Charlie låg och sov, helt plötsligt hörde jag ett vrålskrik ifrån hans rum, sprang in och fram till honom. Han låg som en ostbåge och skrek, fick inte någon kontakt direkt, försökte med allt för att distrahera honom. Så fort jag tog i han så slog han till mig och viftade bort mig, han slängde sig i sängen och liksom låg å vred sig samtidigt som han skrek och grät. Tog upp honom och gick in i vår säng men han bara fortsatte. Sen gick vi upp och jag tog en temp, 37,5 så det är väl inte direkt feber? Men han fick en alvedon i alla fall. Han slutade inte skrika så jag gjorde något som brukar funka, hämtade upp vagnen. Han sprang mot den och så la jag i han och rullade lite i hallen, han somnade och sov ca 10 minuter och nu är han lite bättre. Kan det ha vart ren övertrötthet? Skall i alla fall ha stenkoll på honom hela eftermiddagen nu så det inte händer något.
Ush jag får alltid sån panik när sånt här händer. Och när han inte kan förklara vart han har ont eller så. Jag var typ en milli sekund från att ringa hem Fredrik. Är så rädd för att det ska vara något riktigt farligt. Nu ska vi mysa till pappa kommer hem och han ska få mitt fulla fokus till 1000:)
Låter som nattskräck. Dom sover men är okontakvara o skriker o är arga. Ingen ide att trösta, det blir bara värre.
Vet att min mamma panikskrek och var okontaktbar flera gånger då hon var mindre. En gång när hon sov hos sin farmor blev hon så. Gamla farmor satte henne på cykeln mitt i natten och trampade till sin syster 3 kilometer bort! När de kom fram var mamma som vanligt
kan det varit en mardröm? Vet att Tuva gjort så någongång..
usch förstår du fick panik. Han kanske drömde något? Hoppas eftermiddagen var lugn 🙂
Ja, det är mysigt och gå med magen i vädret hihi