Retromania

Förutom att blogga här på Retromania så skriver jag också krönikor i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om vad jag tycker om väggcitat:

Häromdagen fick jag ett mejl som fick mig att fullständigt tappa hakan. Mejlet var från en högt uppsatt chef på ett stort, svenskt företag. Det var korrekt stavat, trevligt skrivet och bra på alla sätt och vis, så det var inte det. Det var sättet han signerat det på som var så anmärkningsvärt. För över hans namn och titel stod, hör och häpna: Carpe diem!

Vad är det med folk och sådana där pinsamt töntiga uttryck egentligen? Seriöst, Carpe diem, vem slänger ur sig något så larvigt? Det kanske var hippt att säga för tjugofem år sedan, precis när filmen Döda poeters sällskap haft premiär. Sedan borde någon ha sett till att det återförenades med den där Horatius. Men i stället hamnade det på alla möjliga och omöjliga ställen, och framförallt där det absolut inte hör hemma. Som på väggen över sängänden i de svenska hemmen till exempel.

Jag kan inte hjälpa det, men jag tappar all respekt för människor som har citat av det slaget på väggen hemma. Det spelar ingen roll hur snyggt det är i resten av huset, de där bokstäverna dränerar liksom hela bostaden (och dess ägare) på stil. Och vad är vitsen liksom? Om det är en allvarlig uppmaning till sig själv och sina gäster att fånga och njuta av dagen så måste jag tyvärr meddela att där fula skyltarna ger motsatt effekt; carpe diemet låser sig totalt i kroppen!

Nyligen visade min kompis mig en bild från en annons på Hemnet. På bilden syntes en uteplats med en stor, härlig badtunna. Så långt var allt väl. Men bredvid badtunnan stod en överdimensionerad kandelaber och ovanför den på väggen stod orden ”Perfect dream” skrivet i snirkliga bokstäver. Jag kan bara hoppas att det var ett skämt! För det går ju inte att seriöst ha en sådan text på verandaväggen, som nio månader av tolv består av snö, slask, regn och kyla och de återstående tre är en plats där du ska bära bikini!

Jag undrar verkligen vilka människor det är som sätter upp dessa ”Home is where your heart is”, ”Live your dream” och ”Live, laugh, love” på väggen. Är det samma typer som basunerar ut på Facebook att de ”myser med älsklingen över ett glas vin efter en härligt uppfriskande fem mil lång löprunda medan finaste barnen bakar smulpaj”(samtidigt som jag somnar i fredagssoffan bredvid min snarkande make efter att ha fått andnöd en kilometer in i löpspåret och innan någon av oss ens hunnit lukta på något vinglas, allt medan barn nästan slår ihjäl varandra i köket över sin vidbrända smulpaj)?

Ja, vilka de än är så har jag en uppmaning till dem: Sluta carpe diema och ta en rejäl funderare över de där hemska väggcitaten istället! Är det inte dags att plocka ner dem? Och rädda Sverige från den shabby chica avgrund de dragit ner oss i? Kanske byta dem mot något annat, lite mindre bad taste, lite mindre skämmigt?

För mig finns det bara en typ av text som funkar att sätta på väggen och det är de som är i form av en bonad. Klassisk broderad med kloka tankar, typ ”Borta bra men hemma bäst” eller ”Som man bäddar får man ligga”. Fast helst skulle jag faktiskt göra en egen. Den skulle sitta i köket och på den skulle det stå, med skrivstil, och i en krans av blommor: ”God smak i kvadrat. Våga vägra väggcitat!”

”I min bok om bonader har jag flera favoriter. Eller vad sägs om den här?”