Rebecca Dufwall

Jag flyttade till Göteborg och började ett helt nytt liv med nya människor. Till en början bodde jag inneboende men detta varade inte länge då han jag bodde hos var väldigt inpå, skulle kramas och bjuda mig på middag, blev väldigt obehagligt! Jag fick aldrig bjuda hem vänner eller pojkvän utan hans tillåtelse.

När han spenderade en vecka utomlands tog jag friheten att ha lägenheten för mig själv och självklart springer man naken om man vet att man är själv hemma, ganska logiskt! Men själv var jag inte riktigt, det jag inte visste var att han hade en kamera i taket som filmade mig. Ovetande om denna kom han hem och sa att jag skött mig exemplariskt. Jag funderade inte mycket på det tills min dåvarande pojkvän upptäckte kameran i taket.

Fick total panik, grät som ett litet barn. Packade allt jag hade utan att han skulle märka det. Ringde min mamma och hon skulle komma med flyttbil dagen efter. Jag sov alltid med kniv under madrassen efter en händelse som knäckte mitt självförtroende till botten.

Jag vaknade upp dagen därpå och skulle plocka ut mina sista saker från garderoben och förrådet. Han har bytt kod på låset! PANIK….

Han var totalt galen, han skrek och hotade mig för massa konstiga saker. Jag ville bara hem till lilla Eksjö igen, aldrig någonsin bo någonannan stans än hemma hos mamma.

Men min mamma ville att jag skulle gå kvar eftersom jag velat detta så länge. Jag flyttade hem till en familj som jag känt sedan jag var liten, en helt fantastisk familj. Hade aldrig kunnat ha det bättre så underbara och kärleksfulla människor. Detta var som att komma till himmelriket. Jag bodde nu mitt i stan 2 min från Centralstationen, underbart! Tog tåget till skolan som var i Kungsbacka.

Men här slutade inte mina problem…

Jag hade fortfarande en lärare i skolan som var väldigt närgående. Han kramade mig under lektionerna och klappade mig ofta på kinden. Till en början brydde jag mig inte för jag tyckte att han var lika mycket på alla andra men när han ville ha ”utveckligssamtal” med enbart mig fick jag kalla kårar.
Han berömde mitt arbete och tyckte att jag skulle börja på hans privata skola i stan. Plötsligt kände jag min ganska ensam, han erbjöd min en middag och vinkväll på hans skola (en liten lokal).
Han sa ”Detta får du inte säga till någon annan, detta är mellan dig och mig”. Han ringde mig otaliga gånger på kvällarna och sa att jag inte fick blanda in någon annan, utan att detta skulle stanna mellan oss. Tog in mig på extra samtal för att prata om att det var viktigt att vi skötte detta bra och snyggt, VI?
Jag greps av panik, raka vägen till rektorn och berättade vad som hade skett och det tog inte många dagar innan han fick sparken från sitt arbete. Stunden just då var så jobbig, men jag hade verkligen fått nog av skit!

Det första året var så grymt tufft men jag klarade mig igenom, så många gånger som jag grät och ville flytta hem men samtidigt som jag ville stanna! Jag träffade en väldigt nära vän, även hon kommer från Småland och våra pappor känner varandra väldigt väl. Vi två satt mer eller mindre ihop de två sista åren. Vi köpte Lisebergskort och åkte tills vi kräktes flera gånger i veckan, åt god mat, sprang på bio var och varannan vecka och drack drikar på Gothia Towers, så mycket roliga minnen! Med Felicia hade man aldrig tråkigt :)

 Det var tre tuffa med underbara år tillsammans med massa fina vänner! Har idag min bästa vän och Nellies gudmor i Kungsbacka ♡