Jag tror att vi nästan börjar närma oss slutet för mina cravings. Fast bara nästan … Min femte craving är för textilier. Den har jag nog ärvt av min farmor som hade sybehörsaffär på Kungsholmen när jag var pytteliten. Tyvärr har jag inte ärvt varken hennes eller mammas begåvning att sy kläder av tygerna så hos mig blir de på sin höjd till en tygtavla, kudde eller liten portmonnä. Men allra mest blir de faktiskt bara liggande, och det är ju ohyggligt synd! Maken brukar frusta lite irriterat över de fyra (!) flyttkartonger med tyger som tar upp halva förrådet. Själv ryser jag av välbehag, bara av vetskapen att de står där. Men i sommar ska jag ta mig i kragen och producera lite vettigt av allt fint. Det ska nog gå bra om jag tar mamma till hjälp. Kanske kan jag få klart lapptäcket som jag påbörjade förra sommaren? Och så vore det ju ljuvligt att få till en 60-talsinspirerad klänning av det där gröna, vågmönstrade Marimekkotyget. Ja, om jag blir riktigt varm i kläderna kanske jag kan få till en kostym till maken. Så kanske han låter bli att frusta om jag skulle behöva fylla på med en eller annan liten tygtrasa i lådorna sedan. Fast chansen är inte så stor, varken att jag kan få till en kostym eller att han kan sluta frusta. Men allra minst är nog ändå chansen att han skulle vilja ha en hemsydd kostym i psykedeliskt 60-talsmönster …
En fortsatt fin vecka till er, retromanians!
/Helén
Senaste kommentarer