Igår eftermiddag och kväll hade jag så himla ont i magen. Fick lägga mig på rygg på golvet för att det skulle kännas lite bättre. Det tryckte som sjutton ner mot bäckenet och nedre delen av magen, under naveln typ. Jag blev livrädd för att något skulle vara fel, så fort något känns annorlunda på ett negativt sätt så tror jag det värsta. Men det höll bara på ett par timmar sen var det borta och idag känner jag full rörelse så jag vet att den lille lever i alla fall. Jag funderar på om dom här smärtorna kan ha att göra med att Charlie klättrar på mig som om jag vore en klätterställning hela dagarna. Ibland kan han ställa sig i soffan och kasta sig över min mage, ibland hinner jag fånga och ibland inte. Han har blivit som en liten bebis nu när han är sjuk också och vill bli buren mycket. Och jag studsar upp och ner hela dagarna för han ville göra olika saker och vill åt olika håll. Ibland undrar jag om han vet att det är en bebis där inne och att han inte vill att den ska komma?
Jag försöker förklara att man inte får slå eller sparka eller kasta sig över magen för där är en bebis. Man får bara klappa snällt. Då kan han klappa och sen från ingenstans så kommer ett slag. Är detta farligt för barnet eller har Charlie för lite kraft för att det ska kunna påverka något? Jag kan ju inte undvika honom det närmsta halvåret direkt:/
Haha, Charlie fick tag på mina tofflor och försökte gå i dom:)
Kommentarer