I går för tio år sedan hade Mr X ont i en tand (jag brukar kalla min man för Mr X när jag skriver om honom i sociala medier, för att han inte ska känna sig så uthängd. Så om ni undrar vem Mr X är så är det alltså min man;))
Hur som helst, jag minns hans tandvärk så väl. Inte minst för att jag också hade ont. Inte lika ont som Mr X förstås, men ändå ont. Och inte i tanden, men i magtrakten. Som tur var fick stackars Mr X i alla fall tag på en akuttid hos tandläkaren och fick hjälp med sin värk så att han slapp lida, och istället kunde skjutsa mig. Till förlossningen. Vi hann, med en hel kvarts marginal.
I går var det alltså tio år sedan Mr X:s hemska tandvärk. Och tio år sedan världens finaste lilla tjej kom till oss! Det firade vi ju naturligtvis med pompa och ståt. Och tidernas godaste jordgubbstårta, bakad av storasyster. Ja, det var alltså födelsedagen vi firade och inte tandvärken. Den skrattade vi lite åt. Det går ju att göra det nu, det har ju ändå gått tio år.
Senaste kommentarer