en segerdans på övervåningen, lättad! Det rullade på, uppgifterna betades av och termin två väntade ytterligare en monstertenta. Tentan med ”vinna eller försvinna” titeln, the spärrtenta – klara den eller bli avstängd. Pluggade som ett djur, klarade och andades ut.

Termin två sökte jag naturvetenskaplig inriktning, kemi, fysik och biologi i ett år. Nu fick jag smaka på de där orden på uppropet ”blod, svett och tårar”. Molekylerna blev till slut mina vänner och jag kämpade mig igenom ytterligare ett år. Nu är snart år tre avslutad!

Hur har det då funkat att kombinera med små barn?
Julia var 18 månader när jag började och nu fyra. En vanlig kommentar jag ofta hör är att många vill vänta med att plugga till barnen blir större. För mig har jag märkt en stor skillnad att det blir svårare att avsätta tid ju större de blir. En 18 månaders somnar vanligtvis mycket tidigare än en 4åring och en tioåring. Kvällarna blir senare och när barnen väl har kommit i säng är jag ofta så pass trött själv att jag inte har en tanke på att sätta mig med en bok. Jag har haft oturen att barnen varit sjuka mycket stundvis vilket innebär att man får grabba tag i de tillfällen som ges, fånga tiden och vara så effektiv som möjligt.

I mitt fall är jag mer målmedveten med studierna nu när jag har barn, jag vill ha en utbildning som ger ett arbete vilket genererar i att jag/vi kan göra saker med barnen. Oavsett om du har barn eller inte är det stundvis tufft att plugga, stressen som kryper på inför inlämningar och tentor. Man ser bokhögen växa som man vet måste plöjas igenom och all motivation är som bortblåst. Ibland är det till och med roligare att damma än att ta tag i det man egentligen behöver för att ligga i fas. Motivation är a och o, utan den går det inte.

Jag kan absolut rekommendera alla med barn att börja plugga, trots allt slit som det medför är det absolut värt det, där i slutändan när du har nått ditt mål. När du har din examen och du har klarat det.  Jag är stolt att jag klarar det! Det är värt lite stress, tårar och känslan av att vilja ge upp, sömnlösa nätter där du sitter och skriver på uppsatser till kl 4 på morgonen för att hinna i fas. Du fixar det om du bara vill. Ett bra råd på vägen är att ta vara på den tid som ges, är du inne för föreläsning på förmiddagen passa på att sitta kvar en stund efteråt och läs. Vet du med dig att du inte får något gjort hemma, gå till ett bibliotek och sätt dig där. Det sista, försök inte att plugga med överenergiska barn hemma det slutar bara i kaos. De helger jag behöver komma ikapp och inte orkar ta mig någonstans och familjen är hemma så sätter jag på mig ett par hörlurar, de utesluter de mesta ljuden – utan dom hade jag aldrig klarat mig!