De senaste dagarna har varit tuffa. Natten mellan måndag och tisdag började Nicole svettas och vaknade otaliga gånger på natten och var ledsen! Jag bäddade om, öppnade fönstret och sen somnade hon gott igen.
På tisdagen var hon gnällig och aningen varm, inget jag funderade något speciellt på eftersom vädret var så kvavt och varmt.
Hon fortsatte vara varm, vi gav alvedon tisdag, onsdag och när vi skulle ge alvedon på torsdagen kräktes hon upp maten, båda gångerna vid alvedonen. Då började jag bli orolig!
Nu är hon sig inte lik och den lilla kroppen kokade. Jag ringde VC och de sa att de inte hade tid så jag skulle ringa 1177 för att bli skickad till jouren efter halv 5 på eftermiddagen.
Vi fick en tid klockan 18! De undersökte henne och tog snabbsänka. Vi fick vänta utanför tills provsvaren var klara. Läkaren ropade in oss igen, jag förväntade mig inga dålig besked alls, hon hade ju bara hög feber som små barn kan ha!
Hon lämnade pappret med provsvaren på hennes skrivbord och gick ut för att hämta något. Jag kunde inte slita blicken från pappret!
Där stod det – 136 i CRP
Jag bröt ihop, tårarna trillade ner på kinden och landade i Nicoles redan fuktiga hår.
Läkaren kom tillbaka och förstod att jag redan fattat vad som gäller. Hon sa: det är raka vägen till ryhov som gäller!
Jag kastade in Nicole i bilen och körde raka vägen till Jönköping. Där fick vi vänta, timme efter timme. Det var fruktansvärt mycket folk och speciellt barn! Vi satt i fyra timmar innan vi kom upp på ett rum och Nicole blev undersökt.
De hittade inget fel, först gissade de på lunginflammation men väldigt osäkert. Vi fick order att ligga kvar över natten! Nicole svarade på antibiotikan och alvedonen så himla bra, hon sov gott och vaknade piggare. Febern låg på 38 på morgonen och hon orkade leka.
Den känslan när man haft ett barn som inte orkat stå på benen och hon ler, skrattar och leker!
De tog nya prover på morgonen och gjorde en ny undersökning. De fann även denna gången ingen orsak till hennes höga infektionsvärde! Ytterst lite röd i örat men som läkaren sa kan det inte vara den stora orsaken. Sänkan stod kvar på 136 och innan de gav oss order att åka hem ville de rådfråga ännu en läkare.
Eftersom hennes allmäntillstånd var så mycket bättre fick vi åka hem trots hög sänka.
Nicole har sovit större delen av kvällen i vagnen ute i skuggan och nu ligger hon och sover igen efter en dos penicillin och lite alvedon. Jag håller tummarna att febern är ännu bättre imorgon!
Dags för mig att också krypa ner efter alldeles för lite sömn!
Senaste kommentarer