Brickor. Japp, det är min andra stora craving. Och min brickcraving är mer än bara ett sug eller en längtan efter. Jag skulle nästan gå så långt som att kalla det ett begär, eller behov! När det kommer till brickor är jag värre än de där gravida kvinnorna man hör talas om som skickar ut maken på lakrits- eller glassjakt mitt i natten!
Brickor är som konstverk, tycker jag. Fast de är bättre än konstverk, för man kan använda dem i sin vardag och muntra upp den allra tråkigaste och gråaste måndagsmorgon. På en riktigt fin bricka blir allt gott.
Numera har jag köpstopp på brickor. Det har min man bestämt. Inte förrän jag rensat brickskåpet och gjort mig av mig någon av dem jag har får jag fylla på med någon ny. Och det gäller oavsett hur många frukostar på sängen jag bjuder honom på. Han är grym, min man. Eller också är han bara rädd att han själv inte ska få plats.
Senaste kommentarer