Retromania

I dag stod skridskoåkning för hela familjen på schemat. Det var länge sedan sist. Men tänk, ingen av barnen ville låna de gamla assnygga jofa-medarna eller den coola 70-tals hjälmen jag hittade i förrådet. Jag fattar ingenting! Själv snörde jag i alla fall på mig mammas gamla grillor, som hon hade när hon hade skridskoskola för oss ungar nere den spolade isbanan i lekparken i slutet av 70-talet, i hopp om att de skulle komma ihåg hur man glassade på isen. Men inte fan hjälpte det att grillorna var sjukt rutinerade, jag var lika mycket Bambie på hal is ändå. Och tänk vad retfullt det kan vara med små femåringar som gör piruetter när man själv har svårt att bara stå … Men gissa om mitt hjärta smälte när min minsting svepte fram som en liten mini-Salming, snodde ett sådan där hjälpstöd att skjuta framför sig från en liten ostadig kille, för att ge till sin ännu vingligare mamma. Det är kärlek det! Och tänka sig att det faktiskt gick riktigt bra att åka då. För mig alltså. För den ostadiga lillkillen gick det sämre;)