Det är något speciellt med barntyger från 70-talet, tycker ni inte det? Jag fylls alltid av en välbekant och hemtrevlig Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-känsla som gör att jag vill krypa upp i soffhörnet och nynna ”ninaninaninana” när jag ser mönster formgivna av till exempel Anna-Lena Emdén eller Ann-Marie Netterdag.
I helgen hittade jag fyra (!) meter av Suzanne Engels Bongo- bongo från -78 på loppis för 30 kronor, vilken lycka! En del av tyget ska jag sy en ”kappa” att sätta över fågelburen på natten. Det kan nog kännas lite hemtrevligt för pippin med djungeltyget och vi får förhoppningsvis lite tystare och lugnare på morgnarna. Men vad ska jag göra av resten av tyget, tycker ni? 
Senaste kommentarer