Retromania

Förutom att blogga skriver jag också krönikor varannan vecka i Härligt hemma. Den här krönikan är från nr. 19 2013.

Knappt hinner vårsolen titta fram innan grannarna börjar plocka fram hammare och såg. Det är som att de suttit helt sysslolösa hela, långa vintern, och bara väntat på att få sättas i arbete. Nu ska det byggas ut, till och om på alla möjliga och omöjliga håll och kanter.Själv ligger jag i solstolen och försöker njuta av stillheten och tystnaden, som hela tiden avbryts av borrande, sågande och hammarslag.

Nu är det ju inte så att jag är alldeles oberörd av den här hemma-byggar-trenden heller förstås. Jag kan också bli sugen på att smälla ihop ett litet förråd, eller en lekstuga. Har man tittat lite på Martin Timell förstår man ju också att det mesta går att fixa på en fikarast, vilket är ännu mer inspirerande.

Min man däremot brukar inte titta på Martin Timell och när jag blir alltför sugen på att dra igång med något plättlätt byggprojekt så brukar han ta ner mig på jorden snabbt igen. Ett av de mest effektiva sätten att göra det på är att påminna mig om när hans kompis byggde en bastu. Då brukar alltid suget gå över direkt och vi kan lugnt återgå till våra solstolar.

Bastuhistorien är helt sann och handlar om när makens kompis hade fått några lastpallar med sig hem från lagret där han arbetade. Av dem tänkte han bygga sig en bastu att ha på landet. Sagt och gjort. Han slog ihop pallarna till en stomme, fyllde hålrummen med isolering och satte panel på både in- och utsidan. I flera dagar kämpade och slet han, och fick till slut ihop en riktigt fin bastu, som han placerade intill stugan, på ett litet berg med utsikt över sjön.

Redan första kvällen skulle den hembyggda stoltheten invigas. Vänner och grannar bjöds över, ölen ställdes på kylning, och bastun värmdes upp. Men i samma takt som bastun blev allt varmare började en obehaglig lukt sprida sig över den lilla tomten. Lukten blev värre och värre och till slut låg den tung över hela bygden. Vad i hela friden kunde det vara som luktade så ofantligt illa?

I stället för att dricka öl började hela sällskapet leta efter orsaken till stanken. Att bastun var boven hade de räknat ut, men hur? På taket, under golvet, ingenstans kunde de hitta någon skunk begraven. Det var inte förrän någon frågade makens kompis var han fått virket ifrån som tioöringen sakta började trilla ner på honom.

Lastpallarna han byggt av hade tidigare använts till att frakta fisk på. Under frakten hade det såklart runnit ut en del fiskvätska på dem. Fiskvätskan hade sedan sugits upp, torkat in och ruttnat i träet och med bastuaggregatets hjälp förvandlat hans nya, fina bastu till en gigantisk surströmmingsburk av trä!

Det blev inget bastande för makens kompis och hans vänner den kvällen. Och ingen annan kväll heller. Däremot blev det en fin majbrasa intill stugan, på berget med utsikt över vattnet.

Vad kan vi då lära av den här lilla historien? Jo, kanske att det inte alltid är lika lätt som för Martin Timell när man ska ge sig på sina egna små byggprojekt. Och därför, tycker i alla fall jag, att det allra bästa är att sitta kvar i solstolen i stället och njuta av vårsolen.

Om renoveringslusten blir alltför stor är det bara att påminna mig om kompisens bastu så går jag genast och lägger mig i solstolen igen.